"Ge han en hundring..."

Alltså. Det är konstigt hur man kan tycka olika. Jag menar att ibland blir han så hetsad av cykelriddare och sedan kan han bli som tokig på cyklister som växlat fel. Jag menar att benen går som proppiellrar på dem, men de kommer som ingen vart. Han blir helt galun och måste cykla i vägbanan tillsammans med Audisar och BMWsar och annat oknytt. Han kan ju få tuppar i halsen. Eller blemmor på knäna. Fy hundan!

Den allra fursta kalla dagen på hösten sykklar han runt i Aspaudden på morgonkvisten. Det är sååå tirdigt. Och sååå kallt. Vår hjälte skulle aldrig drömma om att ha långa papperskallisånger på sig. Lika lite som strumpabyxer. Han biter hellre ihop än att ha sådana tingestar mot sin ömtåliga hud.

Aspauddabonnarna är uppe tirdigt och svärmar runt buschållplatsen. Flitiga som små små myrkamrater. I morgonsolen. De svärmar på cykelbanan också, och fastän han muttrar lite förstår han ju så väl att de inte begriper bättre. Åker man matarbuss till Liljans Holme och jobbar som pelikan hela dan måste det ju bli så.

Han fångar en morgontirdig vy på Liljeholmarnas brospann innan han lojt rullar in på Den Södra Malmen och berikar sig med kaffe och macka hos O, som oroligt undrar över framtiden. Nu när det är kallt vill ingen begagna hanses uteservering. Måhända får N försova sig för att frukostera framöver.

Lättmjölken är förresten inte alls lättare än mellanmjölken. Bluff och mygel...

Han repetiterar och blir åthutad att sänka volymen på LP:n. Det är otäckt. Han skakar som av frossta och hör inte en ton förräns på slutet när han i lönndom vrider upp på knappen igen. Ofröjd! Usch! Nästa gång ska han bemöta klagomålen med ett barskt "Stå då för fasen i nått annat ställe!" istället för att vika sig. Går inte det bra blir han över flödig. Eller något, och det vill han inte.

Den Heliga ligger i fejd. Han deltar lite från sidan, eftersom Den Heliga tycker att det räcker så. Han tellifånerar litet. Och pratar en del. Men Den Heliga ska för hugande mej tuffra till sig och också begära förflyttning. Gärna till en liten kartong. Med snören om. I en mörk garderob. Utan handatag. Ja.

Fan, han som spelade Lillebror i "Lillebror och storebror" har dött. Det var ovanligt, tycker Greven. Det var hanses största roll, fast den andra var roligare...

"Om vi ger han en hundring gör det inget om vi förstör hanses åker", lär Byggmästarn förnöjt ha utropat från sin Grållesadel. Om B nöjde sig med hundra spänn förtäljde dock icke historien. Eller Byggmästarn själv.

Goda Initiativ

På andra sidan vattnet - en plats för Mark Nadeen

Han gillar Goda Initiativ. Folk som är Framåt. Och som hittar på Bra Saker. En fiffig idé, tycker han, är att underlätta spritintaget. Någon påhittig person har kommit på att det går förträffligt bra att placera ut sprit på offentliga platser. Överallt ser man sprit nu. Fri Sprit och Ingen Hemkörning. Det misstänker han i alla fall, eftersom den smakar så vedervärdigt. Kan det vara köpesprit månntro?

Han guppar omkring med tuppar i halsen. Kukeliku.

Han har saniterat saker. Sitt finger först och främst, sedan han karvat ett djupt sår i det. Det blodade som om självaste Dracula var på besök. Solen sken i och för sig så Herren Dracula kunde icke taga fördel av situationen. Han fickte först laga med enna pappersnäsduk och sedan efter ett par timmar funkade Tjeckiska Plåster. Från Prag. I Tjeckien, sa jag ju.

Han saniterade på badrumsväggen också. Så himla mycket som han gnuggade. Hit och dit, väggen blev vit. I sinom tid saniterade han lite på Leonard Cohen också. Jämmers. Han lagade Riktig Söndagsmiddag åt Den Heliga som motvilligt komde hem för att smörja kråset. Sedan försvinnde hon och dök upp igen. Irr.

