Spela piano, näe, flytta på det

Han har flyttat piano. Inte så långt. Inte så mycket. Inte ens hela, men. Han har flyttat piano. Han hjälpte L att förflytta sina pinaler sådär en sex-sju meter lägre. Samma-hus-flytt. Bra, om man inte gillar att hyra lastebil.

De var många. Det gick snabbt. Han fick vin och ville som aldrig gå hem. I och för sig ivrigt påhejad av L, men till sist avverkade han den korta cykelturen hem.

Han fickte dårligt samvete för att han häcklade J, som enligt uppgift bara tänkte hjälpa till med festandet. Senare visade det sig att han tålmodigt burit lådor en annan dag. Greven skämdes lite, men så fick han mera vin och då var skämset som bortblåst.

Det var en majsig lägenhet. Men en konstig bytesgubbe som delade namn med en tidigare lite oval stadsminister. Han (flyttbytaren alltså) påstod envist att han hade flyttstädat, men under spisen hittades en decimeter gammalt klägg. I köksskåpen fanns kaffe (utspritt) och sprit (i flaskor). Tillfrågad om spriten kanske skulle kunna vara ersättning till L:s kompisar som städde sa han buttert att "Nä! Jag har flyttstädat..." Sedan sprang han ut i hallen och fortsatte packa det han inte packat där. Greven är helt säker på att han blev aningen överraskad när det ringde på dörren och L skulle flytta in.

Han försökte se på filmen Gangsters. Enligt Rainer skulle den vara obra men snygg. Fast han somnade hela tiden. Tills filmen var slut och han skulle sova. Då kunde han inte somna.

Döh!

J och han springade lite på fredagseftemiddagen. Sedan tvagade han sin ömma lekamen och for på AW@EM. Han komde lite sent och de som satt där - icke alls så många som vanligt - blev ovanligt glada att se honom. De beskrev att de tyckte att det var för få där. Och sedan gick de och gickte hem. Fast några andra hade kommit. Smörgåsmannen serverade öl i en hastig hastighet. Och Greven gladdes åt detta. Många var de som han samtalade med. Han beställde foder. Han kände att han ändock blide förttröttad, så han for hem till Kastellet och fortstatte förtötta sig framför TV:n. Det gick såsom smort.

En annan dag, nämligen nästa, vaknade han i god tid men somnade om. Han sovde lagom och sedan gick han på loppis.

En Himla Massa Männsker hade denna dag beslutat sig för att besöka den uppå Bondegaan utlovade loppmarkaden. Innan han for iväg hade han slängt en blick på sin tomma byrå och beslutat sig för att hårdnackat vägra köpa något på loppisen. Dessutom kunde det ju bli Intressekonflikt.

Givetvis misslyckades han och köpte sig en chokiladboll av S. den var ljuvligt god. Några kapitalvaror förde han dock icke med sig hem, utan han kunde istället förbereda sig på soundcheck.

J ringde i sista sekunden och berättade att han tänkte åka automobil, så Greven hängde på. De forde i Stor Stil genom Stadens Gator. Eller; Snabb färd genom stadens stim. De bytte landskap. De irrade då Staden förvägrade dem att åka åt alla håll de önskade, men framkom med hedern i behåll till Restaurang KGB. De soundcheckade så wackert.

Sedan diskuterades aftonvarden, som restaurangen skulle stå för. Sedan fika på Saturnus. Jättebullar. Vah? De sleto dessa i delar och delade på vetebrödet som Riktiga Vänner.

Några for hem för att förära sitt yttre en ädlare framtoning, men några, som redan var snygga, däribland Greven, valde att stanna på Uppländsk mark och J, som satt inne med oerhört stor lokalkännedom agerad guide på en relativt lång prominad runt i kvarteren. Riktningen på prominaden utpekades på det att J inte längre skulle kunna försöka slarva bort ett stort antal micklifoner som han på Grevens inititaiv sprang runt och bar på.

Något fotömma återvände de till restaurangen och charmade till sig lite Gratis Dryck. :)

Fler och fler av musiker och bekanta anlände. De musicerande åto någon sorts rysk pyttipanna. Ingen drack Galliano, tack och lov. Man gick in och undersökte lokalerna något. Tanten som fyllde 47 hade masat sig hem, verkade det som. Ett par rockers stodo i ett hörn och skrapade ihop småpengar till maltupphandling. Greven tog ett glas rött och läppjade belåtet på det.

Så kom Arrangören och fick efter myck ohm och meehn ihop till till och med ett par extra ölbiljetter till bandet. Yippi! De dracko, nej, det gjorde de inte. De bytto om och äntrade scenen. De spelade så att svetten lackade, vilket inte säger något då yttemperaturen i lokalen låg på cirka 63 grader Celsius. Minst. Men kul var det och Den Publiken jublade så att de var tvugna att återuppträda fast Arrangören gjorde miner och strök sig med fingret över strupen. (Han berättade senare att det inte var hanses idé, utan mer restaurangägaren som tyckte bättre om Bossanova från Borrby. För D hade de gärna fått spela hela natten. Lång.

Till hanses stora glädje hade E dykt upp. Det hade han inte väntat sig. Han spenderade resten av kvällen (tills de blevo utslängda) och till och med en tunnelbanefärd i hennes och hennes släktings bedårande sällskap.

Sedan gicko han hem för att finna ett stort antal tonårsflickor i sitt residens. Icke var det glada groupies utan Den Heliga Holena och hennes vapendragare. De voro aningen trötta, vilket även han var, så de knöto sig och vaknade inte förrän nästa dag.

Mannen här är JätteNöjd

Han blev MacMan. Inte PacMan. MacMan. Hastigt, typ. Gick undan gjorde det. Fort. Installationen alltså. Själva funderandet tog lite längre tid. Fast han övertygades fort. Trendkänslig som han är. Fler och fler som bytt har varit Nöjda. Just det, Nöjda. Han är också Nöjd.

När han sedan läste en jämförelse mellan PC ünd Mac var saken klar. Som korvspad. Eller klarare, för korvspad är lite järnfärgat. Blä!

Nöjd Nöjd Nöjd Mannen här är JätteNöjd. Han är så nöjd att han är nöjd. Jo.

Till exempel. Skrivarn som brukar ta en timme, otaliga besök på HP:s sajt och flera installationspogram på PC. Han bara klicka på skrivarikonen. Maccen sa "Du har en HP. Vill du använda den?" Han klicka "Ja" och så var det klart. Rappapå. GT!

Den glimmrar och gnistrar också. Så snygg. Hah.

Och så köpte han nya Doc Martens också. För halvaste priset i stan. Jojo, snygg som en fårikål. Blir han då.

Han som firade allt med Dry Martini, God Mat och Vinos. Mycket Nöjd.

I An NOT Amused....

J har lurat honom att springa sig svettig, men det var rätt kul. De fickde tid att tarla med varandra och så. På Årstavikens kant. Spring, sprang, sprüng.

Själva musikbandet hade Samma Nträde på Landet också. De Diskuterade Saker. Gager och mojänger. Greven håller på med affischbeställning och hemmasidor. De andra gör andra saker och ingen åker till månen. Fastlagsgröt.

