Öh - Day in the Life...

Han gick upp redan klockan nio denna dag. Trött som en jättetrött tröttis. Eller. Fan, ännu tröttare. Hanses ögon kunde knappt hålla sig öppna. Hanses lemmar ville icke följa hanses hjärnas avtrtubbade order. Avtrubblade. :) Vadan är detta för idé undrar du säkert nu. Jo, han hade bokat lunch med sin mentor på andra sidan Västerbron. En bra bit bort. Han drack sitt kaffe för att piggna till och vankade oroligt fram och tillbaka.

Äppelbo ringde och meddelade att Äpplebomobilen var ledig över helgen. Greven fröjdades därvid.

Han fann att det började regna så han var tvungen att ta den otäcka kommunala färdmedlen till Odenplanen. Han skakade och hoppade hela vägen, lyssnandes till Clawfinger. Folk skuffades och buffades. Han kunde väl aldrig tro att de kunde vara så ivriga att lämna Den Södra Malmen, men outgrundliga äro männskans vägar i den mörka passagen många av dem kravlar omkring på.

Han hade ett gott utbyte av mentorlunchen. manten var god om än dyr. Till råga på allt ingick inget kaffe, utan det kostade extra. Eller. De hade inget kaffe utan espressobaserad varm dryck. Själv valde han en cappuchino och beställde "en vanlig kaffe" berättade den snorkige kassören att de inte hade kaffe. Ville han möjligen beställa en espresso. Nä, sa han en kaffe, det vill säga en större kaffe i en kopp. Utan mjölk. Utan socker.
"Jaha", sa snorken, "då får du ta en Americano."
"Hvad äro det?", sporde Greven.
"Espresso med varmt vatten så att det inte blir så starkt", blidde svaret.
"Kaffe, alltså", muttrade Greven och nickade jakande.

På vägen hem såg han A:s moder stiga på bussen och kvickt sätta sig lite framför honom. Hon kanske inte vågade, tänkte han. När han gick av pickade han på axeln och hälsade artigt. Huvaligen.

Bikarbonat.

Sedan var det nästan omedelbums dags för soundcheck på Folkbaren. Det var många saker att bära men gick fort då de ju är en hel del folk i bandet. Ingen kan den nya PA-anläggningen, men med kloka huvuden sammanfogade komde det audiorelaterat väsen ur högtalarna. Det var en del jox, men till sist vart de nöjda. Middag skulle serveras klockan tjugu, så de flesta förpassade sig till sina hem. Greven också, där han softade och duschade och intog en delikat GT.

Mycket god fisksoppa-aioli serverades i bandmedlemmarnas munnar och sedan märkte han hur vännerna började droppa in. Grevens vänner också. Han inledde en tävling med T om vem som drog mest kompisar. Även kompisars kompisar som blev medtagna räknades. När Greven kom upp i femton gav T upp och sa att så många vänner hade han inte ens. Greven trodde honom inte då T:s min var långt ifrån purken. Man svidade om och äntrade det som skulle företälla scen.

Det hela gick som smort. Varför repa? Visst blev det ett par underliga versioner. En låt blev kort eftersom någon glömde att sjunga en vers. En låt blev ganska lång eftersom någon drog ut på versen i det nästan oändliga, men, och märk detta väl!!!, detta spelade föga roll. El publikum dansade, vaggade, diggade och dissade icke denna yppra form av musikutövande.

En tant som bodde uppepå hade vissa dubier mot Alley Pang, men sedan diggade visst hon loss hon med. Till the backbeat...

Efter gigget kom T fram och tyckte att de borde ses över en öl. Han höll med och lovade åtgärda detta.

E började tjata om efterfest och förberedelser vidtogs i lagom fart. Till sist fanns ett antal intressenter, men då bandet var tvugna att plocka ihop sig och varva ner hann en del bli upphunna av Den Otäcka Tiden och begav sig på andra, för Greven tämligen okända, äventyr. Den sista att banga var M som skulle med med en okänd vän till M, men de dök aldrig upp. Eventuellt hade ett typ utav tycke uppstått dem båda emellan, men detta vet, i alla fall ännu, Greven intet om.

Inte många men kul hade de efterfest till morgonljuset ramlade in genom Grevens paradrutor. Det blandades cocktails i långa banor. Popkornen poppades så mikron nästan sprack. Ett par cigaretter inhalerades uppå ballikongen, såsom numera är kutym i Den Stora Världen däruti vi bor.

Trött men nöjd somnade han in framåt femtiden.