lördag 28 november 2009

Avsnitt 119: Om partikelfysik

Partiklar, partiklar. Överallt dessa jävla partiklar. Han kan inte gå utanför dörren utan att attackeras av dessa fördömda partiklar. De flyger runt i luften och hoppar på honom med stora och yviga gester. De kommer tydligen från dubbaredäcken som frotterar sig mot asfalten på Hornets gata. Dubbaredäck som frotterar sig på till exempel Stuyregatan genererar inga partiklar. Nänä. Bara Hornets gata är det. Och bara när man far längst med den. Icke då man korsar den för det tycker toktanten är helt okej. "Korsa Hornets gata så mycket ni bara vill", säger hon och glittrar finurligt med öronen. Hon är en fnösseltant.

Någon roade sig visst med att elda på en Metrotidning i Medborgarplatsarnas tunnelbanestation. Detta föranledde en Stor Utryckning från Ordningsmakten, Brandförsvaret och Ambulansernas Riksförbund. Se bara bilden. Det har dock icke framgått om de lyckades rädda tidningen eller om den föraskades. Greven far helst inte med tunnelibanan, så han är lyckligt
ovetande om detta otäcka eldande som tyrdligen försigår i Den Undre Jorden.

Jo. Eller. Han åkte litte tunnelitutbana med Bödeln härom dagen. De skulle bevista Nurse Diesels tjugeårskalas och Bödeln ville av någon outgrundlig anledning fara dit med komminala samfärdsmedel under marken. Det gick sådär, men de komde fram hela och rena och kunde glädjas åt speleglädjen som Nursarna genererade. De drickte öl och dansade och gladdes i Stor Stil långt in på Natten. Sedan for de medelst taxi hemåt. Tackålov.

Greven upptäckte nästa morgon att hanses pengar var helt slut. Efter ett svårt överlöäggande kom han fram till att han måste ha druckit nitton öl och ett glas vin under kvällen. Han stirrade länge på sig själv i spegeln innan han hittade två hundra spänn i jackfickan. Då pustade han ut.

Nästa gångf ska han orera om TV:ns framtid eller baktid... :)

onsdag 25 november 2009

Snubben på pubben

Jaha. Hur många har man sett som Pratar i sin iPhone? Han har nog fan bara sett en. På en balkong. Det är faktiskt inte så ofta ägarna talar i dem. Fast den är nog roligare att leka med än att prata i. Han vet i alla fall en som nog bara tarlar i den. Tarlar och tarlar. Och kanske SMS:ar en och annan gång. Eller två vet han nog. Han suckar djupt.

Greven har köpit en Hero istället. Han tror fortfarande att det var ett bra beslut. Han är i alla fall väldigt förtjust i den. Den gör som han vill utan att han behöver be om det och det är inte ofta det händer.

Han är en av sju.

Han och L och A har fabricerat en text om B på BB som snart tvingas i pension. Den ska de kuppa med på hanses sista dag. Den blev fin. Texten mycket behagfull. Musiken och melodin var gammal skåpmat men ändock därmed icke att förakta. Den är ju skriven av hanses två största idoler. John och Pålle. Japp. Ytterligare information följer.

Det kommer många droppar regn och mörknar tirdigt. Han känner sig såsig och det är blåsigt och fans lilla moster är säkert också ute och traskilerar. Argh! säger han bara.

Han har invigit sin Wiking. Den var till och med bättre än förväntat. Jävla bröderna Gallager (eller an av dem) som förvirrade hanses hjärna med blå metallic. När det finns en Swarth Wiking. Men bara en, tror han. Han valde rätt. Han. Valde. . . Rätt.

Och sedan glodde han på Rainers lillebror Juka också. Det var många bra. Och träffade M helt appropå. Det kan bli så. Lite tirdiga kvällar, men så är det novemberkulet också.

Lite lugnt med Lilja på avvägar. Man kan vädra och tända ljus och dra ner gardiner och sova utan uppätna fötter. Det är skönt ibland.

Han har många goda vänner och lyckades få en andra invite till Waves när han klantade bort den första. Smisk på näsan borde han ha.

söndag 22 november 2009

Som kat och hunn

Han har vart trött trött trött. Är det grisen som spökar eller är det novemberrusket som tär på hanses lekamen?

Redan efter en kort stund på AW@EM far han hemåt och tröttnar kvickt i soffans mjuka famn. Vad falls? Visserligen skulle det kunna bero på andra otäckheter han upplevt tidigare, men det har som blivit ett mönster.

På lögaredagen var han oerhört trött också. Han gick med Den Heliga på prommis längst Den Årsta Vik eftersom vädret för en gångs skull var inbjudande.