Mitt Woch

Se en sådan stilig man

Spela på gitarr kan han

För övrigt tycker han att det vore bra om de kunde skicka iväg den där förbaskade Fågelkillen ut i rymden så att vi slipper höra allt tjatat om honom. Ground Control to Fuglesang lixom...

Gurpi och kaffegök

Han hamnade på Smaklust igen. Det var ett gytter av folk och fän. Levande folk som gyttrades och döda fän som avyttrades. Han blev utan tvekan lite sugen där. Han gick runt i Skånedelen och uppmärksammade att gårdsfarihandlaren från Smedstorp inte kunde uttala "Smedstorp" på skånska ([smiistoorp] med skorrande R).

Han avnjöt en kortare session av jämtländsk folkmusik.

Han köpte "Fem smaker från Skåne" från Farbror Elofs Skafferi i stället. Och Champange! Johodah. Fint som snus. Under måltiden fick han sällskap av ett antikt par som hade köpt kaffegök. Han undersökte omedelbart om tillverkningen av denna gått rätt till. Det vill säga: Applicera en femtioöring i botten på koppen. Häll på kaffe tills pengen försvinner. Fyll på med hembränt tills den syns igen. Men ack oh och förtvivlan, så hade det inte gott till. Han muttrade något om amatörer och avbokade kaffegöken i sitt inre. De två antika var dock trevliga att samspråka med.

Välnärd vacklade han vidare uppå sin färd och hamnade i ett annat Sameläger. Här köpte han Gurpi, som är en sorts renkorv som är inlindad i ett nät som hämtas ur renens mage. Bizarrt så det förslår. Den goa samedamen som sålde denna till honom kokade kaffe på samevis, fast först utan kaffe. Detta tillvägagångssätt var dock felaktigt, förklarade hon förläget och fyllde på kaffe.

Sedan berättade hon hemligheten med samekaffe för Greven. Man ska lägga i renkött. Jo, sant. Inte för att kaffet blir godare av det, utan för att köttet smakar bättre.

Vidare provsmakade han Hälsingeöl. En dunkel. Gott, men oköpbart. Han köpte lammkorv på rea och avancerade hemmåtvidare.

Han drömde att han deltog i någon sorts rollspel som pågick i Den Stora Staden. Man hade egen sorts pengar och speciella kläder, om man inte som Greven förlorade sina och var tvungen att be om allmosor. Och han hamnade i Existensiellt Dilemma. Jojo. Men det löste sig. Sedan kom M och hade köpt världens största Storstrut som sjöng som Vangelis. Märkligt.

På kvällningen var det stor premiär för SU@EM. Han var tidig, för anstormningen kunde bli enorm. Den första han såg är (förståss) j, och den andra B. De hamnade i samspråk över varsin malt och hade trevligt. Sedan kom såklart A och J och massa andra. En himla massa andra.

Det vart mycket publik och B:s och A:s oro övergick i lugn. Aaah. A MC:ade och B DJ:ade. Och fullt med roliga människor pratade. Vissa roligare än de andra. Han tyckte att det var bättre än Tiny Comedy, som han bevittnat tidigare på Den Södra Malmens Västra Del. Eller Knivsöder. Blir det komedikrig mellan Östra och Västra Söder nu? C, som MC:ar Tiny Comedy var ju med här, så han antar att de är såta vänner.

Mera Exstensiella Problem i Drömmarnas Värld. A ville diskutera forntiden och tog illa vid sig. Han tänkte "Det var ju det jag sa" och vaknade till en solig men tröttsam dag.

För övrigt anser han att man bör skicka ut Anders Fugelstad i rymden och tvinga Christer Fuglesang att sjunga "Ingenting är längre såsom förut".

Avsnitt 78: Om vetenskapliga experiment och kräftdjur.

Bakis och skakis. Eller bakis med jättejättejätteont i skallen. Det kan bli så. Greven utförde ett vetenskapligt experiment. Han hade nämligen fått för sig att den enorma ansamlingen av smärta som stundom församlades i hanses håligheter i huvudet berodde på olika bakterier i Det Röda Vinet. Därav avhöll han sig från denna dryck under säsongsstarten av AW@EM, BlockParty@Skånegatan ünd MK-AAW.

Detta hjälpte dock föga. Han vaknade (nästan) till liv med en stor påse ont i skalltrakten och när han dessutom insåg att Regnet Stod Som Spön I Backen gjorde han sitt bästa för att somna om. Det gick som i omgångar.

Rekrea.

Det tog hela dagen att åter Komma I Gängor, men han lyckades till sist. Han fick under dagen reda på att Den Heliga Holena kommer att förlägga sitt bashem till hanses residens, något han ser fram emot med tillförsikt. Det är bra att ha vapendragaren i Den Närma Heten. Han log.

Vapendragaren hade viss utrustning stationerad hos Greven, så när han var färdig att dra vidare fick han vänta något, men i gengäld fick han sällskap på Den Hemska Kommunala Resan till Stures By där det serverades kräftor med därtill hörande drycker och tillbehör såsom Västerbottenpaj och kryddad ost.

Värdinnan, C, hade pyntat i trädgården så det stod härliga till. Myckna vackra kräftfesttillbehör, bordar och stolar, dukning och bål. Det var så man kunde få tårar i ögona.

Foto: Cecilia Wirseen

Det var Gott. Det var Glädje. Det var Gamman. Det var Gemensam sång och det var Gitarr. Greven och L turades om att plinka och sjunga till festdeltgarnas stora Glädje. Ja, de tackade så gott sedan.

Sedan var där disco och alla svingade De Lurviga till discomusiken som skallade genom Stures By. Ibland blev dansarna en aning oense om musikvalet, men detta löste sig alltid till det bästa. En gång tyckte Spotify att det var nog och tystnade i ett par minuter. Efter lite övertalning, främst av J gick då Spotify till sist med på att åter spela upp.

Greven fick en Idé.

Men kvällen avled och det blev natt. Sen natt och Greven beslöt att fara hemåtöver tillsammans med E, Å, I och C. De skulle begagna Det Kommunala Tågnätet och insåg efter en lång prominad med stirrande björkar att Det Onda Tåget tänkte låta vänta på sig i hela tjugeåtta (28) (!) minuter. Skandal! Det ringdes snabba taxinummer men taxin hade somnat ifrån luren och vägrade svara. Eller också hade han inte tankat bensin. Nåväl, Att vänta blidde deras lott. Så de gjorde så.

Efter Den Långa Väntan kom så till sist ett tåg. De klev på och Greven och E, som ju bebor de Västra Delarna af Malmen blev övertalade att ta vägen över Slussen, ety detta skulle förkorta deras restid avsevärt, enligt alla som glatt hoppade av vid Skansens Tull.

De resignerade och lydde rådet, men redan vid Medborgarnas Utrymme stannade tågen och kusken muttrade något om "Poblem" och "väntetid". De överlade raskt och beslöt sig för att vandra hem i natten.

De gjorde så och fick gå omvägar kring pskykopater som skreko mitt i vägen. Annars gick allt bra och de levererade sig själva hemmavid i god vigör.

Greven undrar mycket över vem Lotten är. Hon som får avgöra så mycket. Han känner henne då rakt inte.

