Chrönica om Glada Grisar

Han såg den med egna ögon. Den glada grisen som hög som ett hus svävade över Kungsträdgårdens scen. Den hade knarkade bröder och systrar med sig också. Men om man tänker efter (och det gjorde han) är det inte så konstigt. De har haft någonting de kallat "Love Stockholm 2010" i två hela veckor i Staden Norr om Den Södra Malmen. Han tyckte det verkade ballt med en festval for den där Love Almqvist eller vad han nu hette och kastade sig på vellocipeden för att närvara.

Han for som ett skott via Hornets Gata till Skepparns Bro där han förundrad såg hur de hade byggit om. Stora vita tält prydde den tidigare så inbjudande hamnen. De hade byggit en Arlanda Taxfree också. Han stegade raskt in för att inhandla en billig Laphroig, men detta "Taxfree" visade sig endast innebära att små prinskorvformade hundar lyste med sin frånvaro. Någon alkohol hade man icke att erbjuda.

Han frustade besviket något om "Falsk marknadsföring" och färdades vidare bland korvförsäljare och annat oknytt. Brrr... Efter en stund kom han fram till en nybyggd stor scen. "Aaah", tänkte han glatt, "lite behagfull underhållning...."

Jo, det kunde man ju tro. Helt plötsligt kliver Adam Kallsing Allsing upp på scenen och börjar ha ... frågesport med icke särskilt kända kändisar. Eventuellt är de kända från TV-pogram som tixempel "Otäcka kocken", "Nakna Snickarn", "Feta Tanter i Sölvesborg" eller vad de heter. Dessa behagar han icke beskåda och är totalitärt ointresserad av de som fyller dessa pogram med, ja, om det nu är innehåll i dem.

Han lämnar bestört Den Gamla Staden, förundrad över hur de som planerat planerat. Han hamnar istället i Kungsträdgården (där de dära knarkade grisarna flög runt). I Kungsträdgården verkar de också fira den där Love på ett märkligt sätt. På Stora Scenen, där tixempel ett bra band som Cornelius Vreeswijk hade kunnat spela, har de någoon sorts matlagningsshow. Han himlade med ögona.

Även här har de byggit upp en skog av vita tält och vill sälja allt från prinskorvar till stelnade älgkadaver. Emellertid finns det faktiskt också något som liknar barer där de försäljer alkohol, men när han närmare beskådade klientelet uppstod en Stor Hemlängtan och han for på vingliga hjul snabbaste vägen tillbaka till Den Södra Malmen som icke voro invaderad av otäcka turister och lantisar. Där var det lugnt och han kunde avnjuta sin Cocktailtimme i vanlig ordning. Han förundrades dock över Stadens Styrandes vanvördnad för Staden. Det är dock Svea Rikes Hufvudstad vi talar om...

Stand up:en på EM haver tagit paus inför den stundande sommartiden. Han kunde icke erbjuda sina tjänster som diskarejockey denna sista gång eftersom han och Dehå var inplanerad på ballilongflygning. Dock togde vindarna i så ballongpiloterna blevo skrajsna och ställde in. Alltså kunde han ostörd avnjuta föreställningen medan J med stor bravur inramade påannonserna med Väl Vald Musik.

Det var trevnad och gamman i den lilla lokalen och alla hade det så gott.

Dehås huvud ser kul ut uppifrån, har han noterat. Dehå har avlägsnat håret på huvudets ena sida vilket framkallar denna garanterat coola effekt.

Dehå undersöker i skrivande stund en massa rockers i Jätteborg tillsammans med sammansvurna. Det verkar gå bra ety det kommer rapporter per SMS i ett.

Han har varit på gajjdad tur och gått i Mikael Blomqvists fotspår. Han försökte envist påpeka att denne Micke bara är en påhittad typ som inte finns på riktigt, Men gajjden verkade icke lyss på det örat. Hon raljerade med att "här bodde Mikael Blomqvist i sin bostadsrätt" och här "käkadfe Mikael Blomqvist middag med den där tanten som vänstrade med honom ibland i filmerna". Trots gajjdens envisa framförande var det en behaglig tur på Den Södra Malmens välbekanta gator och torg.

På Folkbaren har de haft den enormt goda smaken att bjuda på gratis underhållning i tre onsdagar. Han trodde i sin enfald att de då de sitter ihop med Folkoperan skulle servera opera för hela slanten (eller det var ju gratis nu då) och till den första föreställningen hade det inte kommit så mycket folk. Han satte sig i trappan och talte försynt med några av de andra besökarna. De raljerade glatt över operadivornas later då föreställningen var över en timme försenad. Sedan komde en man vid namn Nicolai Dunger och framförde tillsammans med en operatyp ett gäng självskrivna moderna operastycken. Han satt som förundrad och njöt. Det var som overkligt.

Vid de senare tillfällena blevo det dock icke opera, utan modernare artister, dock var de alla förundrande. Ett exempel kan eventuellt återfinnas längst ner i denna Chrönica.

