Jag samlar upp inför summeringen

Så sjungde och spelade Reeperbahn på åttiotalet, när han var ungtupp. Nu är det tvåtusental och han är som antikare, men ändock vid god vigör.

Året närmar sig sitt slut och det kan vara på sin plats att summera ihop det. Ja, vad har han haft för sig och gjort? Massa saker. Han har inte bara skilt sig och flyttat. Han har återinträtt i Det Ädla Levernets Skara.

Tänk er själva. När förra året ebbade ut bodde han på (brrr...) Landsbygden. Det togde eoner av tid att förflytta sig till till ixempel Den Södra Malmen där han ju trivs så bra. Och hur blev det då. Jo, det ska jag berätta.

För sällan.

För sällan for han dit och det kan ju inte annat än ha en negativ påverkan. Lalla runt ute i bondeland och smutsa ner myggjagarna med lera och annat bjäfs. Nej, fy för den höge. Farao. Kolla på grannarna (julgrannarna *LOL*) som sätter upp millioner meter med ljusslingor och blinkkrafs. Någon kanske gräver stora hål i trädgården som man kan ramla ner i. Det är ju till och med rent farligt. "Nej fy", sade han och togde pick och pack och färdades efter fem långa år i exil över Liljans Holmes Bro och landade strax öster om denna i Sitt Nya Residens. I Grevens Tid, som man brukar säga.

Han blev tirdigt utnämnd till stammis på Strand av Jonatan. Detta hade dock föga betydelse då Jonatan försvann lika snabbt som en snaps och damen som jobbade efter honom sågde misstänksamt på Greven då han beställde en Brooklyn i Staropramenglas och frågade om han månne jobbade där. "Nix, pix, jag är stammis", svarade han och fick givetvis stammispris. Sedan försvinnde även denna dam och ägarinnan började servera pilsnerna utan stammispris. Sedan hade de stängt ett tag och sedan serverade de inte Brooklyn Beer mer. Då tröttnade han.

På EM och MK är han dock alltid lika välkommen. De blir eventuellt även uppspelta och inte helt olyckliga när han begår avfärd, men det kan man väl ändock räkna med. Många goda och trevliga vänner har han där på Det Östraste av Söder.

Trots otäcka förutsättningar har han fortsatt att musicera med Skandalites. Detta äro trevligt, även om han inte har samma syn på repetionsbehovet längre. Han vill helst att i alla fall baklinjen ska vara på plats, annars känner han sig öfver flödig.

Han har avskilt sig från det tillstånd där man icke leva i synd. Han anser att det är roligare att leva i synd. Annat vore ju synd. Eller är det synd att synda. isåfall är det synd.....

Han har umgåtts extra med A, B och Z. Det har varit behagligt. Det har kanske inte slutat som han velat, men viljan och möjligheterna har funnits där. Det finner han extremt trevligt.

Hanses magmun har misskött sig, men han haver inga otäcka men av just detta sista misskötande. De tidigare besvären finns ju kvar men det äro icke munnen utan mera Nerven Vagus som spökar. Detta är ett kors att bära, men han gör det så gott han kan. det äro tröttsamt och så, men vafan.

Han har som nästan blivit med katt också. Den är dock lovad husrum vid de tillfällen hans leverne kräver hans närvaro på andra orter. Det är egentligen Dehås katt, men katten har inget tillträde till Dehås domäner. Hon sitter nedstämd utanför och tittar på dörren men går sedan till Greven och förnöjs därvid. De otäcka sidor med vandalism med mycket mera som i begynnelsen visade sig har avtagit och hon är nu på det hela taget en tämligen behaglig huskatt.

Många har promenaderna runt uppå Den Södra Malmen blivit. Ibland endast för nöjes skull och emellanåt med olika evenemang för blicken. Han har till ixempel stiftat bekantskap med Elise Ria Borderline och Svenska proggorkestern, två mycket emminenta musikantiska musikband. Han har givetvis sett L, A och M framföra egna visor i olika konstallationer.

Han haver även återupptagit bekantskapen med Dag Vag och Mr Soul. Även detta betydligt behagligare än att tugga på taggtråd.

Han kanske hinner piska mig att skriva mer under tjugehundranie, men man vet aldrig.

Ajm Driimin off a Vajjt Krissmass

Julafton. Han suger på ordet. "Fan, det är ju ljust ute mitt på kvällen, då", säger han eftertänksamt. Afton betyder ju kväll och om det är kväll hela dan; när i hela fridens frikadellers namn infaller Cocktailtimmen? Han undrar därvid medan han låter Tindras Glögg smeka hanses smaklökar. "Det är en bit av Italiens hufvudstad i den", säger han förnumstigt. "Det står det på flaskan; spetsad med Rom". Det kommer honom osökt att tänka på Vlad Dracul, han som spetsade folk på pålar medans han åt isterband och sedan blev vampyr och yr och flygde runt och hit och dit och åkte båt och så. Vad har Vlad med julen att göra? Inken-tinken.

Alla ankor börjar på A utom Paul och Karl. Kan man utav detta draga någon som helst sorts sammanband.

Han tittar sällan på Ankor. Han har många utav Karl Ankas bravader på DVD men kollar sällan. Att som sänka sig till att titta på den dära Anna Anka har inte ens fallit honom in. Paul kan väl sjunga och sådär, men det är inget han sökt på Spotify. Alltså, inte Paul Anka. Annat är det med Macca.