Kan jag få öl? Nä, vi gör mjölk...

Han var rätt utmattad efter den hårda kampen mot den otäcke och onde Riddar Ingvar, så han sov länge nästa dag. När han väl vaknat kom han på att kräftor kräva vissa drücker, varför han utrustade sig med en tidning, en påse pengar och ett gott humör och gick ut i Tanto för att innan inköp läsa lite tidning.

Han gjorde så på en soldränkt parkbänk och sedan gick han mot Hornets Tull. Han tänkte sig ta strandvägen för att extra njuta av det wackra wädret. Så där möttes han av ett myller. Ett myller av männskor. Ett myllet av tält och ett myller av mat. "För den höge Farao", sade han för sig själv och tänkte på den Faraon som rökt på, "det var ju idag den dära matfestivalen skulle starta."

I kavat stil flanerade han runt och tittade på mat, luktade på mat, kladdade på mat och smakade på mat från alla Svea Rikes hörn. Det fanns kotletter och kadaver. det fanns mjukt hårdbröd, marmilader och majjonäser. Det fanns Havtornsgegga från Jämtland och fårsaker från Härjedalen.

Ety han nyssens intagit sin frukost var han föga intresserad av en måltid, men diskuterade glatt hemleverans av färska, kvalitetssäkrade grönsaker med en nasare. Han kan nog väl tänka sig att detta kan vara ett alternativ till dagvaruhandelns ruttnande vegetabiliehyllor som han inte tycker håller måttet.

På sistens hamnade han i ett stort tält som innehöll Lapplandare, om man ska uttrycka sig internationellt. Han lyckades få ett exempel på äkta jojk, som han gärna vill dela med sig till sina efterföljare av.

Sedan flanerade han till Systemets Bolag för att införskaffa de nödvänliga dryckerna och en del andra saker där i närheten. Sedan gick han hem och kontemplerade, vad nu det är.

Mången innevånadre å Den Södra Malmen, troligen extra mycket den Östraste delen, hade länge väntat på att AW@EM skulle starta efter sommaren och denna dag var den stora dagen. Greven stötte direkt ihop med B och hälsade honom välkommen hem och berömde hanses AW som Stadens Bästa.

Sedan var det dags för återseenden. De skålade och skrålade. Greven fröjdade med såväl stora som små.

Denna kväll var även avsatt till en öltillverkares kvartersfest på Skånegatan. Detta måste ju genast undersökas. De var ett gäng som gick på execursion. Med cyklar och barnsadlar gav de sig ut i icke så okända marker, men denna dag var allt annorlunda.

Klädesbutikerna serverade öl, men där hade de hemliga listor, som ingen var med på. De fick gå på Saccan och så. Och sedan hamnade de på Pet Sounds Bar.

Pet Sounds Bar är ett trevligt och välkänt ställe, men denna kväll var där smockfullt. Greven och M fann det störande att inte kunna konversera, ja att knappt kunna röra sig, så expotitionen avslutades och alla fick med risk för sina egna liv ta sig tillbaka till Erstagatan.

Greven velocipedade snabbt och kom allra först till Matkultur. Där skålades och skrålades det som vanligt och Greven var inte sen att ge sig i leken in. Han talade mycket med två unga damer som kom från Grythyttans kockutbildning. De diskuterade mat och saker av udda natur. Mycket trevligt.

På förekommen anledning har han varit tvungen att införskaffa en reservkatt...

Kamp, förståelse och avsaknad av hängslen

Stop the Killing. Japp. Varför inte? Greven ogillar dödande. Han ogillar krig. Och snöglopp. Han drömde att han var tvungen att pulsa kilometervis genom snövallar för att komma fram till någon sorts arbete. Otäckt. Skönt då att vakna till en ny sommardag istället.

Han har besvarat en besvärlig förfrågan och hoppas att ämnet nu är något mer utagerat än det tidigare tyckts. För hanses del har det varit så ett bra tag, även om eftertanke ibland kan komma till pass, men alla vill inte erkänna att de hava föga kunskap om vad Greven känner. Nu har han ännu en gång försökt påtala detta och hoppas på samförstånd.

Han har utkämpat en hård kamp mot Riddar Ingvar och till sist stått som triumferande segrare. Det var dock ingen Enkel Match. Nejnej. Redan för ett par dagar sedan förberedde han sig med hjälp av vapendragaren Den heliga Holena, Äppelbo, Äppelmor och Äpplomobilen. Han försökte samla på sig de nödvänliga ting som behövdes för att Gå Segrande Fram. Då passade den otäcke Riddar Ingvar på att gömma en massa utrustning.

Efter hårda förhandlingar med Riddar Ingvars lumpna underhuggare, såväl via lur som via tal, lyckades dock Greven till sist erövra Erforderliga Grejjor. Så satte då kampen igång.

Många var de förfasliga åtgtärder som Riddar Ingvar och hanses unkna kumpaner tog till i sitt försvar av Den Söndrande Äran, men Greven gav inte tappt. Han svor. Holena svor litet tyst. Han bytte samtalsämne. Han bytte kampplats och sedan tillbaka. Men han gav inte tappt och till sist fick Riddar Ingvar och denses illaluktande skvadron finna sig besegrad av Greven och Den Heliga Holena. Så starka de var. Så ståtliga. Som det sken om dem som om de var skinande. Vilket de ju var. Greven fick en Dry Martini som belöning. Holena chokilad.

Man kan nästan säga att han har spenderat dagen i Mammons Tecken. Först då i Den Vämjeliga Förorten och senare mot Riddar Ingvars Skvadroner, men sedan for han även in till Kärnan av Staden. Han for flämtande över Den Centrala Bron och kom så småningom till Hömarknaden som han fann något överreklamerad.

Strax intill fann han dock affärsmän som förärade honom med krimskrams för en spottstyver. Han besökte också ett av Mammons Tempel för att inhandla ett bälte. Föga förnämligt vore det ju om Greven tappar byxorna på för honom okända platser.

Borderline och koppning

Tänk att en katt kan vara så trevlig. Att han kan fästa sig vid den på bara två dagar. Mig har han inte fäst sig vid fast han har haft ett helt liv på sig. Han beter sig som en baby. Jollrar och joxar. Kryper runt på alla fyra. Fjantigt. Och gullar och gosar.

Men säg den glädje som varar för evigt. En Diva klarar sig inte utan sin Lilja, så Lilja måste forslas hem. Men innan dess hade nog kissen visat sig nog så hjälpsam på databordet.

Och så regnade det. Emellanåt som bara forsade det ner. Han tvättade mattor åt Äppelmor. Som ersättning blev han och H forslade till Den Elaka Möbeljätten för att införskaffa en gabberob åt H. H har massa saker och kläder som måste få plats någon typ utav stans, och detta var ju ett bra tillfälle. Tyckte Greven. Men Ingvars Onda Medhjälpare gottade sig något otroligt åt detta och smugglade undan innehåll. Han hade det i armvecket eller armhålan när han gick hem och skrattade ett diaboliskt skratt. Den Jäveln. Men Greven kommer att återvända med Äpplomobilen och Sätta Skräck i Fåntrattarna. De ska icke komma enkelt undan, de fäaktiga skatorna.