Att sedan D sålde Grolsch för en trettilapp gjorde inte saken sämre. Han talte glatt med både D och J som voro tokigt uppspelta.

Han har också deltagit på Den Södra Malmens Årliga Korvkalas. Han kände sig högt ärad att bli inbjuden till detta så goda och fina evenemang på Den Östra Delen. De hade till och med surkål, detta unika liuvsmedel som så många tycks ha glömmit bort. Och som är så gott till rostad lök. Han blev som semmental på sina gamla dagar. Se det var ett ädelt sätt att spendera en söndag.

Han återvände till sist till Kungsan då Idde och Anna och Irma skulle musicera där. Han hade gjort upp om att träffa L och K i själva parken, men var tidig. Då vädret icke var så strålande som det kunnat vara hade de flesta turisterna och en och annan lantis gömmit sig långväga inne i Viktorias töält. Han stegade raskt in och bad om ett glas vin. Sjuttifem spänn, sades det bakom disken och han langade över den begärda summan och myste. För sjuttifem spänn i ett tält bör man få ett stort och wackert glas med vinblask, men vad han fick var en fingerborg.

Han blev så förtretad att han lämnade tältet utan ett ord. De tre sångfåglarna var mycket skönsjungande och det var helt behagligt trots att regnet fallde på hanses paraply. Ety det gjorde det fick han en trevlig promminad hem med K, L och I.

Det finns ett par andra glada grisar just denna dag. Det är någon som visst heter krompringsessan Vickelitoria och hanses hämliga höghet Pringle-Danjel som ska sammanföras i Äckteskapet, Eller ack-tenskapet som han ibland skämtsamt plägar kalla detta. Som tur är berör deras kungliga fötter och kortegehjul och hästar och allt skit icke Den Södra Malmen på det att den icke skall besudlas. Han är hänfört lycklig häröver.

Mullenöh, säger han till dem och ingen vet riktigt vad han menar med det.

Ögon i nacken

...Han såg sig oroligt omkring. Var hade han hamnat? Det var fullt av inhängnader överallt. Och olika djur. Verkade som minst en av varje art. Var det någon sorts ny Noaks Ark? Fast på marken. Noaks Mark?

Åh, nej, där kom isbjörnen igen. Den verkade verkligen inte särskilt vänlig. Han smög runt ett hörn och förundrades över att inhängnaderna inte var bättre byggda om de skulle hysa ilskna och kanske till och med hungriga isbjörnar.

Ibland klättrade han och de andra, som han inte alls kände, ut ut inhängnaderna och stängde försiktigt dörren av hönsnät så att inga djur skulle kunna smita. Men det stod inte på förrän de av någon anledning var tvungna att klättra in igen.

En gång blev han så överraskad av att isbjörnen sakta smet förbi honom att han utan att tänka sig för sträckte ut handen för att klappa isbjörnen. Han tänkte att kanske lite omtanke kunde göra gott. Men isbjörnen bara fräste...

...Han kunde inte förstå varför han hade gått med på att köpa det här huset. Eller rucklet kanske man skulle kalla det. Och mitt ute i ingenstans. Och fullt med disk i diskhon, som förresten också lämnade en del övrigt att önska. En ho.

Han suckade och röjde undan den nedsmutsade disken. Vad märkligt. Uttaget för diskpropp såg helt tokigt ut. Han såg sig omkring och insåg att det var avsett för att ställa en vanlig restaurangaskkopp i det för att hindra vattnet från att rinna ut. Och som tur var stod det en askkopp precis bredvid honom. Han satte den på plats och fyllde på med vatten.

Men han han aldrig börja diska för han fick besök. Madam Rantverb kom och hälsade på. Det visade sig att stugan låg så illa till att hon var tvungen att stanna över natten. Då det bara fanns en säng var de tvungna att dela och det kunde ju inte undgås att det blev en del kyssar och smek.

Men när nästa dag fröken Sevner Lyserobving också kom och hälsade på var han tvungen att installera ännu en bäddplats eftersom Madam Rantverb inte hade några som helst planer på att avlägsna sig.

Den följande natten spenderade han dock i Sevners bädd på det att ingen månde bli avundsjuk.

Följande morgon var dock de båda damerna som bortblåsta och han tänkte att han skulle utforska omgivningarna. Det var så mycket på landet det kunde bli. Lervägar och otäcka grön-gula fält med otäck säd på. Efter en bit kom han till slut fram till en asfalterad väg där det fanns en busshållplats. Där fann han både madamen och fröken som såg villrådiga ut.

De undrade om han månne var på väg mot "stan" och han undrade i sitt stilla sinne vilken stad de menade. Det kunde ju till exempel vara Örkleljunga, och dit ville han då rakt inte. De båda damerna förklarade att bussen som väntades vid busshållplatsen i alla fall inte gick till "stan" och han undrade var då busshållplatsen som väntade samma buss fast åt andra hållet kunde vara.