De spatserade och talte idogt med varandra. C kom förbi och sa att han sågde konstig ut. Han undrade om det var hanses avkortade hår som spökade, men med avkortat hår har han ju ofta visats upp. Nåväl. De gick vidare och kollade en utställning på Ikon innan de gick till Spuntan där Den heliga skulle utföra en intervju.

Det gick som utomordentligt och DH insåg att Spuntan var ett behagfullt plats och ville introducera denna för T. Det tyckte han var en god idé. På vägen tillbaka gick de förbi Hammarbyaffären på Folkungatan där E stod. L var inte där. E kände igen DH som var lika svårbestämd som när hon vid mycket spädare ålder inhandlade lördagens gottigheter där.

På kvällen åto han middag med E på Zinkens Krog och sedan bar det av till MK. Även om han var i god form var han trött och lallade runt bland alla där. Mycken gamman och stoj.

På en irrfärd (nja, påhälsning av Äppelbo) utsattes han för förortens ondska. Han svänger världsvant in med MetPetomobilen på parkeringen och inser att De Ska Ha Betalt Dygnet Runt. För att parkera i förorten? Han krafsar sig envist i huvudet men kan icke begripa. På Den Södra Malmen är det gratis att parkera kvällar, nätter och helger. Men ger man sig ut i Det Stora Okända ska de ha pröjs jämt. Alla Dagar. Miss Foster!

Han petar lite förstrött på lucka tjugetvå.

onsdag 18 november 2009

Bara en liten jävel...

De kommer upp från underjorden och springer omkull Söderprofiler och Grevar och andra bizarra personer. Han tittar förundrat på dem och undrar vad de springer efter. Det kan vara de blåa bussarna som far fram och åter längst Hornets Gata. Fast de får aldrig tag i dem. Och varför bor de Under Marken? De är nog inte kloka. Eller från För Orten. Det är väl de däringa Aspuddabonnarna som löper amok i stadsbilden. Föga likar han detta.

Det är som ett kompakt blött ischlo pischlo, hela November. Tycker han. Vattnet är icke i form av regn utan det hänger som i luften så att man går in i det och får fukt på glajjorna. Och sedan ser man inget. Det är obra. Man kan hamna med fossingarna i hundbajs. Usch och Huga!

En dag fann han att ett kolapapper oförsiktigt slängits på marken och han fruktade jordens undergång. Han insåg genast att detta var tio resor värre än Grisarnas Sjuka. Sjuka grisar har det alltid funnits gott om.

Han var på proggkonsert. I stället för DV blev det Svenska Proggorkestern. Huga, vad bra. Och E var också där. Han togde milljoners bilder till bandets stora glädje. Och någon i publiken var också glad. Det var bra och han sjungde med i De Gamla Slagdängorna.

På dagen efter detta färdades han via SU@EM till Nada där Z firade födelsedag. Greven bjussade på en öl och de diskuterade förhållanden och vidden av att spela in skivor ännu en gång. I högan sky, var deras samstämmiga svar, men får man med Rammstein på skivan kan den höga skyn bli en riktigt trevlig sås. Framtiden får utvisa huruvida skyn blir sås eller ej. Nik och Grepen spelade vacker musik. Han gladdes härvid men färdades hemåt för rekreation.

Fortfarande svag efter Grisens Slemmiga Attack som han var. Festen hos S i lördags blev aningen kort. Han besökte den nyaste östermalmska träffpunkten på Nytorget också. UD. Tillsammans med P och J diskuterades kulinariska höjdpunkter och Förut Fattade Meningar.

torsdag 12 november 2009

När basen hade huvud

För ungefär 10900 mörka nätter sedan satt en ung, mycket ung - bara nitton faktiskt, man längst bak i Mariahissens konsertlokal och mös. De var många som satt där. Stället hade byggt en sorts sittplatser som såg ut som en jättetrappa där. De väntade på något speciellt.

Det här var innan han blev en man av Malmen. Han hade viosserligen varit på Hissen tidigare, men mindes det inte riktigt. Han var tvungen att fråga om vägen ut ur tunnelbanan, vilket är försvarbart. Tunnelbana är otäckt. Sedan gick färden över Mariatorget och upp på Hornsgatspuckeln, över Bellmansgatebucklan och ner för backen till hissen. De numera så välkända kvarteren och gatorna var okända och ganska mörka på den tiden. Aaaah, det var tider det.