Det fanns musik även denna kväll. På Bar122 spelade hanses bekant F med bandet Elise Ria Borderline. Ett väldigt vackert sorts musik, tyckte faktiskt den ärade Greven. Han hade sett dem tidigare, men då lite som av misstag. På Mosebacke när D skulle överraskas. Då stod de på en hörnscen och spelade och Greven spottade F bakom trummorna. Greven mindes att det varit sevärt, men inte hur det lät, så han beslöt sig att lyssna.

En mycket vacker sort utav musik. Som jag tidigare sagt (hör upp - eller - läs upp...). Det var besynnerligt hur E kunde använda rösten som instrument och gitarren som ... ja, nästan röst. Det kom som känsla ur båda på samtidigt. Och bakom spelade D basviolin och F trummor så det stod härliga till. Först trodde han att det var balkan-inspirerat, men det var som mer än det. Obeskrivbart. Han måste gå nästa gång också.

Sedan en tur till Mosebacke för att överraska D. Nä vänta, var inte det förut? Jo, men nu också. Det var lugnt på Mosebacke denna kväll. Höstens engagemang hade ännu inte startat. D hade DJ-båset på scenen och bakom båset ett VIP-bord som Greven bjöds in till, så snart han löst in sin ölbiljett. Där satt det trevliga personer och det diskuterades studjosar, sovtider och nocturna äventyr, ja allt mellan himmel och jord. Till och med Peter Jöback diskuterades. En hemlig sakt från en kommande platta yppades. Författaren tar här sitt ansvar och låter inte sanningen yppas. Hehe.

Dagen efter var det Wackert Wäder. Han sow till ett halvtwå och wåndades över kattens awfärd. Sedan for han ut å sin welociped. (Han tvingar mig att använda Det Dubbla W:et, eftersom han säger att det används allt för lite och borde ha högre status.) Det war icke så Warmt som han föreställt sig, så turen gick fortare än planerat. Fast runt hela Södra Malmen for han.

När han kom hem hade N låtit meddela att det var grejjs på gång. Koppning. Greven hade aldrig koppat förut. Han wisste nog egentligen inte vad det war, men låtsades som inget, såklart. Det var i alla fall Drop Coffee Café som bjöd in på koppning. Han for dit och talade med de wskickliga barristorna. De wisade charmant upp kaffesorter och berättade huru allt tillwägagick. Greven hickade till wid (borde det inte så hvid?) två tillfällen.

Det första war när barristan berättade att de skulle dricka bryggkaffe och den andra war när de bryggde kaffet. De malde detta först och stoppade så det i olika koppar. Olika koppar för olika kaffesorter. Och sedan hällde de på watten. Greven tyckte att det påminde om NesCaffe, men höll god min.

Så demonstrerades själwa koppningen. Wärdarna bad om ursäkt för att de talade en aning i öwerkant, men wem brydde sig? När kaffet fått brygga i exakt fyra minuter kunde koppningen börja. Var och en fick en skopa att koppa med. Ett sörpel för att blanda in syre och wips uppstod sagolika aromer.

Gewalia? TwiWalia!

Flat Rat

Att vara en flat råtta kan inte vara kul. Det kan vara svårt att fatta hur han kan ta ut sig så på spelningarna. Så att han är helt knäckt hela dagen efter. Är det energiutloppet eller möjligen den gratisa spriten som spökar? Eller en kombination? Juvel?

Han blir på dåligt humör när han är låg. Och trist att ha att göra med. Usch och fy!

Men han var nöjd med spelningen. Det verkar som om ett par tjugefemöringar har halkat ner hos A. I och för sig kan det vara temporärt, men varje antydan är väl bra, även om det fortfarande känns märkligt och konstlat.

Fast det kanske vore kul att synas. Han minns Vaskmans visa ord. Han ska föreslå en ny mick, ett mickstativ och en Greve som gapar med i olika refränger.

På vägen hem beskådade han en fest på Münchenbryggeriet som från ovan. Men han var trött och knallade hem.

Han forslade en TV och en DVD åt H. Och hjälper J med webbsidor. Men han är trött.

Han har sålt av lite gamla presenter han egentligen inte alls vill ha. Blocket. Living on the Edge. Det är ju sådana lurendrejare i farten på den sajten har han hört. På TV. Men ingen lurar G. Han ska sälja mer saker vad det lider.

Också har han blivit med temporär katt. Det är lilla Lilja från Dalarna som är på besök. Hon bor egentligen i en förort, men Greven känner stort ansvar för att visa henne hur det kan te sig Innanför Tullarna. Hon verkar trivas och kurrar som en tok.

Schyfall och blyfall i Kapernaum

Som den degenererade ickeadelsman han är han han sussat. Legat och dragit sig. Blytung. Inte bakis, men det är väl den här svininfluensan light som ligger bakom allt. Fullt med gägga i bihålorna och klitch i halsen. Fy faderullan i Kapernaum. Han tänkte en stund på JL som gärna stannade i sängen hela dagarna. Och förmodligen utan sällskap. Fast det vet han inte.

Han cyklade iväg till AW@EM igår. Inte helt så säker som vissa andra på att det verkligen dragit igång än. Innan han for funderande han: "Paraply?". Han skådade ut genom panoramafünstret och såg Solsken. Intet paraply. Han hann inte ens runda Zinkadus innan de första solglittrande dropparna föll på hans utan vaddar drapperade axlar. Han kastade en blick österut och såg Mürka, Mürka Moln. "Huga", sade han stilla för sig själv. Han som tänkt cykla I Godan Ro. "Näe", tänkte han nu, "det är nog bäst att trampa som en mindre iller för att undvika sjöblöthet över hela garderoben."

Sagt och gjort. Han pinnade på. I detsamma han passerade gränsen mellan väst och öst for han in i skugglandet. Det vart nästan mörkt. Men. Droppandet upphörde. Stoiskt trampade han på och landade gott och väl på destinationen. Där satt J, L och K tillsammans med A. Det hade han inte väntat sig. Han gick in och beställde en öl och lite godis. I Detasamma Öppnade Sig Himmelen. Det vräkte ner. Inte bara katter och hundar. Alla jävla djur man kan tänka sig. Ellifanter. Jeoparder. Lingonplockare från norra Europa. Fingervantar. Allt forsade bner från himlen tillsammans med hagel och en mücket stor mängd vatten.

Han fick inget godis, men väl en Budvar som han förnöjt (nåja) läppjade på. De övriga komde in och A försäkrade att det snart var avfärdssdax. Han diskuterade kyrkor och musik och standup och flyttning med K och L. Fler av de gäster som så ofta synes på MK dykte upp och Gamman uppstod. Han kände sig särskilt nöjd med att M och han kom bra överens, vilket de inte gjort tidigare. Eller, de hade inte försökt. Förmodligen på grund av en hafsig presentation.

Han och Å gick och kollade på ett mellanspel i Vitan, men det var inte riktigt vad han väntat sig, så de gick tillbaka. Det var som mycket snack och lite musik.

Efter en stund kände han att det var dags att färdas västerut, men tog en promenad tillsammans med Å. På vägen passade han på att hälla ut en öl över A:s gamla fru. Denna ersatte han villigt innan han med skammens rodnad fortsatte sin färdnad.

