Säg inte vem det är....Han har förbjudit mig att blogga. Ja, ett tag låste han till och med in mig i en skrubb. Han sa att han ville trycka ner mig i en papplåda med snören runt också, men han orkade inte knyta. Men nu har jag smuggt ut lite. Hehe.
Han har blivit som förbytt. Eller galun. Han viftar med armnarna och talar i tungor. "Engelska", kallar han det och ska flytta till Njo Jorrk eller Ell Ejj eller Sang Frang Sisko. Han är tokig. Vad ska han göra där? Men när jag frågar det knäpper han mig bara på näsan och säger åt mig att inte vara så näppsig.
Näppsig?
Vad fan är det?
Han var borta ett tag i somras. Det var sedan dess han blev sådär. En annan - som ju är en enkel betjänt - fattar ju inte. Vaddå Ell Ejj? Och så pratar han om numrerade gator. "Trettiutredje gatan, jah, där minns jag Rattle and Hum", säger han med stor inlevelse. Han berättar att han träffade Fader Lars, som genom en enkel knapptryckniong satt hela världens ekonomi på spel. Det kan ju inte vara sant. Att han skulle känna en sådan. Dessutom påstår han att samma präst skulle ha bevittnat attacken på de där två likadan jättehöga husen som stod ivägen för flygplan för massa år sedan. Det var väl en sorts påhittsfilm, trodde jag.
Fast han påstår glatt att prästen och prästens före detta fru (?) var galanta på alla sätt och vis. De hade tydligen en höjdarkväll på det där haket som låg invid Maddison Avenju. Äsch, han snackar.
Sedan kom han hem och hoppade in i MetPetomobilen och for till Bergslagen för att glädja bönderna med musik. Och glada blev de visst. Så de storknade. Sedan åkte han till Dalarna och fyllkörde oroliga pojkvänner till sjukhus. Vafan, det är väl inget bra.
Och härhemma är han eftertraktad som någon sorts diskare... Jag trodde det var under hans värdighet, men han är glad att kunna kalla sig Disk Jocky. Vad är det? Någon som diskar på en häst.
Jag säger ju det; Han är galun.
Nej, nu krymper jag in i mitt lilla skåp igen, innan han kommer hem och upptäcker att jag bloggat.
På återläsande.