Det var visst en massa bibliotekarier på Bok och Biblioteksmässan. De ljugde visst i radion. Radion. Radon. De ska bebygga Hornets Tull med en extra Mammongalleria. Han fattar inte varför. För ett tag sedan höjdes röster mot detta och Mark Nadeen svarade att om man ville ha strumpebyxer fickte man åka Ända Till Ringen. Om man nu bodde i Hornets Tull eller närområdet. Mark Nadeen tyckte det var förfärligt.

Greven tycker nog att man visst ska få åka till Ringen, om man vill. Själv vill han i och för sig icke på något sätt ikläda sig trikåer med påsydda strumpor. Men Han Vet. Han vet att det finns sådana att inhandla i Hornets Tull. Mitt i till och med. Alltså behövs inte någon galleria. Mark Nadeen har fel. Fel. Fel. Han kanske borde åka ända till Tjofsi-Klafsi och sätta strumpbyxor på händerna, gnida in sig i citronpulver och göra Löjliga Ljud. Annars kan han ju åka till Ringens Centrum och Galleriarera.

Fast allra bäst är ju att förpassa Mark till utanför Den Södra Malmen. Där kan han sitta och begråta sitt otvugna öde och skaffa ödém och kondylom hela dagarna. Japp!

B-fezed

Det äro snart oktober och träden äro gröna som jättegröna träd. Han njuter i fulla drag av sol och indiansommarhösten. Det är såsom det bästa han vet med sådan väderlek.

Han har åter en röd huvudbonad i sin ägo. Han har saknat detta ett tag. Det kan finnas en kvar i det Västraste Torpet, men han vill inte leta där. Nu är det en nyanländ som följt med E ända från Det Äkta Turkiet. En Istanbullisk fez, sanna mina ord.

Han tackade E genom att bjuda på en middag på Zinkens Krog, där han trodde att det skulle sitta fyrahundrasjuttiotre bandyfans, men det gjorde det inte. Han beslutade att kolla läget inför en bandymatch i framtiden. Maten var mycket väl tillagad.

När de senare framkommo till MK var J där och jätteglad över att få träffa Greven ytterligare en gång denna dag. "Vi har ju setts tidigare", sade han med ett stort leende. Även T var där. Honom hade Greven inte träffat på många långa år. Nu talte de glatt om fotograferingsutrustning och Vikingagitarrer. T hade en Sunburst och Greven längtar tokmycket på sin Swarta.

Många andra var där, de kan inte alla nämnas med namn. Då tar alfarabetet slut. Men trevligt var det. J uppmanade J att slåss med E på politiska grunder, men därav blidde det inken tinken. Tur det. Någon hade visst illvilligt låsit fast P:s cykel utanför restaurangen, så han fick masa hem sig på gåpinnarna.

Det hade ju varit releasepartaj tidigare på dagen. Det voro där han och J hade setts. Och flera till. Det var Lilith-Eve som släppte en jätteplatta med 28 artister på flera må

nga ställen på Den Södra Malmen. Greven och J med flera besåg L:s framfrädande på SoFo Café på Den Skånska Gatan. Mumsig.

Han träffade också Den Vite Verkmästaren där. Eller träffade. Han fick knacka på hanses huvudkalott, för han sågde intet. Men sedan pratade de om döttrar och skolgång (inte stolgång) så öronen fladdrade.

Kinakalott.

Han försöker hitta ummagänge på Den Västra Delen av Den Södra Malmen också. Så han var på bostadspub. Han togde med H och T och gav dem mat. Det var thai-tema och Greven fick den sista kycklingbiten. Sedan serverades det öl och vin och godisregn. Och de talte om barnasaker och om cyklasaker och om pubbasaker och om trubadurasaker och så. Det var

gemytligt.

Z är i Örebro och mojsar med sitt sommarslott. Han saknar henne. De sågos som snabbast innan hon forde på sin färde, men snart skall hon hemkomma.

För första gången i livet har han delat hiss med en Granne. På min ära.

Det äro kallare i luften

Man märker att hösten äro kommen då till och med lyktstolparna pälsar på sig. Han hittade denna ytterst välklädda stolpe på Mariatorget och tyckte den verkade varm. Inte så cool. Ett sticksande av närapå bizarr karaktär hållde upp stolpens vänner som fickte den att stå där och makta. Det voro sådan Höst Dag Jämning. Om man ändå kunde jämna hösten och byta backventil och få den att gå mot sommar igen, men icke detta.