Inte!

Stopp! Nej! Lägg av!

Det finns så många inten. Inte! dricka. Inte! äta fel. Inte! äta heroin. Inte! ska väl jag. Inte! vet jag. Jag vill Inte! Jag får Inte! Jag kan Inte! Jag törs Inte! Vad är det med alla inten?

Det finns återvändsgränder också. Fast från de flesta återvändsgränderna har man i alla fall något med sig när man kommer ut igen. Ut i ljuset. Tillbaka till livet. Från Inte!-sikt till insikt. Om man har tur. Har man Inte! det har man otur. Eller Inte! tur.

Greven har intespekterat Stockholms kulturfestival. Han tog en rask cykeltur in till Den Inre Stadskärnan och besåg marknadsstånd och gyckel. Det var cirkustanter som Inte! hade balans och fina designsmycken på diss play. Äkta renhudar som glänste i sommarsolen. Han köpte Inte! något. Han köpte Inte! heller ukelelear eller ukeleletillbehör i ukelele- och munspelstältet. Han köpte Inte! munspel heller. Han är redan stolt innehavare till dessa mycket vackra ägodelar.

Det fanns karelisk mat och glass och mera designade saker som var utspridda över diskarna. Inte! något han ville ha. Det spelades friskt både här och där. Först en Rigmor som han nästan Inte! såg. Han såg sista visan. Alla klappade och var så glada.

Efter en typ utav väntan fick han då, som första männska i världen, bese M A Numminens klassiska reflektion över Svenskans Makt över båda sidorna av Bottenviken. Det var Inte! helt vackert. Det var Inte! helt dåligt. Det var Inte! helt inrepat. Kanske Inte!-repat. Men bizarrt och spännande var det. M A Numminen kan Inte! riktigt sjunga, men han gör det i alla fall. Han var barryton. Denna dag. Det var urpremiär för verket, som var lite längre än upphovsmannen förväntat sig, berättade han efter konserten strax innan han tackade männitjorna.

Greven susade hem innan han susade tillbaka för att möta Ankar von Tjätting på Pub Anchor. Undrar varför Ankar ville mötas där? Kan detta ha någe med hanses namn att göra?

De sög på varsin öl och inväntade Cocktailtimmen som de firade med öl och franska smörgåsar. Jojo, fint som snus ska det vara. Sedan splittrade de på sig för att återses på Restaurang Callisti där de också möttes upp med E som var tangosugen.

Jo, för tango var på menyn. Eller inte på Callisto, men på Brunkebergstorg som påpassligt hade placerats väldigt intill Callisto. När de passerade krogen intill hördes ett tyrdligt "BeBop!" och Lusen stod där i all sin prakt. De slog följe och stod i öl kö. Alla utom Lusen. Sedan drack de öl. Alla utom Lusen (för han kunde bli kissnödig om han drack öl, sade han med munter stämma). De lyssnade på M A Numminen som sjöng (?) tangovisor som varit bannlysta i hela karelen. Det handlade om M A och en tant i en park. De är lite känsliga, karelerna.

Sedan gick de tillbaka till Callisto. Alla utom Lusen. Och drack öl. E, som inte fått i sig någon Fransisk Smörgås, vräkte i sig biffkött och pomm frittar i stora lass. Med god banäs. Greven testade. De hade så in i hällvätte trevligt att de inte såg D förrän rätt sent.

D berättade om ett turkiskt ska-band som skulle spela på Gurra Adolfs torg och de begav sig sålunda ditåt. Greven tyckte att de var bra, men de lät lika hela tiden. Ankar tröttnade i och för Sig först, men Greven också och övertalade E att gå hemmåtöver.

De vandrade så fint genom staden som var trevlig nog att Inte! regna på dem.

En Annan Dag åt han lunch med N. N hade varit otroligt vänlig och fixat en extradator till Greven. De tuggade i sig delikat mat och diskuterade livets egendomligheter. Och Besvärliga Användare.

Sedan gick de att dricka kaffe. De gick förbi O:s nya ställe som är så nytt att det inte ens öppnat än. Men de fick en espresso och en cappucchino och till och med vara smakråd på bryggkaffet. Greven skådade även Eva Röse som också njöt av kaffet med sitt vältränade öga. Sedan gick han hem och installerade datorn och redigerade filmerna.

Denna blogg är Inte! sponsrad av CitiBank. Greven har Inte! sett en enda krona. Synd.

Ehuru de benägna

eller Varför Södra Malmens invånare är så lojala

Han har upptäckt det nu. Varför de som bebor Den Södra Malmen är tämligen obenägna att lämna stadsdelen. Det finns olika orsaker. Flera stycken. Några fysiska och några psykiska.

Först har vi broarna. De bucklar som uppåt, först. Det blir som kämpigt att cykla eller gå över då. I och för sig så bucklar de som neråt efter uppåtbuckeln, men det är inte samma härliga känsla att fara snabbt - med vinden i håret - mot En Annan Stadsdel som att susa fort - med samma vind i håret - Hem till Söder. I Sanningens Namn måste han erkänna att vägen ner till Den Gamla Staden bucklar neråt hela tiden.

Den Gamla Staden är ändock rätt okej. Det finns behagliga hak och schyssta schakt där.

Om man far söderut från knivsöder har de dessutom byggt en extra stor buckel vid Liljans Holme. Helt i onödan. Bensinburna fordonsförare åker rakt och smidigt medan cykelister får buckla ner sig och sedan - aaaargh - buckla upp sig igen. Bara för att hamna på samma nivå igen. Vafalls?

Men så har vi den psykiska terrorn. Igår när Greven skulle vidga vyerna hann han knappast över Den Västra Bron innan han blev varse irrläror. Han trodde först att det var en cirkus, men såg sedan att det var väckelsemöte klockan nidderton. Det är Herr Arne som ska vakna, tror Greven. Men varför ska han sova till sju på kvällen? Är inte det aningen sent att vakna?

Dessa irrläror, Maranata, TV-shop, Solna-korv, Lotta på Skansen, AIK, rimfrost, snöglopp med mera, formligen kastar sig över en på andra sidan broarna.... Mja, han har inte cyklat över Skanstullsbron än, men det kommer.

Korvbrödsbägaren...

Det var som polis- och brandkårspådrag påväg mot Lilla Essingen också, men han hann inte med. De tutade och tjöt. Sedan blev visst en cyklist påkörd på fel sida om Den Västra Bron också, men det var inte därför de tjöt. Också spelades det in film eller teve vid Hornets tull.

Han for hem med famnen full av kaffe för en stillsam afton att bese Alien Tresspass. Wunderbaum!

Kapitel 70: Om Istanbul

På den här bänken satt han tillsammans med PM, vad kan det vara nu? Tjugofem, tjugosex år sedan och pratade om livets allvar. Riktigt vad de diskuterade kommer han såklart inte ihåg, men det handlade säkert om livet och var allvarligt. Det var innan han visste riktigt vem PM var. Innan S hade gjort det klart för honom. Nu vet han och han har inte träffat PM sedan dess. Sett på långt håll, kanske, men inte på nära håll.