Han har sett Hatte Furuhagen IRL. :)

Han har rimmat på paket. "Smet" är ett bra rimord på paket.

Det hände lixom på den tiden, för alltså tvåtusentie år sen, en jävla lång tid faktiskt, om man tänker.... Nå, det hände som så att skatteministern sa till alla att de skulle adda sig i sina skattestäder, för han behövde mera deg till kokain. Så de fick frakta sig hit och dit bäst det gick, för alla hade glömt att uppfinna bilar och tåg och flygplan och sådana grejjer, utan istället gick de runt på fötterna (skavsåår?) eller åkte kamel.

Där fanns en cool typ som hette Yusuf som borde hetat Harley, för då hade han hetat Harley Davidsson, och det hade varit ännu coolare. Jo, men han va i alla fall en Davidsson och då skulle han forsla sig från Nazareth (där han bodde och spikade ihop till sitt levebröd) till Betlehem, en stad en ganska bra bit bort.

Efter som alla hade fått addar (de hade inte kommit på den briljanta idén att släppa addarna lite pö om pö) så fick han ta med sig sin brud. Hon hette Maria Bebådelsdag och hade på något märkligt* sätt blitt på smällen utan att knulla. Yusuf förundrades härvid.

När de kommo fram till staden skulle de ta in på hotell, men alla hotellvärdar hade gaddat ihop sig och sa att det inte fanns några rum. De hade fått order om det av en Anders, som de inte kände, men glatt lydde ändå.

De gingo hit, de gingo dit, sedan gingo de tillbaka hit och bröt sig in i ett stall. "Ja, va fan ska man göra", lär Yusuf uppgivet ha sagt. Marias vatten forsade iväg och hon födde en ganska snygg liten grabbhalva inne i en spilta. Hon la han i en krubba** så att hon kunde pusta ut efter födslovåndorna.

Helt plötsligt knackade det på dörren. Nej, det var en häst som stampade med klöven.. eller vad heter det? Eller? Nej, fan, det var nån på dörren.

Eftersom grabben var för liten för att lyda fick Yusuf öppna själv. Det stod tre russin utanför med en massa skrin*** i famnarna. De sade "Hej och hallå, vi är de tre vice mänen. De ordinarie fastnade i trafiken bortom Yerusalem. Men vi rycker in. Vi kommer från Manpower. Skriv på här..." också höll de fram ett typ av pergament (det är som papper, fast stelare) och Yusuf ritade en liten häst och en äggklocka på pappret eftersom han inte riktigt visste vad han skulle göra annars.

"Känner ni den där Anders?" undrade han men de tre vice männen skakde på huvudena så skäggen nästan lossnade. "Ni ska ha dom härna", sa dom och gav Yusuf alla skrina. "Schyrre!" sa Yusuf och bjöd in herrarna att kolla på hans (nästan i alla fall) nya son.

Han öppnade skrina och tittade nyfiket i dem. I ett låg det visst massa myror och i ett annat låg det lite matolja. I det tredje låg det i alla fall guld, och Yusuf gladdes härvid.

"Maria", sa han, "Nu kan vi ju åka till Egypten i alla fall. Jag har alltid velat se pyramiderna." Maria gladdes härvid.

Sedan lekte de namntävlig, för grabben måste ju heta något. Hur skulle man annars kunna få pli på honom. Barra ropa "Hurru" hela tiden? Näe, det gickte inte an, i alla fall inte på den tiden.

Yusuf tyckte han skulle heta Jösse, efter påskharen, men Maria tyckte att det var taskigt. Hon trodde att han skulle bli retad i plugget och så. De vice männen föreslog namn som Ingvar, Björken, Limpan, Fanér, Grolsch och Löksoppa, men Maria bara skakade på huvudet. Hon hade ju inget skägg, så hon behövde inte vara orolig för att det skulle trilla av. Hon tyckte synd om Yusuf som blivit så brutalt dissad och sade till allas förvåning:

"Han ska heta Yesus! Så, nu är det bestämt."

Och utanför kom det som en änglakör och ylade och då förstodo Yusuf och Maria att de hittat rätt namn.

-----------------------------------------------------------------

*) Märkligt och märkligt. Det var Den Helige Anders som satte påna och det är därför alla tjejjer måste ropa "Oh, God!" på alla porrfilmer hädanefter.

**) Nån sorts hink. Alltså inte att äta.

***) Små lådor. Inte "GAAAAH!" eller "AAAARRGGHHH!" då ra.

Nu så kommer julen, nu är julen här

Lite murk och kulen men ändå så kär.

Oh ja, just det. Kärva julen, brukar han säga och skrocka andlöst. Han har pulsat genom snön och sett på foronen som längst Hornets Gata stått - trots att de inte ens är inplogade - och snurrat på hjulen i oändlighet utan att komma ens någon vart. Han har då muttrat svagt för sig själv om dubbdäcksförbud å just denna gatstump, men sedan insett att alla (typ tre per kvarter) automobilarna som gör så säkert har slitna sommardäck.

Förvisso, brukar han harkla sig och säga, äro de flesta av dessa mojänger tämeligen nya och torde inte ens ha kunna slita ut sommardäcken Så Till Den Milda Grad, men det går kanske att köpa dem färdigslitna. Ett muttrande och ett huttrande är det dock, längst Hornets Gata.