Sammartidigt hade han och A gjort en sporadkoppning. De voro fikandes på Mellqvists (före detta Kaffebar) när de med besvikna miner insåg att kaffet som serverades höll en vedervärdig klass. De lämnade kopparna ej helt urdruckna och satte kurs mot Drop Coffee där de serverades - såsom alltid - en mycket smaklig kaffekoppa.

Sedan var det A:s tur att framföra sig på Big Ben. B fick närapå dåndimpen när Greven stegade ner för trappan andra dagen i rad. Sedan begrät han Skandalites frånvaro nästkommande torsdag. "Vi hade behövt er!" sade han dystert. Men Greven kunde glatt skylla ifrån sig och hade ingen sur min. Han hade dock en idé...

A var som vanligt bra och hade trummis med vispinsats med sig. Pianisten glömde att slänga pianot i scengolvet, men det hade ingen betydelse. De genomförde sin konsert med bravur och klappades taktfast in igen för extra nummer.

Inte samtidigt och inte ens på samma plats gick han på mutpartaj. Som sig bör bjöds det på champagne, ostringar, snittar, vin, öl och ja, jag vet fan inte vad. Samtidigt förevisades en hel hoper med saker som man kunde köpa i julkapp till sina arbetare. Greven har inga arbetare att ge tolvhundrakroners knivar till, så han hoppade över dem. Fast de var vassa.

H blev framåt aftonen en aning uppspelt och lekte med en dam från Röda Korset. Sedan provade de chokilad som riktiga vänner.

Han valde mellan vit och röd. Det blev en svart.

Alla pratar om Anna. Anna Anka. Avlägsen ingift kusin till Kalle, kan man tro. Men lika konstig. Varför fick hon luft? Märklig tant. Hållom sig då på den andra sidan vattnet och kom inte hit.

Han och Z satt högt ovan vattenytan och fottigraferade som om de voro galna. Det var sådana segelbåtar. Och motorbåtar. Och andra båtar. Och en liten liten tromb. Sedan vandrade de genom skogen och hittade en död alg. Den hade bara en hand, men verkade glad ändock. De vandrade och vandrade ända tills de kommo till Grevens hemvist. Faktiskt.

L hade samlat en hel bunt kammirater till spelning på Big Ben. Det musicerades friskt och L:s dotter M snodde nästan hela showen. Han hade det så behagfullt där i källarn och rullade hem sent om sidor.

På vägen dit krockade hanses velociped med en amerikansk velocipedsförares cykeldon. Detta för att den amerikanske cuykelägaren envisades med att SMS:a medan han cyklade. Han förklarade i långa ordalag för den något häpne Greven hur mycket han hatade folk som SMS:ade medan de cyklade och att han skulle hålla i ett Surprise Party åt någon han just skulle hem till och hade ingen tid och allt det, så Greven släppte sig åt hans håll och iväg honom.

Kanal 95: Fullt skägg och kal skalle

AB Hade fullt skägg, Greven var nyrakad. Fast inte på huvvet. Han har aldrig haft skägg på huvudet. På knoppen. Knoppande skägg. Näe.

Hans matsmältningsorgan har gjort revolution igen. Som den emminente envåldshärskare han är över sin kropp är motståndet snart nedkuvat och tillintetgjort. Dock blev han månget försvagad en god stund. Han hade dock stort stöd av Z som kom och pysslade med honom. De hade jättelajbans. Trots Grevens otäcka tarmvred. Det var bra.

På självaste dagen efter kreerade han sig re och sedan tog de en prominad längs Årstaste Viken. Ändaste bort till Norra Hammarbys Hamnområde vacklade de. Där satt de på kajen och diskusiterade stora båtar och andra varelser i sjön. Sedan raskade de på tillbaka till utgångspunkten och skiljdes åt.

Greven for till EM och kunde svagt försenad tillräkna sig ändock en plats vid Bordet. Han gav S en uppfordrande prisent och gammade med Vännerna. Det voro många samtalsämnen som avhandlades denna kväll. Från Mona till velocipeder och Systerns Bohag. Faktilimestrast.

T vägrade att låta honom göra helt rätt för sig. Han kompenserade och gick på MK. Där hade de inte heller riktigt koll. Och mannen som inte kunde blev full. Vilka vågor.

Det är faktiskt tur att han blivit tigerfadder. Den Lilla Lilja är nog en förklädd och förkrympt tiger som hon jagar och biter och hoppar och far och håller på. Såsom ett Äkte Rovdjur. Han går aldrig säker. Den Heliga har förkovrat sig i en ny efterföljare och synes icke micke till.