Han tog en promminad runt Reimers holme. Fasligt mycket kanoter där. Vart man än såg, faktiskt. Och djungel hade de också. Med ballongträd i. Ballonerna var inte riktigt mogna. Eller också var de ruttna. Han vågade inte prova. Folk badade, både i vatten och sol, något infernaliskt på denna lilla ö. Han funderade på om holmen hör till Den Södra Malmen eller om den är en Egen Stadsdel. Eller typ. De har i alla fall simavstånd till Långholmen, men också span på Gröndal. Fast de tillverkade mycken sprit på holmen förut. Det ger respekt.

Gröndal.

Han åt kantarell- och lökspäckade Wallenbergare till middag. Helt jävla delikat. Faktiskt. Han lånade ut flyttkartonger till L och K också, vilket innebär att betjänten (jag) snart får i uppdrag att fixa ordning i källarförrådet.

Och så såg han i sin svininfluensa-light-dvala på Terminator ...vilket nummer är det nu?... Äsch, den senaste. Snygga effekter. Knappt någon story och inget slut. Jaja. Så kan det gå.

Ljuset i tunneln

Det kan vara bra att ibland se ljuset i tunneln. Greven har fått svininfluensa light. Han som hatar lightprodukter. Nu har han haft ett kli ("an itch") i halsen och varit småsnuvig i två veckor. Inte så att det har påverkat hanses aktiviteter, men det har försegat honom.

Gårdagen spenderades på jakt efter ruffiga platser uppå Den Södra Malmen. De är svåra att hitta nuförtiden. Det finns ju Hammarby slussområde och österutast på Norra Hammarbykajen och området under Slussen men annars är det tunnt. De funderar till och med att bygga bostäder i berget där tåget gick utmed Årstaviken. Där hade det kunnat vara ruffigt om inte de lyxiga fritidsbåtarna förtagit denna känsla. Fan vet hur det ska gå att bygga där, men de som vill förtäta Den Södra Malmen lär väl fråga honom, om inte annat som en sista utväg.

Han minns med förtröstan sina unga år när södra stationsområdet fortfarande var ett stationsområde och inte som nu ett bostadsområde. När han vandrade tillsammans med APK i Fatbursgatans mörker, hjälpligt upplyst av en gatlykta, den enda icke sönderslagna. Man kunde se ner på tågspåren som låg där i skumrasket. Husen var skamfilade och slitna. Det lyste bara i ett och annat fönster. Man vågade nästan inte tänka sig vem eller vad som dolde sig inne i lägenheterna. Det var tider det. Innan Amazonerna bytts ut mot Jaguarer, typ. När korvfabriken gjorde korv. När Tjoget serverade mellanöl. Och ölsoppa.

Movie and a dinner

Han var på bio också och återupplevde en tid han icke deltagit i, men ändock kände igen. 30-talets gangsteramerika. Public Enemy. Snyggt filmat och så, men varför? Snygg bov jagas av snygg polis. Alla var snygga. Och sköt varandra. Och var otäcka mot varandra. Detta, mina vänner, har visats förut. Han ser fram emot att se nya Tarrantino-filmen. Den kommer att vara maxad till topp.

Och en thaibufé på Tigern. Gott, men icke alls märkvärdigt. Som extra kryddad kinamat. Hyfsat pris dock. Han hoppades att de starka kryddorna bistert skulle ta itu med de bassilusker som retat honom, men icke sa den numera så berömde Nicke. Han for till MK där J återkommit bakom skivspelaren och häcklades av J. Han diskuterade gitarrboxar med bartendern som använde dessa till datorn. Distad Dell, lixom. :) Digital Diggilay....

Många trevliga som vanligt. Samkväm. Greven har beslutat att inrätta en Extra Cocktailtimme på lördagar klockan 22 - 01. Världen behöver detta.

Lasse i marken

Greven är säker nu. Lasse kommer inte tillbaka. Greven har ju varit där och snokat flera gånger den senaste veckan. Det är mycket som pekar på att hans antaganden är sanna. Ölen är dyr. Vinet också. Hamburgarn är dyr och ger bubblor i tarmarna. De tar inte betalt för konsertbiljetter med kort fast de tar ut en förköpsavgift. Personalen "på golvet" kan inte ta upp beställningar. Texas vårdkasar är försvunna. Texas är försvunnen.

Listan kan göras lång (om den nu inte redan kändes nästan onödigt lång) och omständig, men resultatet blir detsamma; De nya ägarna har tagit över. Man kanske ska kalla stället "Lasse i marken" istället... Han vill inte säga mer av utrikespolitiska skäl, men han säger bara det.

Greven har ju träffat Lasse och Texas och tycker det är sorgligt. Sorgligt är också att få bubbelmage under en Dag Vag konsert. Faciliteterna kunde inte erbjuda en njutbar miljö för att förvälla sådana problem för Greven. Men han försökte vid ett flertal tillfällen. Till sist kom bubblet bort, men inte var det De Nya Ägarnas förtjänst. Allt får han göra själv.

Dag Vag spelade sig upp till närapå extas. På slutet var det som de spelade i en Dimma. :)

Ankar von Tjätting ville pracka på Stig Vig en bas, men ångrade sig i sista sekund. Historien förtäljer icke om Stickan ville ha basen eller ej då han aldrig fick tillfälle att insupa basens härkomst. Greven skådade även den förre ägaren till en njure på plats. Denne såg ut att må gott.

Annars var det en överrepresentation av russin hos "Lasse" denna dag. Greven fann det behagfullt att icke höja medelåldern, utan snarare sänka den. Han träffade två bröder (inte Stig och Tage) som gillade Dag Vag och Black Sabbath. Märklig kombination. De skrek i alla fall glatt "Stickan och Ozzy!" till Grevens stora förnöjelse.

Lusen fick alarm och kastade sig iväg direkt efter sista tonen, men Ankar, AB och Greven stannade kvar på ett sista glas vin. Samma överförfriskade herre kom fram två gånger och undrade om konserten varit bra. Eftersom ingen svarade blev han ovetande om resultatet.

Greven prominerade hem över ett Hornstull som var befolkat av betydkligt yngre individer än de som varit hos "Lasse". De såg ut att ha det bra. Greven njöt av den varma sommarkvällen och lunkade så småning om hem till sitt lilla hem därhemma.

F*ck!

Cilit Bang funkar.

Yaarghh!

Greven får se upp nu. Många är ute efter honom, känns det som. Vissa vill lura honom att färdas i de sälla jaktmarkerna där han tidigare plågades. Till varje pris, verkar det som. Det är ett himla tjat om cajun och grillning. Greven grillar helst inte i sina sälla jaktmarker. Greven gillar inte sina sälla jaktmarker.

Lyckligt ovetande om dessa tokbara händelser njöt Greven av bland annat A och Åkes flickor. Hm. En trevlig soaré bland buskar och blad. En tokig dalmas och en annan tokig skåning kunde också beses, men helt utan skyddsnät. Och en svenne med. Och två damer i samma byxor. Kan det vara jackpott?

Limpsmörgås.