Han är dock ganska överförtjust över att hans residens innehåller en torr och varm plats för MetPetomobilen, där den kan stå och gona sig i väntan på pittoreska utfärder. Han skjutsade Dehå en bit höromdagen. Det var en fin dag för en utflykt och Metopeten kunde behöva röra på sig lite. Han förhäpnades över det totala smutsskick Bödeln och en fd grevinna kunnat åsamka fordonet under endast 48 timmar. De må ha parkerat innuti en smutsig snödriva för att lyckas med detta. Han häpnades.

Det har varit lucka tjugutvå. Han var så fasansfullt skräckslagen att han knappt kunde dricka Dry Martini på flera timmar. Men sedan lugnade han sig och skrockade (han har börjat skrocka mycket på sistone) att han hade Gertfel. Ho Ho. Sade han vid gott mod. Han togde för säkerhets skull även ett stort glas Chablis med den äran.

Han har vilat sig med EM och MK och det har varit vackert. De finaste voro av det bästa slag och han funderar kraftigt på var han ska fira Det Nya Årets Afton. Det finns Alternativ. Etämligen jämbördiga Alternativ. Han slita kan sitt hår men veta icke huru göra med sin tid.

I den heliga rimfrostens tid är han för all del champangesäkrad. En butelj innehållande Det Bästa Moet & Changdong Kan Erbjuda ligger på kylning i det för det ändamålet avsedda skåpet. Han glädjes härvid och längtar efter tiden du han ska utse en hummer.

No.: 124: Snöglopp inne, snöglopp ute

Det är tillochmed snöglopp inne i bussarna. Ja, han har fegat ur och tager sig med hjälp av buss runt på Den Södra Malmen emellanåt när vädret masar sig ner mot minus tio grader. Ja, det kan till ixempel snålblåsa och isa in i hanses panna så han får som tusen nålar i huvvet. Det är otäckt. Huvvet är otäckt för det mesta och då ärt det otäckt att ha det ute i snålblåsten.

Se så fint de små flingorna av snö förfaller falla mot jorden. Sakta sakta faller de nedåt av jordens dragningskraft. Många männsker utan insikt försäger sig såsom dagligen och mumlar om hur fint det är med snö och hur kul det är med jul och hur glad man blir av blad

och hur snäll man blir av karamell, men Greven är obeveklig. Snö är ond. Det är inte för inte som denne hemske herre som förväntas fälla snötäcket över landet kallas Kung Bore.

I ett annat land (Eng Land) betyder Bore Tråkig. Och vem eller vad kan vara större eller mera än en konung. Icke något, tänker han förnöjt och gottar sig åt att snötäcket är tråkigast av allt. Utom möjligen Kejsaren Bore, han som gör om snön till Snö Glopp. Vad Falls, kan man ilsket utropa. Ja, ety detta snöglopp sprider sig som en otäck pest över Den Södra Malmens Alla gator. Och Restauranggolv. Och i Bussar och annat oknytt. Fy phaen. Nej, låtom oss istället behandla behagligare betingelser.

Andledningen till att han var i en (brrr...) blå buss var att han och Dehå skulle handla julisar till sysrterdöttrarna. Sin vana trogen handlade han... nej, tänk om de läser. Intet kommer här att avslöjas.

De foro i alla fall på äfventyr i Mammons Tempel och svettades omkring där ett tag. Mitt på var de i Skrapans Vintage Marknad. Greven letade förgäves efter vinet medan han tänkte att Dehå skulle hitta Tage. Han blev dock besviken och köpte två chokiladbollar av högsta kvalitet av S och en ttröja åt Dehå av H innan de pallrade sig vidare.

Han var som matt efter att dagen innan ha ägnat sig åt Hård Rock på Snövits bar. En riktig rockklubb, så ombyggd den var. Nu var den blankare än tidigare, men ljudet var fortfarande som innuti en burk. Närapå allt som var uppskruvat och kunde användas till att ställa flaskor och glas på satt snett så dryckjommen forde ofta i golvet. En bra affärsidé, om man inte lägger för mycket på städdetaljen.

Det var som bra musik och han fröjdades. Det var T:s fel att han var där och T fick lova en kväll med både stenar och utgång. Inga som problem, men han ville slippa svågern en gång då och då. Greven tror att detta kan inordnas i planeringen.

Hvad har han mer gjort och tänkit? Slöpannan.

Jo, han var på efterfest med hjälmar. Han hade ingen hjälm, men andra for runt och hjälmrade sig. Det var bizarrt och en Högt Uppsatt beställde hundra hamburgare från Guldbågen. De fröjdade, men Greven gickte snarast hem till katten Lilja som nu flyttat in, nästan som på riktigt. Det är en mysig sak, som Greven säger, men denne lille måste snart lugna ner sig och icke hugga husse i fötterna med Sina Vassa Klor. Men det ordnar säkert upp sig.

Eftersom det snart är jul var han på ett extra AW daghern före det ordinarie AW:t. Detta hände sig högt ovan Jakobergsgatan med utsikt över fan hela stan utom Söderstadion. Mycken god förtäring intogs och sedan en snar hemfärd även denna dag för att inte utmana väggdemonen.

Till MetPet

Det är Lucia. Natten som gick tog med sig MetPet in i evigheten. Han sörjer detta. Han väcktes av Äppelbo med detta dystra besked. Han minns MetPet med glädje, kanske mest från hanses unga år, när de umgicks ute på sommarnöjet, men även på äldre dagar då de haft gott sällskap av varandra. MetPet var en favoritfarbror av sällan skådat slag.