Han upptäcker fler och fler fördelar med Makk In Toosch.

Ev'rything is entertainment

Va? Vadå? Underhållning. Japp, sade han med en matt stämma. Allt kan vara kul, om man bara ser det från rätt håll. En gång stod en farbror bakochfram och stoppade ner händerna i själva aschlesluckan. Framför en kamera. Som filmade. Han skulle presentera sig. That´s Entertainment.

Bredaschlade tanter som är arga kan också vara kul. Även om de är stora som hu-hu-hus. Om man håller sig undan, annars får man skynda sig på.

Allt har lixom fallit på plats för Den Gode Greven. Han vart så glad att han bjudade Den Heliga på middag på Rimini Palats. Där träffade han A som han inte sett på länge. A tänkte bli kines och pluggade som en galning. That´s Entertainment.

Men allt är så bra. Varför det? Jo, allt är så bra. Han var ute hos Z och hämtade cykeln och lixom bara. Yes! Det är så bra.

Han var och såg på Borderline igen. That´s Entertainment. Sedan missade han själva Rebell-Robert, men närapå Alla hanses kompisar såg han. Some of it was good, but Everything vas Entertainment. Han lixom. Ibland "BRAVO!" och ibland "GANSKA BRA!" och ibland "MERA" och ibland "...". That´s Entertainment. Fast Borderline var bäst, trots att den Tinto-liknande var upptagen och F spelade på en kartong. Enligt S bor alla i en kartong, men F spelade på den. "Ram-ba-ram-ba-ram-ba!" Lixom.

That´s Entertainment.

Många och långa och härliga promenixar har det blivit också. Sååå skönt. Grevlux.

Krumma kringlor och kalaspinglor

Jo, han togde sig en färd utanför Skansens Tull. Han färdades på räls i långa tider. Verkligheten flög förbi som var den av glas utanför ett fönster av plastic. Han skulle träffa Den Heliga och hjälpa henne vårda gaddar. Ute i Förorten var alla krumma. Krumland, kallade han det. De stapplade runt med krökta ryggar och försökte värja sig från allsköns otäckheter, snöglopp eller vad de nu har för hemskheter därute.

Greven tyckte att Den Heliga skött sig fint som det lenaste snus och köpte henne genast en present att ta hem och vårda ömt. Hon gladdes därvid.

Framåt Cocktailtimmen träffade han Z och de vandrade stillsamt längs med Hornsgatan och diskuterade Gudar och Saker av Vikt. De handlade Rotsaker, bland annat en gurka som osedd smugglats in genom EU:s stora portar. Den såg ut som en krok.

Sedan hämtade de en av hanses kavajer som fått sig en upprustning hos kavajrenoveraren. Mycket snygg blevde han sedan.

Hemmavid i residenset försökte Lilja oavbrutet brotta ner Palmen, så till den milda grad att Greven till slut fick låsa in Palmen i gabberoben. Där står den nu och slokar med bladen, men så kan det gå när man ser för aptitlig ut.

Efter middag var det så dags att bevista Jörgen af Skaras framträdande. Det var långt, långt borta. I En Annan Stadsdel. Han och Z gick över Den Västra Bron, sneddade genom Rolands Hovpark och komde till sistens fram till M/S Gerda, där evenemanget skulle utspelas.

Greven var osäker på många saker. Inte så att han gick och darrade, men både han och Jörgen hade kommit på att de båda led av dålig syn och hade ett och annat i bagaget. Tänk om de inte skulle känna igen varandra. Jörgen hade tidigare via textmeddelanden lugnat Greven med att de kunde begagna sig av någon sorts kundtjänst som kunde ropa ut en efterlysning.

Vidare var han osäker på i vad uppträdandet skulle bestå. Någon typ utav musik, det var han säker på. Blues, troligen.

När de så stegade ombord - ja, ety det hela utspelade sig på en båt-fartyg-mojäng - möttes de av skränig rockmusik. Greven blev genast både uppspelt och lomhörd. Han hade dessutom lånat ut sina öronproppar till Z som nogsamt avlägsnat allt gammalt öronvax från dessa.

Mitt i myllret av folk fick ha så syn på Skaras stolte son. Jörgen kände också igen Greven omedelbums och de skakade hand som riktiga vänner. Sedan skreko de till varandra om Gamla Tider. Om Bödlar och Borgmästare. Om Skåne och Läkare Utan Urskillning. Evin Rude! Jörgen fixade ett dricka åt Greven och ett annat dricka åt Z.

