Stängt för semester?

Greven skrattade gott åt hanses betjänts berättelse om huru betjäntens lönearbete utvecklade sig under ett par dagar i juli.

Det började med att IT-supporten hörde av sig och frågade om han hört något från Verisign, ett företag som säljer webbsäkerhetslösningar. "Jo", svarade betjänten, han hade fått ett par besynnerliga e-postbrev från nämnda firma. Det gick inte riktigt att uttyda vad de ville, så han hade spart dem.

Det gällde i alla fall en uppdatering, och chefen på IT-supporten hade varit i kontakt med Verisign ett antal gånger, men nu behövde Verisign få bekräftat av betjäntens "manager" (det vill säga chef, men det uttryckte sig så) att betjänten var betrodd att godkänna uppdateringen.

Vidare vill de att betjäntens företags "HR" (det vill säga personalavdelning, men det uttryckte sig så) skulle bekräfta att betjänten verkligen jobbade på sin arbetsplats.

Betjänten ringde upp den ansvarige försäljaren och hötte med näven genom luren. "Vadfalls!", sade han. "Fattar ni inte hur krångligt detta är. Har ni hål i hela huvvet?" Försäljaren stoppade in lite ludd genom ett av hålen och sa att detta bara var rutin. Han var obevekbar och betjänten fick ge sig.

Han hade inte mer än lagt på luren innan en annan person från Verisign ringde. Denna gång ville de kolla att företaget som betjänten förärar sin dyrbara tid fanns på riktigt och undrade i vilken databas de skulle kolla. Betjänten svarade att det visste han inte, eftersom det var svårt att avgöra vilka data de litade på. Förmodligen inga, trodde han. Han kände dock att förvärvsarbetet var ganska bortkastat om arbetsplatsen inte existerade. Han lämnade dock ut organisationsnumret vilket förmodligen lätt kunnat erhållas från någon betrodd (?) myndighet.

Nästa dag hörde IT-supporten av sig igen och undrade hur det hade gått. Betjänten besvarade spörmålet med att han var osäker på utgången av gårdagens aktiviteter och om han och firman fanns på riktigt. Nu började även förste IT-samordnaren tappa humöret och ringde upprepade gånger till Verisign.

Mitt på dagen erhöll betjänten så ett nytt e-postbrev där han ombads att länka sig till en sida där han skulle ange en hemlig kod som skulle ha skickats i ett annat e-postbrev. Ett e-postbrev han icke erhållit. Diskussioner med IT-supporten vidtog.

Frampå eftermiddagen kom IT-samordnaren med ett bistert uttryck till betjäntens rum och en lur i örat. Han sade att det var bara att ringa till växeln och begära betjäntens anknytning för att få tag på honom.

Efter två och en halv timme ringer så försäljaren för att kolla om det stämde. Jo, det gjorde det. Om man ringde växeln och begärde betjäntens anknytning fick man tala med betjänten. "Bra", sade försäljaren, "då kan jag be supporten hos oss ringa dig. De ringer inom fem minuter".

Efter en timme till ringde det en dam och talade med betjänten på engelska. När han berättade att det efterfrågade e-postbrevet med koden inte kommit berättade hon att hon tänkte berätta koden direkt i telefonen. Sedan gick allt fort och affären gen omfördes.

Borde de inte veta att det alltid är betjänten som gör det? Amatörer!