Alla bekantskaper och kärestor och barn han presenterat för MetPet har alltid gillat honom. Vissa mer än andra, men alla dock. Alla föll för hans kanske något kantiga charm. Han var en man som visste vad han ville och ofta fick det också, även genom att envist hävda sin rätt om så tarvades.

MetPet har verkat i Norra Köpingen och där försett militären med väder. Han haver gjort detta så förtjänstfullt så man vet inte till sig i kommunen. Han hade också samlat på sig varenda ett av Svea Rikes fria märken som utgivits av det så kallade Postverket. Dessa alster förpassade han listigt nog till en av dessa små märken väldigt intresserad bekant. Så samlingen fortsätter. Greven gillar det.

Greven minns också MetPets bizarra 60-talsbil, som han icke kan påminna sig vilket märke den vara av. Den påminner en del om Borgmästarns gamla bullmerca, men det var nog mest för att den innehade samma färg och samma nybilsdoft. Den var i alla fall en stor glädje i hanses unga dagar, de få gånger han hade förmånen att fara i fordonet.

Ibland är det tröttsamt att Greva. Han har nog Grevat förskräckligt mycket på sistone, för han har varit så trött att han ställt in Roliga Saker och istället legat hemma och Glott Upp i Taket. Det är ju inte särskilt roligt emedan man kan betänka vad han kunnat roa sig med istället.

Härom dagen hade han till ixempel kumnnat gå på EM och kolla en hörna som hölls av en gammal sjungerska i KW. Tror han, men nu får han kanske aldrig veta.

Nåväl, först hade han sånna däringa griseländessjukdom och sedan bara gäspat och varit som yr utan yr-dryck. Av sig själv, lixom. Otäckt.

På fredagen togde han sig dock i kragen och fotvandrade till EM och begick fredagsmys. Osedvanligt behagligt. DH hade andra planer så han dinerade med två wackra damer på baren Bara Vi. Det voro mycket trivsamt, men födoämnena hade kryddats i fel ordning. Eller så hade kocken slut på peppraret och togde salt istället. Det var in mindre bra idé, enades de tre om och tog taxi till Zinkensdamm ety de kände en stor trötthet.

Dock skulle ju Greven vandra hemmåt och då han gickte längst den partikelbelamrade Hornets Gata - han vadade faktiskt i partiklar, ja, han fick fösa partiklarna åt sidan med själva kroppen för att komma fram - kände han ett trängande behov. För att slippa den skam och nesa det innebär att gå de sista trehundra metrarna hem med hopknutna ben beslöt han att gå in på restaurangen Tigern för att intaga en brygd och få hjälp med behovet.

Väl därinne fascinerades han av det asiatiska intresset för karaoke och de Slemmiga Gubbarnas intresse för unga söta asiatiska flickor. Det var såsom ett miniThailand. Litet otäckt tyckte han nog att det var, men han såg till sin glädje att de Slemmiga Gubbsen inte hade alltför stor framgång.

Om lördagen, som i skrivande stund var igår, hade han smitt lömska planer. Med hjälp av Tekniska Nymodigheter och en del intrigerande hade han lyckats lura större delen av Östersödrarna till den Wästra Delen. De voro högst uppspelta av detta äfwetyr. Några gick vilse ända till Kristinehovsgatan, då de trodde att Krukmakargatan fortsatte på andra sidan Hornets Gata. Några andra irrade i snömassor både hit och dit och somliga gick till och med vilse i själva trapphuset.

Det största intrigerandet var att bjuda på en sötsliskig dryck som de norra jordeborna benämner glögg. Det är vin och sprit och kryddor och en hel del socker som sammanröres och sedan försiktigt hettas upp till en temperatur strax under kokpunkten. Man Må Icke Koka Glöggen. Då försvinner det roliga ur den.

Han hade också förslösat sin tid med att baka ett och annat Lusse Bulle, som de artiga gästerna betygsatte gott. Han är aningen osäker på om det inte var så att de var alldeles artiga. Huga!

Det komde som många och de allra flesta verkade känna till Grevens besvärande oinnehav av muggar att förtära denna glögg i, så de hade med sig sådana som de bestämt glömde vid avfärden. Han har nu en brokig samling av sådana som i dessa breddgrader benämns glöggmuggar.

Efter stoj och gamman for de så med buss - som man ju gjorde i skolåldern - ja, de satt längst bak och läto nog en hel del - till EM där Greven förmodligen spenderade för mycket tid och prat på en gammal hona när det fanns nyare exemplar att sätta tänderna i. Oöverlagt, min käre Greve, men du kan nog skylla på att allt sockret i glöggblasket gjort dig aningen oförmögen att förstå detta. Han ångrar sig i alla fall något idag.

Twentynine years ago today

...gick en galen otäck människa (?) och pangade på John Lennon utanför The Dakota Building i Det Stora Äppelboet. Han tycker det var dumt. Och onödigt. Och dumt. Dumma. Dumma. Dumma. Dumma Mark. Må han ruttna i fängelset medans hanses skägg växer inåt och stix som en hel hög av nålar. Det är vad han ska ha. Och stryk och förakt. Blä!