Greven och Z satte sig lite avsides för att mer kunna njuta av dryckjommet.

Så tog konsertet sin start och det var en rock som hade fått småbyxorna, ja, till och med papperskallisångerna, att söndras och falla av AC/DC. Det rockades så till den milda grad att ordningsmakten kände sig nödgad till att avbryta. Jörgen tyckte stillsamt att "det var lika bra". Han hade näppeligen börjat känna sig salongsberusad och tyckte att det fanns viktigare saker att göra än att spela på basgitarren.

Greven talte också lite med K som undrade över Volvex närvaroplikt vide Grevens spelningar. Men. Greven hade inga som helst krav att ställa på detta. Tyvärr.

De vandrade hemåt i den svala kvällningen och hittade husbock i cementhuset. Korkad husbock (Dummus Insectus). Z tog med den och släppte ut den i Naturen. Hon visste såväl var den fanns.

Del 92: Hittande av saker och Liljas återkomst

Han och Z har hittat saker. Många saker. Ett helt bohag, faktiskt. Först skulle de gå på Lyran, men sen kom de på att gå i Skogen först. Kolla naturen. De hade velocipedat från Den Södra Malmen, förbi Liljans Holme och Saxofonstaden. De landade hemma hos Z på så kallad mellanlandning och laddade om ett par batterier.

Sedan velocipedade de vidare ut mot Breddens Äng och parkerade vid Lyran. Greven var ännu inte hungrig och Z hade en morot. Sagt och gjort stegade de rådigt in i Den Vilda Skogen på äventyr.

De fann en koja som de kunde rasta i. De såg lyktstolpar (i skogen?) som hade svårt att stå (de kanske var på Lyran? - hoho). Z bjöd på Beska Bär. Men Greven spottade och fräste icke. Nej, han hållde God Min. Det var faktiskt gott, ju. De hittade en plats där det helt säkert stått en Byggnad tidigare. Och en bit längre bort hittade de Hela Bohaget.

Det var trasiga kaffekoppar. Trasiga fat och glas. Många delar av skor och andra mockapärer. Och grejjer. De tog på sig sina CSI-ögon och fann att det förmodligen varit en Skomakarbostad de funnit tidigare. När de till sist fann skärmen från skomakarens mössa var saken klar.

Det som hade börjat som en vacker dag slutade i ösregn. De fick lämna sin vackra velocipeder utanför Z:as Västra Torp och bege sig kommunalt till sina vidare uppdrag denna kväll. Greven hade på sin lott att kolla att J skötte sitt uppdrag som DJ på MK. Han gjorde så med den äran, även om han inte spelade Another Land med Rolling Stones. Men alla kan ju inte spela den. Greven talade med vänner och for sedan hem i ståta och pomp.

Dagen efter återbördade Den Heliga något motvilligt och med hjälp av Äppelbomobilen Lilja till residenset. Först verkade hon förvirrad, men hon fann sig snart till rätta. Hon började genast leka med Grevens största blomma.

Den Heliga belönades med en extra stor bakad potatis som hon kunde förtära endast efter en stunds kylning. Men hon njöt. Lilja åt gräddstuvade kantareller och kalv. Greven själv förärade sig en måltid och en film.

Snöleoparden väntar fortfarande ödmjukt i Stora Salen.

Turns of a tide

Ibland vänder det. Fort. Också blir allt upp och ner. Eller fram och bak. Eller hur? Fast var det bakåt innan blir det framåt. "When your inside is out your outside is in and when your inside is out your outside is in", som en vis man som skulle fylla 69 bast om mindre än en månad en gång skrev. Eller "Life is what happens when you´re busy making other plans". Så sant.

Han gick i dunkla tankar. Han fick inte flyga i luften. Det skulle bli sådan Grev-spridning att det inte var av detta läget över huvud taget. DHH blev annekterad av Den Ömma Modern och for hem med ett intyg i väskan. Självslig vandrade han hemmåt och undrade hur denna kväll skulle urarta sig. Han tappade lite av sugen och vände icke åter för att plocka upp den.

Han funderade på restaurangbesök. Men näe. Han funderade på någon sorts parfym/mode/mojäng/grej. Men njaäe. Han gick på affärer med Livsnödvänligheter och komde hem med olika kassar.