När de betalat inträde köpte de saft (det serverades inga cocktails på Hissen) och tog plats där längst bak. Där det var bäst att vara. Man satt som bäst där. En cigarett skickades runt och ratades av de flesta i gänget. Det kan mycket väl ha varit så att Ebba öppnade, men det är inte säkert. På den tiden spelade han i ett band som hette Övergrepp (+ Wille) och spelade låtar som "Svensson" och "White Riot". När han provspelade där började alla garva, så han trodde sig tokdissad, men det var tvärt om. Han blev tokhyllad av garv och spelade i ett eller två år i bandet.

Så började sedan Dag spela. Detta var på den tiden när Stickans bas hade huvud. Fan, vilken bliss. Vilket gung. Det var ett sånt jävla tryck. Han var och såg dem på Bal Palaise också. De var fan bäst. De spelade visst skiten ur Elvis Costello vid ett tillfälle. De var förband och alla gick när de spelat. Elvis fick spela ensammast. Så kan det gå, och det är inte svårt att förstå. Eller hur?

Tretti år och två månader senare sätter den amerikanska läkemedelsindustrin ett stort P för hanses deltagande på trettioårsjubiléet genom sin jävla svininfluensa. Han ogillar detta. Och avundas Ankar von Tjätting och WC-Torsten som har den stora äran att närvara. Fan!

Bilden på Petrol Pedro är tagen av P. Öhrman.

tisdag 10 november 2009

I grisens tecken

Som en ond hand sträckte den ut sig efter honom, grabbade tag i honom och skakade honom oupphörligen i en kaskad av feberyra och värk. Det är närmast obehagligt att tänka att en sådan liten pryl som en virusbacill kan penetrera hanses pansar och böka in sig i hanses kropp och ställa till med så mycken oförtret. Han har legat som död. Famlat i luften efter styrka och kraft utan att finna den. Han har kastat sig av och an i yra. Svettats floder. Han har också lekt en del med den nya munhåletermometern och sett en ofantlig massa avsnitt av CSI, även om han förmodligen inte kommer att minnas dem.

Han missar saker. Han missar 2 x Ray och kanske såväl Borderline som Vag. Men det sista som överger en Greve är hanses hopp. (Jag skulle vilja se honom hoppa nu...) Han ska måhända kunna bita ihop. Man får sätta en hel del tillit här uppå, men vem veta icke?

Den Heliga tar hand om honom och Lilja håller sällskap. Tur han har.

fredag 6 november 2009

Swarth Wiking

Han har blivit med svart viking. Så nu är han Swarth Wiking ett par dagar. Det är som en gitarr och den är jävligt bra. Jävligt. Bra. Faktiskt! Han är så nöjd nöjd nöjd. Mannen, han är jätte nöjd. Det är som bra för oss i hanses omgivning.

I Litium kan man höra dig skrika. "Aaaahhhhrrggghh!" Till. Exempel.

Han undrar lite över klimatet. Och vad Reinfeldt egentligen gör. Borde han inte sagt till Obama att: "Hurru Obama! Skärp till dej nu. Se till att dina jävla landsmän inte släpper ut en massa skit i luften så ser jag till att mina landsmän inte heller gör det. Sedan så ser vi till att alla andra jävla länder gör likadant. Jag vill fan inte utveckla gälar." Fast på engelska då, så Obama fattar. Fan.

"Hey, You, Obama. Get a hold on yourself. Make your fucking countrymen stop sending all that shit into the air. And I´ll make my fucking countrymen do the same. And then we´ll make all the other fucking countries on earth do the same. I don´t want to develop fucking gills!"

Varför sa han inte det. Jävla fegis. Sten ska han ha.

En sort AW idag igen. Han hade ju tenkt sig en hvit hvecka. Men sedan sket han i det. Kanske när han har en bättre utgångsläge. Haha, utgångsläge. Har han utgångsläge kommer han ju aldrig att hava hvita hveckor. Den strutsen.

Lilja hälsar på igen. Hon är en bra katt, men lite buzig. Hon äter på hanses fötter när han vill sova. Hon är galun. Men söt. Jaha.

Utgångsläge. Vin. Hvin. Hwinjo. Slurp.

tisdag 3 november 2009

Kisstofflornas paradis

Hvad har det phaen tagit åt dem? Cykelriddarna, alltså. Va? De är inte så många längre, men de far omkring i (förutom sina fåniga dräkter) sådana gula västar med refliexer på så de ser ut som poliser. Usch. Och sedan har de stroboskåp istället för lysen. Det blinkar som om de har diskositek med sig på cykeln. En del har till och med blinkande baklysen. En hade den goda smaken att i alla fall dölja ljuset med en skärm, fast det verkar också rätt begränsat.

Begränsat! Begränsadare! Begränsadast!