Greven har sett på en bio. Från insidan. Han sågde filmen om en tant som lekte med en eld. Fast det var ingen tant som lekte med någon eld, men det var en Paolo Roberto som nästan brinnde upp i en lada. Fast han är väl ingen tant. En Riktig Kärring, kanske, men ingen tant. Han var med Den Heliga och AB och H och sågde filmen. Sedan skulle de vanka av och an hela vägen till Akkur@ för att beskåda Dag vag, men se på självaste Phan, det var kö ut på gatan, så de valde en något lugnare tillflyktsort. Hämpa hämpa.

Han sågde en lång, lång kö också. Med massa folk i. De vill inhandla fotbekädnader. För en spottstyver, men. Emedan fotfodralen inte riktigt uppnådde den typ utav visuell kvalitet man kan förvänta sig av en äkta Greve så inhandlade han föga. Eller egentligen intet. Han gick aldrig ens in i butiken emedan han tidigare bevistat den och inhandlat de Doctor Martens Boots han så väl förtjänar att skvimpa runt i då Snögloppet slår till. Man vet som sagt aldrig när detta kan hända. Dock brukar det oftast inträffa under den årstid han föredrar att kalla vinter. Men. Ibland kan det förekomma snöglopp (och värre saker) även under den tid då Den Härliga Våren borde ha gjort sitt intåg med värmande sol och uppspelta fjäderfän. Oh lycka och harmoni när detta infinner sig.

Greven vet till sin stora fasa att han står inför ännu en prövning. Icke är det Endast De Hårda och Obevekliga Partiklarna som kommer att bombardera honom under årets mörkaste tid. Med en hel del oflyt kan han även få uppleva snöglopp (ja, det är ett jävla tjat), snövallar, isgator och kall kall luft. Fy för den tusan som kommer i hanses väg.

Han är jävlar ingen vän med Kung Bore. Det är förresten ingen tillfällighet att Kung Bore heter just Bore. För på engelska språket betyder det tråkig, och tråkigt är just vad snöglopp, snövallar, isgator och kall kall luft är. Inget att ha helt enkelt.

Han har även utökat sin kulinarist konstnärliga ådra genom att för Den Allra Första Gången i Hela Sitt Liv baka lussebullar. Han stönade och stånkade och rullade och bullade och se på fan till sist låg där ypperligt välmående lussekatter på hanses spis. Dessa ska förtäras med dignitet inom en snar framtid. I ljusets tid. Den Heliga hade i och för sig ett (litet) finger med i spelet, men Han Kunde Själv Också. Han är glad härvid.

Han vägrar envist att öppna luckor i kalendrarna. "Ety", säger han myndigt, "man kan se vad som finnes under luckan på SVT-Play".

Men lucka 22, den ska han öppna. På den 22:onde. Klockan 07:14. :)

"Du vågar icke äta den rääliga groudan"

Äta på en groda, är icke detta äckeligt. Nej för den hög farao. Icke om Grodan ligger på Sveas Väg och äro en Reastaurang af Högsta Kvalitet. Han var bjuden på denna stjärnmåltid av ett företag som senare förärade honom en keramikkniv. Han är som populär.

Han har deltagit i innebandylek. Det var icke så plågsamt som det kunnat vara, men han kämpade på ändock. Några gubbs och gumms som tänkte dansa i hallen fick snällt förflytta sig ut i snålblåsten och äta medhavd massäck.

Han har äfven blitt med iPhone. Den är ungefär som hanses Androidlur, men också olik.

Den Swartha Wikingen kan bli hanses näst bästa vän. Den är otroligt trevlig att musicera på och han gläds mången.

Han ska baka lussibullar.

Superhjältejul och en annan typ av hjälte

Greven har köpt sig en hjälte, men det är ingen sån dära typ med kortkallisonger utanpå långkallisongerna och en köxhandduk på ryggen. Näpp, det är en tellifon. Och då menar jag inte en analvibrator utan en sån däringa modern tellifån som man kan sufra på nätet med och sånt dära. Man som drar runt allt med fingrarna och så blir det bra.

Den är lite som hanses Mac In Toosh. Den funkar direkt och han vet vad han ska göra. Han känner det som att själva datorn snart bara kommer att användas som skriverimaskin. Skriverimaskinens återkomms lixom. Bizarrt.

Fast man kan ha datorn som DVD och TV också. Och koppla den till gammTV:n och köra filmer (fast man behöver ju inga DVD-diskar då). Eller man kanske bara kör på TV-pogram och filmer som finns på netut. Super Duper.

Greven glädjes härvid.

Han skulle sitta hemma en söndag och kura. Det var ju fan november och mörkt och kallt och blött och otäckt och mesigt och allt det där. Sedan hade den nya tellifånen tankat hem en himla massa kontakter som han tänkte skapa ornung i. Men då han försiktigt lättade på gardinarrangemanget framåt tolvblecket var det strålande sol på himmlen.

Han for ut i svordomar och skuttade ut med kameran i band. Han var hemskans nära att stappla över Liljans Holmes bro för att taga bilder vid Årstavikens felande kant, men. Han. Hejdade. Sig. I. Sista. Sekunden. Eller i Grevens tid, skulle man kunna skriva. Aj då, Nu Gjorde Jag Ju Det. Sedan togde storkamerans batteri slut redan vid Den Höga Lidens Kapell så han fick begagna småkameran resten av dagen.

Istället förmedlade han sin lekamen över Den Västra Bron för att slippa passera en tull. Frånsett det oooootäcka med att beträda en FörOrt i onödan vet man ju aldrig vad trängselskattsmojängerna kan utstråla för otäcka strålar. Det kanske kommer partiklar... Nej, det var på Hornets Gata som The Dubbs framkallade The Farliga Partikles...