Han fann en snöleopard på hallmattan och blevde glad. Han tänkte att den kunde han leka med om han inte gickte ut på Stadens Gator och Letade Vattenhål. Han lade den i säkert förvar på Ett Därför Avsett Ställe. Och började steka mat.

Då fickte han ett telefonsamtal. Och ett trevligt, mycket trevligt besök.

Med kommunala färdamedel mot stadsgränser

Han träffade likasinnade och smorde planer. Man kan tro att de hade dunkla planer för sig, där i köket hos A., men planerna var på långt när icke tillräckligt dunkla för att förmörka för den närmaste omgivningen. Istället har han tagit tag i ett stort bekymmer i närområdet. Gamla otäcka cyklar som står i vägen. Uter och inne och överallt. Han ska hjälpa till att forsla dem väck. Ända till Veskafors, om så skulle vara nödvänligt. Länge smorde de planen, och den blev bra. Mycket bra. Den sätts i verket om ett tag.

Han har yrat rundor på Lidingaön också. I förstone för att tågchauffören inte hade närvaro nog att öppna dörrarna vid avgångsplatsen. Han hittade senare M och tillsammans fick de stega långa steg för att nå målet.

Vid återfärden bad han om råd och fick höra hur enkelt det var. Jojomensan. Bara att gå rakt fram. Så han gjorde så och kände hur benen nästan maldes till benmjöl av ansträngningen. Till sist var han tvungen att ställa en förfrågan till ett par Arbetare som han fann på vägen. (Befolkningen på Lidingaön färdas i fordon och talar icke till pöbeln) De arbetande männen visade honom rätt, dock icke rakt. Nej, både hit och dit fick han svänga innan han komde till samma fel hållplats som han hamnat på tidigare. Han svalde ett bittert "Aaargh!" och väntade tålmodigt på den kommunala färdvagnen som skulle föra honom tillbaks innanför Stadsgränsen. Åh, en sådan utandning han utandades vid återinträdet.

Detta med kommunala färdmedel. Vadan är detta? Det verkar inte nyttigt att sammanföra flera hundra personer av olika härkomst och inkomst i en liten, liten låda av plåt. Särskilt nu som det är svininfluensa i luften. Han tycker nog att det borde finnas en luftmån emellan de som tydligen kallas passagerare. Så man kan andas och eventuellt klia sig på armbågen, om man kanske fått ett bett av en mygghona där. Det var en faslig massa människor som prackade sig in i plåtvagnarna och plötsligt insåg han varför så många prominerat från Den Södra Malmen mot Den Äldre Staden häromdagen.

Han sågde Gunhild på film. En tant dogde hela tiden. Gunhild dogde bara i singularis. Annars var det gott. Gunhild ynglade sig.

Han åt ingen riktig middagsmåltid, istället bjöd han en galant dam på ett glas vin på Papa RayRay.

Om jackor, hummelgården och annat av ointresse...

Han forde till A-Dokk på Den Östra Malmen, icke att förväxla med Den Ystra Malmen som är försvunnen, för att utforska sig. Han förundrades över det tåg av människor som behagade lämna Den Södra Malmen för att tåga (per fot) till Den Gamla Staden i denna arla otta. Det var ett fasligt promminerande. Rätt många cyklade också. Ett par Vanliga Människor och ett gäng cykelriddare. Han återvände genom Hummelgårtden. Däruti var det länge sedan han varde.

Någon har sagt att cykkelister och bilbelister är av Samma Skrot och Korn. Han håller icke med. Om så vore skulle var femte bilist ha någon sorts Ronnie Pettersson-komplex och spendera ofantliga summor på hjälmar och bjärta overaller. Sedan skulle de känna sig föranledda att gasa som galna och endast tuta för att framförvarande Hvad-Det-Hvara-Månde skola förflytta sig. Om så icke göres köres ändock i hög hastighet utan att se för sig. Ha. Huru skulle det se ut?

Han hade ju avlagt ett besök i De Stora Skogarna också. Och på huk förföljt en kantarellstig under mossan. Det blev som så fint en stor hög med gula svampar att förädla kommande gastronomiska höjdpunkter med. Lyckans han.