Han fann dock intet svar på detta utan vankade moloken tillbaka till sitt ruckel. Framåt kvällen knackade det på dörren och där utanför stod Brad Pretent. Han blev fasligt överraskad. De hade ju inte träffats på över tjugo år. De hade musicerat tillsammans i ungdomen och inte setts sedan bandet brutit upp.

Brad hälsade glatt och förklarade att han var oerhört nöjd med att de nu var grannar. Han tyckte att de omedelbums skulle gå hem till honom och lira.

Sagt och gjort, det stegade iväg. När de kom in hos Brad möttes de av en otäckt lättklädd tant som visade sig vara Brads mamma. De smet snabbt in musikrummet och alla utom han kopplade vant upp sina instrument.

Han hittade ett gitarrfodral som han öppnade, men gitarren där i hade bara tre strängar, så ha lade tillbaka den. Plötsligt stack någon till honom en Les paul och då pustade han lugnad ut.

När de precis skulle börja spela upptäckte han att klockan var fruktansvärt mycket och att han var tvungen att gå hem. Så typiskt.

Väl hemma hade han fått nya besökare. Han var utmattad och orkade inte bråka. Bödelns avkomma hade kommit på besök och de hade ingen som helst tanke på att sova. Han skrek åt dem att de var ju barn och att de måste sova, men hur han än lirkade, både med barnen och barnflickan, gav det inget resultat...

Artificiell nytta

Jomen, se här, kära vänner. Så kan man också uppleva naturen. På håll. :) Han anser att det är ypperligt. Det är finaste fisken att icke utsätta sig för element i onödan. Man kan se sjöar och motionera i maskiner. Han gillar detta.

Han och några till bevisade sin avsky för otäckingar på ett Sergels Torg i närheten av Den Södra Malmen. De voro många som skreko och tyckte illa vara om att beskjuta sovande barn. Bödeln skreko med sin vackra stämma och Greven kraxade med. Fast sedan var han tvungen att bicycla sig mot EM och en hägrande gratismåltid och tillika öl.

Dagen därpå bevisade han att det alls icke är alkoholintag som gör att man efter en hård dags slit och släp lätt somnar i soffan då man där beser typ program från teveapparaten. Nu är han en modern männska och ser ju inte på teven direkt. Det är bättre att ladda hem teveprogrammena och sedan se dem på Macen. Annars kan man ju lätt framstå som stofil. Huga. Nå, han somnade dock i soffan utan att ha intagit en droppe alkohol. Då han brydd upptäckte detta åtgärdades det genast med en jäger.

Han var kulturell också. I Folkbarens foajé bjussades det på operatoner och billig öl. Ett par moderna stycken framfördes och han njöt i stora drag. Spännande var att modern opera tager inspiration av annan modern musik såsom pop. Han fröjdades, tryckte artisternas nävar, tackade och passade på att gnabbas med operasjungaren om kungahuset vara eller icke vara. De voro icke samstämda i åsikterna, men ändock på intet sätt ovänner.

Och sedan hälsade han på Arne Ankas pappa. De samtalade ett tag tills han tog med sin Ankan hem och drack cocktail på ballikången. Arne fattar icke varför alla tror att han haver en fru som heter Annas. När Greven snällt nog förklarade detta blev han som likblek om näbben, svepte cocktailen och gick hem för att skriva ett försvarstal.

Efter en god lunch hos Pontus breve vattnet togde han helg och kastade in två och ett halvt kilo oxfilé i en ugn, bevistade fredagsmys och åt en delikat måltid på Skånegatan innan han oförhappandes demonstrerade en "Vibrating Porta Muff" för ett tiotal damer som rös av förtjusning. För den som icke är insatt är en Vibrating Porta Muff en lösfitta som är inklämd i ett blått rör. Så även här har använts artificiella hjälpmedel. Dock uppskattade han icke detta.

Att föra in sitt äkta organ i ett trångt (ja, han vill ju inte skryta men) artificiellt femalt dito i en blå cylinder kan förefalla som en trevlig sysselsättning, men han kan lova att så icke är fallet. Själva anledningen till val av det artificiella kvinnliga könet var någon Stefans omdöme som löd: "Vibrating Porta Muff är skönare att sätta på än flickvännen." Greven har dock icke haft förmånen att sätta på Stefans flickvän så han kan inte garantera att utlåtandet stämmer, men han tycker synd om flickvännen om hon är sämre än en blå cylinder på att knulla.

Efter en massa försök lyckades han i alla fall nyttja utrustningen, men tyckte nog att det inte var i närheten av äkta vara. Och att bli riden av en så liten rund blå tant kände han ingen som helst upphetsning inför. Han lämnade kvar cylindern för befordran till eventuella andra upptäckare.

Dagen efter var han bakis.

Jo, förresten. Han har framgångsrikt rutit åt Lillekropp att lägga ner.