Bromsarnas betydelse för hemtrevnaden

"Bromsar hör ta mig tusan hemma i bilarnas hjul och ingen annan stans", erkände Greven med myndig stämma redan efter tjuge minuter på landsbygden.

Han gav fan i alla åtaganden och förpliktelser och gav sig ut på bystan. "Det är ju för höge Bövelen sommar", som han uttryckte det. Det är bra på landet. Han får lugna ner sig och bada i det mjuka sjövattnet. Han blir nästan som ny, även om det kan ta ett tag.

Men bromsarna tar lite för bra. Eller äter. Han viftar och svär, men inget hjälper. Om han hade bättre kontakt med herr Gud hade han inlett en djup diskussion med honom om att skapa två sorters bromsar och sedan övertalat honom att ta bort den onödigaste sorten. För om alla bilars bromsar hastigt och närapå lustigt försvann skulle det ju bli kaos på vägarna. Eller?

Men nu är de två ju kanske inte på bästa vänskapsbanan. Så han viftar och svär och herr Gud ler säkert i mjugg där han sitter och kollar. Mycket roligare än bröderna Mercks, eller vad de hette. Eller om de märks över huvud taget.

Det hade växt till vid residenset så han satt mig på att larva runt med gräsklippningsmaskinen. Varv på varv eller vad det heter. Den berömda svetten lackade, inte mot jul, men längst ryggen så det stod härliga till. Tur att det var dags att rapportera lite, så jag fick gå in i skuggan. Samma solsting vill man ju inte ha.

Patti Smith spelar och sjunger så vackert medan två undernärda panelhönor kvittrar i horisonten. Ack.