Under tiden hade tyrdligen någon brasiliansk jack-cirkus haft urpåremiär i hanses Stadsliga Närhet. Han vet icke vad de kan ha haft för fuffens för sig medan han cocktailtimmade och snokade svamp, men han anar att de har viftat med jackor. Eller gjort jack i något. Eller installerat telefonjack (varför någon nu skulle vilja se på det, men det är kanske en konst i utdöende...) eller bara hållt jacken öppna. Gluggarna alltså.

Nå, när han uppmärksammade denna händelse höll en massa ystra arbetare på att plocka ihop alla tälten och vagnarna. De hade visst olika animaliska medborgare också ety det osade djurbajs i hela Tanto. Dessa rullades ihop i fina rullar och packades försiktigt i lastbilar. Och en cykel.

Han förärade sig en biffstek med kantarellsås innan han pliktskyldigast sågade på en ny brittisk remake av en gammal brittisk serie. Det var sådär.

Driver du med mig?

Det hade han kunnat fråga. "Driver du med mig?" och båten hade kunnat svara ja, för det gjorde den. Fram och tillbaka över sjöens våta vatten. Han hade tagit med sin vapendragare och äntrat Äppelbomobilen och åkit ut till sommarnöjet. Mycket var det goda vädret. Solsken och sånt. Men en (liten) abborre var den enda som han stötte på och den drev också med honom. Fångade som draget i munnen. Sleto och drogo i detsamma som vore han (hon) helt galun. Sen. Släppa. Vah? Förtrytad rodde han ekan mot land igen. Fångstlös. Fiskeolycka. Hm.

Ärendet på sommarnöjet var dock icke alls att slita upp fiskkroppar ur en sjö utan att fira Äppelmoderns sjuttifemtionde födelsedag. Aha, så fiffigt hade de tänkt ut det hela, Greven och systern hanses. De bjudade med Metpet med fru, förståss. Det hela började med en laid back Cocktailtimme, bubbel och tjut. Smaskens och mer. Så himla fint i kvällsolen.

Sedan vidtog en trerätters måltid som de två syskonen tillrett. Åh, så de sken upp. Kräftor, bärs och snaps. Sjungom och glammom. Glada glisar, hasselbackeplugg och kantarellsås. Väl utvalt vinblask. Kan det bli bättre? Joho. Glass med blåbär och kolasås. Portvin. Jubel. De åto under glam och trevnad. Det hela avslutades med kaffe, avec och chokiladbitar från Den Södra Malmens Östraste Utpost. Nästan.

Det sjöngos till ackompanjemang av Grevens fingrar som smekte strängarna med ytterst förtjänstfullt knipsande och tonerna ekade ut över landsbygden. Det glunkades om att Greven skulle kunna bli bilburen, men ännu är icke något om detta färdigt.

Suss

Somliga sover i trasiga skor. Han såg dem i Björnsan. Sussandes mitt på dagen. Han är själv trött ofta, men inte så trött. Så att han somnar under ett träd. Nä-nä.

Han ställde i sista stund in en båt-resa och stannade istället hemma och städade upp. Båtar finns det fler av. Han har förberett sig för Äppelmors firande å lördagen ute på Godset. Inköp och spellivinks. Nja, det fattas chokilad, men det fixar han på väg till EM imorgon.

Han har skafferiat sig en ny MacHub. Den funkar. PCHub - funkar inte. Jämrars. Det kvittrar i säven och han far på tur. Wax. VäderWax.

Livet i ett håål

Han handlade, åt, motionerade gitarren och sjungrösten (helt utan sjunghållare) och firade Cocktailens dag. Den avslutades med en tokdelikat Dry Martini som inmundigades framför tellevisionsapparaten.

Vilken jävla dag. Det regnade på morgonen också, så han spatserade hela dagen. Vilket jävla drag. Spatsiba.

Ja, just det, han förvånade en japanisk dam med sina språkkunskaper. Han sade glatt "Ringo!" till henne. Hon fnittrade glatt både länge och väl.

Trött som en fy faderullan

Hål i huvvet. Hål i bordet. Allt ramlar ner. Usch. Han skuttar runt i runda ringar, och kommer ingen vart. Han lockar och pockar, men kommer ingen vart. Han försöker till och med förklara, men han kommer ingen vart. Han stampar. På Samma Jävla Ställe. Utan att något händer. Blä!

Vänd den kind till som ömmar mest, brukar det kanske heta. Vandra icke i mörker, utan flaxa som en struts. Kallikonerna får svininfluensa. Kamelerna får kräftpest. Greven får intet.