Värmen värmer så svetten lackar i hanses panna. Han går helst omkring nästan oklädd. Fezen är dammig och rökrocken hänger i gabberoben. Han musicerar ystert å gitarren och nynnar vackra texter i öronen. Luften dallrar. Mattorna är åter gångbara och hanses fossingar värker inte längre. Utom där stickan sitter. Om den gör det. Han ser inte så bra just där. Kan vara en träbit eller bara en smutsfläck. Eller löksoppa. Näh.

Han drömde vackert om sportfiske. Han fiskade i en ränna på Äppelbos gamla ägor. Det nöp en stor gädda som inte slogs. Han slängde i den och fortsatte. Intill rännan satt en massa folk och fikade. Ivägen. Han fick napp igen. Denna gång ett animaliskt inslag som påminde om en fördvärgad flodhäst. Han blev faktiskt lite skrajsen när den skumpade upp ur rännan med det lilla abborrdraget hängande i den undre läppen. Sedan. Fasa!

På spåret

På rätt väg. På spåret. Att veta vart man är på väg. Eller. "Livet är det som händer medan du är upptagen med att planera saker", som JL skrev till sin son. Man planerar livet, men det blir ju inte alltid som man planerat. Inte så ofta, förresten.

Greven vet bara ibland vart han är på väg. Han skuttar och skrattar och fladdrar och skålar och skrålar och grinar och svinar och allt vad han gör. Fast allt utan större planering eller eftertanke. Hur skulle han te sig i konkurrensen om han planerade sig. Som en fiskmås?

Carpe Diem! Ta dagen som den kommer. "Age is just a piece of mind". Samme JL i annan version. "Rain or shine - is just a piece of mind". Jaha. Det är i huvudet det händer. Så tycker Greven i alla fall. Du är vad du äter. Inte Du är vad du heter. Fast det är ju han. Greven. Han är vad han heter. Tur att han inte är vad han äter. Då skulle han vara majonäs. En och annan limeskiva. Eller en oxfilé? Eller spagetti? Hur kan man vara vad man äter? Eller brunsås?

Och hur kan man sminka sig innan man ska ut och jogga en dag när det är 29 grader Celsius plus i skuggan? Är man så komplexfylld borde man inte jogga vid Årstaviken. Tycker man att man är osnygg innan joggingturen borde man tänka på hur man ser ut efter en stunds joggande i sådan värme. Osnygg.

Greven har varken sminkat sig eller joggat, men han tog en promenad. Han gjorde en Lol. En Lol är en halv Lolita, vilket innebär att man promenerar runt Den Södra Malmen. Greven gick en halv Söder Malm.

Han såg pippifåglar i Årstaviken. Han såg denne sminkade joggerska som måhända var snygg, men det gick icke att avgöra. Han såg fartyg som köade vid Hammrby Sluss. Han såg en flytande thailändare och spår i marken. Tyvärr har de tagit bort de tuffa lyftkranarna på Hammrbykajen och stoppat dit ett stort antal hus istället. Han träffade P på Skånegatan. Han utökade sitt vinförråd. Och köpte Gin. Man kan varken göra Pink Gin eller Dry Martini utan Gin. Så han utökade sitt förråd av Gin. Gjorde han. Den där Greven.

Nu svettas han och vill svalka av sig med En Lämplig Dryck. Senare ska han förmodligen kolla om A och ett antal andra spellevinkar kan stå. Jojo.

A good view

eller Man kan se ända till Helenelund
Han hade en del att ta itu med under denna dag. Han skulle till exempel sätta upp en hylla i badrummet. Han tittade med sorgsen min på delar och verktyg och suckade. "Näe", sa han, "det är för bra väder. Jag gör ute-saker istället."

Så han begav sig på en huppegupptäcktsfärd genom Tanto, förbi Strand över kullen via Bergsundets gata (där han tidigare i livet huserat) och bort till Lasse. Lasse var fortfarande bortslarvad och han hade inga kontitanter, så han promenerade till Hornets Tull där han införskaffade kontanta medel innan han återgick till Lars. Han köpte en bunt biljetter till fredagens evenemang och gick småvisslande vidare för att hämta sitt passpartou.

Herr Passpartou var utgången och skulle enligt uppgift återkomma strax. Greven flanerade. Han uppsökte för honom okända gatstumpar vid tullen. De var få, men gick att hitta med en smula tålamod.

När han återvände till rammästaren var denne tillbaka, men icke färdig. Ack nej. Han bad skamset Greven att återkomma om en halvtimme då han försäkrade att allt skulle vara klart. Greven gick till matvarubutiken och skaffade in öl och andra förnödenheter att svalka sig med i värmen. Väl hemma ringde M och stämde träff inför kvällens evenemang. M och J skulle dinera hos en grek på andra sidan bron och då avböjde Greven raskt.

Han hämtade istället sitt efterlängtade passpartou och monterade BP-affischen. Så vackert det blev. Han fick faktiskt en och annan tår i det berömda ögat. Sedan insåg han att det var hög tid att äta något så att han inte blev Försenad.

Han gjorde så och besteg sin tvåhjulade farkost och swischade över Malmen bort till Mosebaskien där kvällen skulle spenderas i gamman och med underhållning av bland annat herr Sundström.

De var tidigt ute och stod långt fram i kön när portarna slogdes upp. Således fick de i alla fall inget bra bord, för de var reserverade, men M träffade raskt sin vän S som var med mamma och hade ätit med artisterna. Så därvid slog de sig ner och Greven handlade drycker. Påpassligt av Mosebaskerna öppnade de exakt samtidigt som Cocktailtimmen, vilket gladde Greven oerhört mycket.

Icke hade arrangörerna meddelat denna mångfald av musik. Det var icke bara Stefanius och som annonserat Miss Li utan även tre andra band som för sällskapet föreföll helt okända. Huruvida detta är med sanningen överensstämmande kan icke er humble skribent avgöra.

Först ut ute var i alla fall "Little Marbles", två mycket unga damer med gitarr. Kanske inte vad Greven hade valt att adda på Spotify och övrig publik föreföll tämligen ointresserad. De spelade typ fem låtar (för mycket) innan de gav upp.

Efter detta spelade några inomhus. Sällskapet satt dock kvar uti i friska luften och funderade på extrabanden. Greven gick och hälsade på D som stod och pratade med mixermannen och fick reda på att det var skivbolagen som kastade in dessa extraartister. Han träffade även på E som var med bror och foster att titta på Sundströmmaren.

Sedan kom Stefan och spelade. det var som vanligt mycket bra, men ibland kändes det som om han hade varit bättre ensam. Greven påpekade detta för honom senare, då de stötte ihop i baren och Stefan förklarade att han behövde stöd av medmusikanter. "Aha", tänkte Greven, "även han." Det kom en del nya - eller i alla fall för vår Greven okända - visor men även en hel del bekant material. Fisk i en skål till exempel.

Fisk i en skåååål. Simmarru runt å tittar påååå....

Sedan komde Miss Li och hamrade på sitt piano. Greven noterade att hon hade en otroligt bra scennärvaro och var en entertainer ut i fingerspetsarna, ja, ända ut i nagelspetsarna faktiskt. Fast musiken kunde vara trevligare. Han tog farväl av D som envisades med att åka hem och handla. Han ville ha en mat i sin kyl, sade han.

