"Vafalls!" skriker han och knackar mig i huvudet på samma sätt som Keith Richards bankade en göttlaborsk aftonbladsreporter blodig i pannan tidigare i veckan. "Har han inte skrivit om mig? Det är ju för bövelen hanses skyldighet!" fortsätter han och hytter med näven. Jag gömmer mig bakom en komod när en laptop kommer flygande. Han lämnar rummet och fnyser: "Se nu för faderullan till att dokumentera, din lilla allemogemops."
Ja, vad har jag för val. Sist sa han att jag inte fick skriva, men det verkar han ha glömt.
Han förfasas över Wädret och Wintern som återigen gör sitt intåg i landet. Det blir kallt och halt och Pezmobilen kan få sladd eller skit på undersidan. Man kan också falla och illa g
öra sig i olika lemmar och det kan ju aldrig vara bra.
Han sover också mer än han tänkt. Går han inte upp tidigt kommer han inte ur sängen förrän framåt ett-tiden på dagen. "Man går väl upp med ljuset", brukar han skrocka för att sedan ta en tupplur klockan två, när det börjar mörkna.
Han bevistade en konsert på Stockholms Opera:s Café där Jörgen av Skara deltog och sedan for de två såta vännerna på en dundrande efterfest uppå Den Södra Malmen där han blev sittande med en mycket begåvad, framgångsrik och något sånär känd ändalyckt i sitt knä. Det var inte fy frääs. En hel del nya Wänner fick han även där. Mycket behagligt.
Han har även betraktat MS Vedette:s nuvarande och MS Popular:s före detta bihangs
(inte samma person) hårdrockarorkester i en grotta i Den Äldre Staden där de flesta kommo från medeltiden. De mjödade och sprutade eld så det stod härliga till och Greven fröjdade sig därvid. Han kom även i samspråk med en Mycket Ung dam och gladdes åt hennes öppna sinne. De nojsade lite, faktiskt, till och med och jag vet att han trivdes. Själv säger han endast att "kan kungen kan väl jag" och försöker hänvisa till att Den Sege, såsom han respektlöst plägar kalla Sveriges Kånung, tydligen varit ute och luftat organet vid mer än ett tillfälle. Jo, man säger då det. I de lugnaste vattenfall... och så vidare.
Vaskman var och kontrollerade hanses spelskicklighet när poporkestern musicerade i
Uppsala och hade nog ingen större anledning att vara besviken.
Han ser ibland ut över Hornets Gata med en tveksam min i ansiktet. Han letar fortfarande efter partiklarna som fläks upp utav de omogna som ännu framför sina fordon medels dubbade däck. "Fy frääs", brukar han gapa, "att dubba, det gör man med riddare och slikt, icke med hjul!"
På MK och EM går tiden sin gilla gång även om Björnen uttryckt en farhåga. Denna gavs dock på skam redan som på gårdagen. Han bevistar även FB då och då och blev där förtrogen m
ed Kaffekungen som han talar med då och då. Appropå kaffe hade han ett långt och osammanhängande samtal med en mycket Vacker Ung Dam om kaffe under en soppfest som han deltog på. De båda blev så ivriga att Regissören trodde att han raggade, men icke så.
Den Södra Malmen, ja. Han undrar varför De Enkla Människorna oavbrutet ska handla på affärer som Hengnes å Mavvrits, Kapphall och allt vad de heter. Ding Sko. De bygger å bygger köpecentrum med alla pengar de har på alla platser de kan. Han vill icke se flera köparecentrum mer. Nej, det är dignitära krogar som behövs, enligt hanses mening. Vem kan väl i välbehag svepa en skjorta från HM? Nej, Dry Martini eller möjligen en Glapparekäft ska det va.
Och när De Simpla icke bygger köpcentran öppnar de Bappotek. Bappotek på bappoitek slås upp. Den enda ljusningen, sade han, var att de äntligen öppnat en knarkaffär, nämligen Kronans Droghandel. Han tog, uppspelt som ett litet barn, med sig en krona och gick dit. Men han blev gravt besviken. Inget i butiken kostade en krona och något knark hade de inte. Han skrev ett långt brev till justitieministern om falsk marknadsföring, men jag postade det aldrig. Vem vet vad som hade kommit ut av detta i så fall.
Sedan har det kommit nazister och rasister till vår regering. "Äsch", säger han förnumstigt, "de där plastnazisterna smälter bort till nästa val. De är ju inte värre än Regnfältarns med sina arbetarfasoner. Tvi vale för den mannen. Kalla sig arbetarparti när man icke har valkar i händerna." Han är noga med att saker kallas vad de är. Det måste man i alla fall tillskriva honom. "Ett land som styrs av en fjant som ser ut som ett nykokt ägg, ska det vara något att ha?" frågar han sig, inte helt utan anledning.
Han har för övrigt glömmit bort att fara utomlands. Det är synd och skam.