Det är väl det de är. Begränsade. Och att vara Begränsad innebär en otrolig (eller o-rolig) fascination för saker som blinkar. Det är som Begränsade som ska göra webbsidor. Allt blinkar i olika färger. Begränsat. Huga.

Han hamnade bakom en ANT-bil. En myrbil, undrar du? Mja, den åkte som om det var myror som bar den och tog myrsteg, men det betydde Alkohol, Narkotika och Tobak och är tyrdligen någon sorts innovativ och förebyggande åtgärd de håller sig med i skolorna. Det är bra. det ska böjas i tid, det som krankligt ska bliva, som skomakaren sa när elden tog sig i linnéförrådet.

Men. ANT-bilen, då? Jo, den var bred och det var väl ovanligt korkat att låta en expert på såväl sprit som knark köra den. Så till den milda grad påtänd och berusad att han eller hon knbappast lyckades peta ner gaspedalen ens en knivsudd mot golvet. Det gick så jävla sakta att han nästan somnade. Blä.

Han var på rolig underhållning på EM. A var lite spännig, men de andra var bra. Fast det var en del repriser. En adlig C var på honom flera gånger och påpekade att det var moms på öl, tixempel. Det visste han väl. Han fattar också att man eventuellt kan konsumera sig ur finangskriser, men inte bort från miljöhot. Han ska skicka en sten till Reinfeldt. På det att han må bli stenad, fast då icke som de otäcka sätten på medeltiden, utan på ett mer behagligt sätt. Och På Det Att Han Må Föra En Modig Och Aldrig Försvagande Kamp Mot KlimatHotet.

Mulle Nöh!


söndag 1 november 2009

Elftiförsta kapitlet

i hwilket vi möter Ozzy, Mortricia och hon, den där knorrande tjejen, hon i Grudge...
Det var andra också. Många och gott om dom. Greven äger Ozzy. Först ägde han inte så mycket. Han hade inte rätt brickor på sig. Faktiskt. Till faktiskt slut satte han på sig De Riktiga Ozzy-Glasögonen och jehu. Förändring hwar fullbordad. J var helt uppspelt hela kvällningen utöfwer detta fakta.

Hon från Grudge var där. De kunde jämföra frisyrer. Greven slängde med håret som Kenny Starfighter så att alla häpnade. Han hade köpit en pumpatårta som hette Bloody Hell eller Dirty Pump. Han visste inte och vet fortfarande inte. Han var nästan den ende som inte var utgråad. Men det gjorde faktiskt inget.

Han funderade ett tag på vad folk pratar om. Han var hemma på visit hos Volvex. Han åkte som korselikors och tvärs över de södra förorterna med MetPetomobilen PEZ och när han väl hittade fram fanns där ingen parkelikeringsplats. Han våndades och yrade rundor. Och irrade. Sedan var han hux flux tillbaka i utgångsläget och flaxade med armarna. Då kommo Volvex moder och fader och förflyttade ett fordon på det att han fickte plats och tillåme biljett. Så han stogde där ett tag.

Alla pratade bara om sprit. Hemkört och nittisexprocentligt och somna i snön och blanda groggar för tie år sedan och hur man gör när man är full och att då kan man kissa i rännor och överallt utan att bry sig och sedan bara vara i fel rum och hjälp lixom. Å så.

Mortricia (som egentligen heter Något Helt Annat) hade som vanligt ställt till med en sagolikt (hoho) fantastisk brakfest. Det voro tokbra. Musikanläggning som hördes ända till Mariannelund. Var Det! Oj. Bra musik också. En zombie stod och Spotifyade som det var det enda han gjort i det Tirdigare Lifwet. Greven trasslade in sig i Ozzy-håret och krossade vinglaset på ett golv. Det var Dumt Gjort. Han visste det men faktiskt var det Ozzys fel. Han som har Parkinson. Eller parkeringsson. Eller...

På själva fredagsmyset fick han otroliga lektioner i rövarspråket. Men han är ingen språkbegåvning, den där. Han fattade inget. Inken Tinken, som det kan heta. Han fluktriserades av otäckt. Sedan gickte han och dinerade på MK och var kvar där till cykeln gick hem mittinatten. Och sovde.

Sedan var han otäck. Efter festen fickte han skjuts hem av Den Ena Regissören. Den Andre Regissören hade han talt med dagen innan. Han hade tillverkat Hammarbyhunden. Respekt. Greven har bara köpt en lite H-hund till Den Heliga. För Mycket Länge Sedan. Var det. Japp.

Och, ja just det, han dansade såklart i kisstofflor.

Snart börjar HjulKalendren...