Sist spelade ett tjejband som hette Skilla. De var väl kanske inte de bästa musiker men gitarr-tjejen hade en Epiphone Casino. Det är snyggt. Greven kände ett sus mellan öronen och for hem i triumf.

Klara, färdiga, gå

Att en Kvarn kan vara så jobbig... Han hann med många avsnitt CSI på söndagen. Softa, kallade han det, men bakis är nog ett bättre ord. Han såg en usel film med Madeleine Stowe på kvällen också. Och bjöd H på oxfilé, men seg, det var han.

På måndagen var det bättre, även om han inte var pigg som en spigg. Han tog sig upp redan före tio och fixade ett CV på Skandalites-sidan. Alltid något. Sedan beställde han passpartou och handlade lite krafs. Han tänkte fixa hyllan på toan som satt snett, men upptävkte att han lånat ut sitt spackel, så då fick det bero.

Dagen försvann som i ett töcken, men framåt aftonen cyklade han ner till Kungsan där det var Lilith&Eve-kväll. Han såg på Ida och Lumbago, hörde hur L konfransierade och såg en stund på Malin Wester. Han hade känt sig en smula olustig i magen, men då det var bättre tog han en kopp kaffe för att stödja Stadsmissionen. Så fick han ont igen.

Han cyklade hem, men tog en omväg förbi Hötorget och Klara-kvarteren. I allt köpstinnt Mammon-inspirerat gläns finns det faktiskt kvar ett och annat skamfilat Klara-hus, upptäckte han till sin förtjusning.

Det var skönt att sakta rulla hem genom staden på tämligen okända cykelvägar. Trist dock att inte orka göra något roligare.

Jamen vaddåra? Det är ju det.

Ormar kan det finnas lite härochvar. I Dalarna fanns det en. Den såg ut som på bilden. C var orolig för att den skulle strypa alla barn inom en radie på fyra mil om den var fri. I I:s rum. Nu är det inte I:s utan M:s, men den bor hos I, för I och M har ett hus som de inte kan bo i innan M gör det beboligt och det går inte så fort. Det skulle ha varit klart i går, men då Greven inspekterade fattades det saker. Spisar och golv och grejjs. Det fanns en diskbänk, men den var i fel rum. och en mangel. På fel våning. Jämmer och elände. Men som M sa så blir det säkert fint när det blir bra. Eller hur det var.

De for och handlade mat igen. Hos storhästen. Sedan initierade C en lek. Eller en tävling. I att hoppa studsmatta. Hon ville ha protokoll och grejjer. Så Greven tog tid på J som hoppade i trettiåtta minuter och tolv sekunder. Varav tjugoåtta minuter i ihållande regn. Sedan gav en stor del av startfältet upp. Greven själv kände att han inte skulle idas studsa upp å ner i fyrti minuter. Näe, usch. Kvar var bara E och C. Man åt mat. God mat. Mycket mat.

Man letade Lilja. Länge. Lilja sov i en kartong. Man packade saker och grejjer. C hoppade i studsmattan. I en timme och fyra sekunder. Då gav E också upp och C vann. Glad som en lärka blev hon, men lite sjuk i bilen på väg hem. Greven ställde noga fram väskor och sprit för att icke glömma något. Man packade in saker i bilen. Allt utom Grevens sprit. Den fick stå kvar som ett monument över en svunnen tid. Grevens tid. När Greven var där. Han vet inte om den fortfarande står kvar eller om den har kommit till nytta. På något sätt.

Greven körde världsvant hemmåt. I hundratretti ungefär. Det gick som en dans. Ett tag hörde han Ville, Valle och Viktor i radion. Väl framme i Den Riktigt Stora Staden insåg han att parkering på knivsöder samma kväll som Pridefestivalen avslutades bara var att glömma. Han fick köra ut Äpplebomobilen till Förorten och cykla tillbaka.

Detta gav honom dock en möjlighet att fara till Den Östra Sidan af Malmen och besöka MK. Vilket han såklart gjorde, och se, där var ett flertal goda vänner. De skålade och skrålade. Det talades om Dalaäventyr och andra märkliga händelser. Plötsligt kom det förbi ett gäng helerskor från Islandur. De hette saker som ...dottir och liknande. Och pratade märkliga ord med varandra. Greven, A, I och P vart ganska uppspelta och följde partypinglorna till Kvarnen där det dracks mer och dansades. Mycket stoj och glam, men Greven fick avvika för Andra Affärer. Han blev dock mer helad än helerskorna kanske förväntat sig.

Några ormar syntes icke till på Den Södra Malmen denna kväll.

Kapitel 61: Om kyckling, brännässlor och spelberoende

...men inte ett dugg om spenar

"Jag stoppade ner handen i brännässlor. Det bränns på handen."

Sådana kommentarer har han fåttit höra, den gode Greven, på sin norrlandsresa. Han far fram och åter över Dalälven som vore det ett vattendrag att typ fara fram och åter över.

Han har besett Avesta Centrum. Det de här kallar Den Stora staden. det var ett par hus, en lekplats, ett shoppingcenter, ett restaurangcenter och sedan var dt typ slut. Det finns en gigantisk Dala Häst också. Men det går inte att bestämma kön på den. Han undrar stilla om den heter Dalhild eller Gunhild. Det är svårt att avgöra.

Han hann hem till Cocktailtimmen i alla fall. Eller hem... Hem till reservresidenset. Greven grillade kyckling och champinjoner som förtärdes med klyftig potatis, sallad och banääs. Delikat.

Han skulle spela på hästar. Spela, det är han bra på. Han kan spela gitarr och bas, lite trummor och en aning piano. Han kan spela Fia med Knuff, Vändåtta och Poker. Till och med Monopol. Men hur spelar man på hästar? Han har hört att det ska gå. Männsker brukar till och med bli beroende av det. "Vad falls?" sade han högt. "Här saknas ju stämskruvar..." När någon näpet påpekade att det inte skulle komma toner muttrade han; "Ja, dåså, då finns det ju ta mej phaen ingat tärningar!". Den näpne suckade och gick.

De har haft trevliga kvällar. A, C, C, E, E, H, I, J, M, M och T. Vissa busar mer än andra och C gapar och skriker. Greven tar det lugnt. Han är ju på rekreation. Till största delen.

Ingen Hobgoblin i Avestabolaget, men en annan som hette Wytch med en fågelskrämma på. Måste ha något med landsbygden att göra, tänkte han och njöt i fulla drag. Det är mycket som är grönt i Dalarna. Grönt gräs och gröna buskar. Gröna träd och gult vatten. Gult? Jo, det är kalkhaltigt. Inte knarkhaltigt, som han först tyckte sig höra och drack en liter.

H påstor sig ha en häst i Möklinta. Hur kan det lukta där? Mök-linta. Hästmök?

Det finns olika sätt att leva på. A) Det pedantiska och B) Det inte fullt så pedantiska. De som bor i norrland tycks vara mer åt B-hållet tycker han emellanåt. Men man må betänka att han själv är van vid att ha en betjänt hos sig i alla väder. Någon sådan har de inte importerat till dalarna. Inte en enda har vi sett på hela tiden här.

Det måste vara kärvt att bo på landet.