Nåväl. En liten bit in, eller upp, eller på väg över, brokonstruktionen sågde han en samlig blomster. Han tittade nyfiket närmre på dessa tingestar och sågde två pappirslappar. Den ena var som nerregnad med regn och bara smet men på den andra stod det "Jag hade bara träffat Adam en gång men..." och massa mer. När han bligade ner över brohänget sågde han en stor samling blomser utplacerade på en bergsklippa där nere.

Han fundiderade en stund över hur mycket livet kan bli värt när det har sugits bort från jordens sfär. Men när man går runt där kan man vara värd mindre än till ixempel vatten. Eller rutten lök. Han visste ju inte om Adam själv tagit ett steg eller fått hjälp, men han tyckte synd om Adam och framför allt om de som fickte vara kvar. Extra synd var det ju om Adam bara ville bada och missade vattnet, men han tror att så var icke fallet.

På andra sidan överfarten, på Kungens Holma, promminerade han på gångvägarna i Rolands Hofs Park. Där insåg han Den hemskast Sak han insett på länge. Alla cykelriddare haver icke gått i idé. De finns kvar och de har ynglat av sig. Man vet ju att barn med djur äro extra farliga, men detta äro dock intet mot en cykelriddare med medföljande dvärg.

Dvärgen vinglar runt såsom den hade förtärt minst en kvarting och Den Stora Cykelgubben ser icke till vart han framför sitt fordon. Ack nej, dessa äro farligare än de vanliga cykelriddarna som i alla fall försvinner fortare.

Vid strandkanten sågo han även en importerad fru som kastade smörgåsar på simmmande fåglar. Det är märkliga riter de håller sig med i fjärran länder. Han skådade förgäves efter Djurplågarn, men såg inte ens till en enda sopransax.

Avsnitt 119: Om partikelfysik

Partiklar, partiklar. Överallt dessa jävla partiklar. Han kan inte gå utanför dörren utan att attackeras av dessa fördömda partiklar. De flyger runt i luften och hoppar på honom med stora och yviga gester. De kommer tydligen från dubbaredäcken som frotterar sig mot asfalten på Hornets gata. Dubbaredäck som frotterar sig på till exempel Stuyregatan genererar inga partiklar. Nänä. Bara Hornets gata är det. Och bara när man far längst med den. Icke då man korsar den för det tycker toktanten är helt okej. "Korsa Hornets gata så mycket ni bara vill", säger hon och glittrar finurligt med öronen. Hon är en fnösseltant.

Någon roade sig visst med att elda på en Metrotidning i Medborgarplatsarnas tunnelbanestation. Detta föranledde en Stor Utryckning från Ordningsmakten, Brandförsvaret och Ambulansernas Riksförbund. Se bara bilden. Det har dock icke framgått om de lyckades rädda tidningen eller om den föraskades. Greven far helst inte med tunnelibanan, så han är lyckligt

ovetande om detta otäcka eldande som tyrdligen försigår i Den Undre Jorden.

Jo. Eller. Han åkte litte tunnelitutbana med Bödeln härom dagen. De skulle bevista Nurse Diesels tjugeårskalas och Bödeln ville av någon outgrundlig anledning fara dit med komminala samfärdsmedel under marken. Det gick sådär, men de komde fram hela och rena och kunde glädjas åt speleglädjen som Nursarna genererade. De drickte öl och dansade och gladdes i Stor Stil långt in på Natten. Sedan for de medelst taxi hemåt. Tackålov.

Greven upptäckte nästa morgon att hanses pengar var helt slut. Efter ett svårt överlöäggande kom han fram till att han måste ha druckit nitton öl och ett glas vin under kvällen. Han stirrade länge på sig själv i spegeln innan han hittade två hundra spänn i jackfickan. Då pustade han ut.

Nästa gångf ska han orera om TV:ns framtid eller baktid... :)

Snubben på pubben

Jaha. Hur många har man sett som Pratar i sin iPhone? Han har nog fan bara sett en. På en balkong. Det är faktiskt inte så ofta ägarna talar i dem. Fast den är nog roligare att leka med än att prata i. Han vet i alla fall en som nog bara tarlar i den. Tarlar och tarlar. Och kanske SMS:ar en och annan gång. Eller två vet han nog. Han suckar djupt.

Greven har köpit en Hero istället. Han tror fortfarande att det var ett bra beslut. Han är i alla fall väldigt förtjust i den. Den gör som han vill utan att han behöver be om det och det är inte ofta det händer.

Han är en av sju.

Han och L och A har fabricerat en text om B på BB som snart tvingas i pension. Den ska de kuppa med på hanses sista dag. Den blev fin. Texten mycket behagfull. Musiken och melodin var gammal skåpmat men ändock därmed icke att förakta. Den är ju skriven av hanses två största idoler. John och Pålle. Japp. Ytterligare information följer.

Det kommer många droppar regn och mörknar tirdigt. Han känner sig såsig och det är blåsigt och fans lilla moster är säkert också ute och traskilerar. Argh! säger han bara.

Han har invigit sin Wiking. Den var till och med bättre än förväntat. Jävla bröderna Gallager (eller an av dem) som förvirrade hanses hjärna med blå metallic. När det finns en Swarth Wiking. Men bara en, tror han. Han valde rätt. Han. Valde. . . Rätt.

