"En sånn jämrans sörja på marken", klagar han otåligt när jag snörar på honom hanses fotbeklädnader. "Vadan denna sörja?" undrar han uppgivet när han pulsar genom snövallarna de pallrat upp längst Hornet Gata. Han går sällan längre. Det är kallt, otäckt och ogästvänligt ute i Den Fria Luften. Han säger sig sörja djupt och längta till varmare tider eller breddgrader eller vad som helst. "Detta är intet adligt väder", säger han och börjar minnas att detta med kylande wintrar blivit allt värre sedan Moderutterna börjat kalla sig för arbetarparti.

Han skrattade gott när han första gången fick höra detta. "Jaja, den där Skalle-Per försöker allt lura folket!" sade han förnumstigt. Sedan, efter efterforskningar insåg han att det är Skalle-Tanten som styr och ställer i det Reinfedtska lägret. "Hu", sade han då, "hon är ju otäck som en ringmuskel i olag."

När han sedan skulle åsta och rösta blev det knyckelpanna i huvudet på honom. Han - som stolt velat införa ständerna igen, med en liten ändring, de borde vara fem istället för fyra; Adel, Borgare, Präster, Bönder och Pöbel - kan väl inte rösta på ett arbetarparti. Han har ju föfan inte lyft ett finger i arbete i hela sitt liv. "Inte ä man nåen jäfla mazarin", sade han också då han avfärdade Skåne-nassarna. Det blev inget kvar, så han togde en blank lapp och skrivde "Mig!" på den och lade i sina kuvert. Icke vann han. Han är besviken på det Swänska Samhället.

Han har skaffat brevvänner, säger han. Många galanta damer på andra sidan havet skickar honom dagligen e-post, påstår han. Vid närmare förfrågningar visar det sig att han icke läst dessa meddelanden, ety det skulle kosta honom slantar. Nej, då nöjde han sig med att titta på bilderna, säger han. Jojo.

Man undrar ju vad de vill honom. Han har säkert föresvävat stora rikedomar och slott och grejjs. Han är ju sådan.

Han har planer på att bli protestsångare. Jag talar milt om för honom att adelsmän inte kan bli detta men då fnyser han förstrött och säger att de kan de visst. Om jag då förfrågar hvad han ämnar protestera mot blir han tyst en stund. "Ja...", säger han eftertänksamt, "snö kanske. Eller odör. Vi får väl se."

Han sitter dock och spelar A-moll i förti takter och gapar om att snö är mord och liknande saker.

Sedan säger han att Wikileaks är missförstådda. "En riktig adelsman uttalar å följande:" säger han, "En Wiktig Läcka äro icke ett papper utan en enorm blåstömmning. Detta kan ingen motstrida. Att tömma en viktigt fylld blåsa är för böfvelen skönare än att wunka. Så det så!"