Och sedan glodde han på Rainers lillebror Juka också. Det var många bra. Och träffade M helt appropå. Det kan bli så. Lite tirdiga kvällar, men så är det novemberkulet också.

Lite lugnt med Lilja på avvägar. Man kan vädra och tända ljus och dra ner gardiner och sova utan uppätna fötter. Det är skönt ibland.

Han har många goda vänner och lyckades få en andra invite till Waves när han klantade bort den första. Smisk på näsan borde han ha.

Som kat och hunn

Han har vart trött trött trött. Är det grisen som spökar eller är det novemberrusket som tär på hanses lekamen?

Redan efter en kort stund på AW@EM far han hemåt och tröttnar kvickt i soffans mjuka famn. Vad falls? Visserligen skulle det kunna bero på andra otäckheter han upplevt tidigare, men det har som blivit ett mönster.

På lögaredagen var han oerhört trött också. Han gick med Den Heliga på prommis längst Den Årsta Vik eftersom vädret för en gångs skull var inbjudande.

De spatserade och talte idogt med varandra. C kom förbi och sa att han sågde konstig ut. Han undrade om det var hanses avkortade hår som spökade, men med avkortat hår har han ju ofta visats upp. Nåväl. De gick vidare och kollade en utställning på Ikon innan de gick till Spuntan där Den heliga skulle utföra en intervju.

Det gick som utomordentligt och DH insåg att Spuntan var ett behagfullt plats och ville introducera denna för T. Det tyckte han var en god idé. På vägen tillbaka gick de förbi Hammarbyaffären på Folkungatan där E stod. L var inte där. E kände igen DH som var lika svårbestämd som när hon vid mycket spädare ålder inhandlade lördagens gottigheter där.

På kvällen åto han middag med E på Zinkens Krog och sedan bar det av till MK. Även om han var i god form var han trött och lallade runt bland alla där. Mycken gamman och stoj.

På en irrfärd (nja, påhälsning av Äppelbo) utsattes han för förortens ondska. Han svänger världsvant in med MetPetomobilen på parkeringen och inser att De Ska Ha Betalt Dygnet Runt. För att parkera i förorten? Han krafsar sig envist i huvudet men kan icke begripa. På Den Södra Malmen är det gratis att parkera kvällar, nätter och helger. Men ger man sig ut i Det Stora Okända ska de ha pröjs jämt. Alla Dagar. Miss Foster!

Han petar lite förstrött på lucka tjugetvå.

Bara en liten jävel...

De kommer upp från underjorden och springer omkull Söderprofiler och Grevar och andra bizarra personer. Han tittar förundrat på dem och undrar vad de springer efter. Det kan vara de blåa bussarna som far fram och åter längst Hornets Gata. Fast de får aldrig tag i dem. Och varför bor de Under Marken? De är nog inte kloka. Eller från För Orten. Det är väl de däringa Aspuddabonnarna som löper amok i stadsbilden. Föga likar han detta.

Det är som ett kompakt blött ischlo pischlo, hela November. Tycker han. Vattnet är icke i form av regn utan det hänger som i luften så att man går in i det och får fukt på glajjorna. Och sedan ser man inget. Det är obra. Man kan hamna med fossingarna i hundbajs. Usch och Huga!

En dag fann han att ett kolapapper oförsiktigt slängits på marken och han fruktade jordens undergång. Han insåg genast att detta var tio resor värre än Grisarnas Sjuka. Sjuka grisar har det alltid funnits gott om.

Han var på proggkonsert. I stället för DV blev det Svenska Proggorkestern. Huga, vad bra. Och E var också där. Han togde milljoners bilder till bandets stora glädje. Och någon i publiken var också glad. Det var bra och han sjungde med i De Gamla Slagdängorna.

På dagen efter detta färdades han via SU@EM till Nada där Z firade födelsedag. Greven bjussade på en öl och de diskuterade förhållanden och vidden av att spela in skivor ännu en gång. I högan sky, var deras samstämmiga svar, men får man med Rammstein på skivan kan den höga skyn bli en riktigt trevlig sås. Framtiden får utvisa huruvida skyn blir sås eller ej. Nik och Grepen spelade vacker musik. Han gladdes härvid men färdades hemåt för rekreation.

Fortfarande svag efter Grisens Slemmiga Attack som han var. Festen hos S i lördags blev aningen kort. Han besökte den nyaste östermalmska träffpunkten på Nytorget också. UD. Tillsammans med P och J diskuterades kulinariska höjdpunkter och Förut Fattade Meningar.

När basen hade huvud

För ungefär 10900 mörka nätter sedan satt en ung, mycket ung - bara nitton faktiskt, man längst bak i Mariahissens konsertlokal och mös. De var många som satt där. Stället hade byggt en sorts sittplatser som såg ut som en jättetrappa där. De väntade på något speciellt.

Det här var innan han blev en man av Malmen. Han hade viosserligen varit på Hissen tidigare, men mindes det inte riktigt. Han var tvungen att fråga om vägen ut ur tunnelbanan, vilket är försvarbart. Tunnelbana är otäckt. Sedan gick färden över Mariatorget och upp på Hornsgatspuckeln, över Bellmansgatebucklan och ner för backen till hissen. De numera så välkända kvarteren och gatorna var okända och ganska mörka på den tiden. Aaaah, det var tider det.

När de betalat inträde köpte de saft (det serverades inga cocktails på Hissen) och tog plats där längst bak. Där det var bäst att vara. Man satt som bäst där. En cigarett skickades runt och ratades av de flesta i gänget. Det kan mycket väl ha varit så att Ebba öppnade, men det är inte säkert. På den tiden spelade han i ett band som hette Övergrepp (+ Wille) och spelade låtar som "Svensson" och "White Riot". När han provspelade där började alla garva, så han trodde sig tokdissad, men det var tvärt om. Han blev tokhyllad av garv och spelade i ett eller två år i bandet.

Så började sedan Dag spela. Detta var på den tiden när Stickans bas hade huvud. Fan, vilken bliss. Vilket gung. Det var ett sånt jävla tryck. Han var och såg dem på Bal Palaise också. De var fan bäst. De spelade visst skiten ur Elvis Costello vid ett tillfälle. De var förband och alla gick när de spelat. Elvis fick spela ensammast. Så kan det gå, och det är inte svårt att förstå. Eller hur?

Tretti år och två månader senare sätter den amerikanska läkemedelsindustrin ett stort P för hanses deltagande på trettioårsjubiléet genom sin jävla svininfluensa. Han ogillar detta. Och avundas Ankar von Tjätting och WC-Torsten som har den stora äran att närvara. Fan!

Bilden på Petrol Pedro är tagen av P. Öhrman.

I grisens tecken

Som en ond hand sträckte den ut sig efter honom, grabbade tag i honom och skakade honom oupphörligen i en kaskad av feberyra och värk. Det är närmast obehagligt att tänka att en sådan liten pryl som en virusbacill kan penetrera hanses pansar och böka in sig i hanses kropp och ställa till med så mycken oförtret. Han har legat som död. Famlat i luften efter styrka och kraft utan att finna den. Han har kastat sig av och an i yra. Svettats floder. Han har också lekt en del med den nya munhåletermometern och sett en ofantlig massa avsnitt av CSI, även om han förmodligen inte kommer att minnas dem.

Han missar saker. Han missar 2 x Ray och kanske såväl Borderline som Vag. Men det sista som överger en Greve är hanses hopp. (Jag skulle vilja se honom hoppa nu...) Han ska måhända kunna bita ihop. Man får sätta en hel del tillit här uppå, men vem veta icke?

Den Heliga tar hand om honom och Lilja håller sällskap. Tur han har.

Swarth Wiking

Han har blivit med svart viking. Så nu är han Swarth Wiking ett par dagar. Det är som en gitarr och den är jävligt bra. Jävligt. Bra. Faktiskt! Han är så nöjd nöjd nöjd. Mannen, han är jätte nöjd. Det är som bra för oss i hanses omgivning.

I Litium kan man höra dig skrika. "Aaaahhhhrrggghh!" Till. Exempel.

Han undrar lite över klimatet. Och vad Reinfeldt egentligen gör. Borde han inte sagt till Obama att: "Hurru Obama! Skärp till dej nu. Se till att dina jävla landsmän inte släpper ut en massa skit i luften så ser jag till att mina landsmän inte heller gör det. Sedan så ser vi till att alla andra jävla länder gör likadant. Jag vill fan inte utveckla gälar." Fast på engelska då, så Obama fattar. Fan.

"Hey, You, Obama. Get a hold on yourself. Make your fucking countrymen stop sending all that shit into the air. And I´ll make my fucking countrymen do the same. And then we´ll make all the other fucking countries on earth do the same. I don´t want to develop fucking gills!"

Varför sa han inte det. Jävla fegis. Sten ska han ha.

En sort AW idag igen. Han hade ju tenkt sig en hvit hvecka. Men sedan sket han i det. Kanske när han har en bättre utgångsläge. Haha, utgångsläge. Har han utgångsläge kommer han ju aldrig att hava hvita hveckor. Den strutsen.

Lilja hälsar på igen. Hon är en bra katt, men lite buzig. Hon äter på hanses fötter när han vill sova. Hon är galun. Men söt. Jaha.

Utgångsläge. Vin. Hvin. Hwinjo. Slurp.

Kisstofflornas paradis

Hvad har det phaen tagit åt dem? Cykelriddarna, alltså. Va? De är inte så många längre, men de far omkring i (förutom sina fåniga dräkter) sådana gula västar med refliexer på så de ser ut som poliser. Usch. Och sedan har de stroboskåp istället för lysen. Det blinkar som om de har diskositek med sig på cykeln. En del har till och med blinkande baklysen. En hade den goda smaken att i alla fall dölja ljuset med en skärm, fast det verkar också rätt begränsat.

Begränsat! Begränsadare! Begränsadast!

Det är väl det de är. Begränsade. Och att vara Begränsad innebär en otrolig (eller o-rolig) fascination för saker som blinkar. Det är som Begränsade som ska göra webbsidor. Allt blinkar i olika färger. Begränsat. Huga.

Han hamnade bakom en ANT-bil. En myrbil, undrar du? Mja, den åkte som om det var myror som bar den och tog myrsteg, men det betydde Alkohol, Narkotika och Tobak och är tyrdligen någon sorts innovativ och förebyggande åtgärd de håller sig med i skolorna. Det är bra. det ska böjas i tid, det som krankligt ska bliva, som skomakaren sa när elden tog sig i linnéförrådet.

Men. ANT-bilen, då? Jo, den var bred och det var väl ovanligt korkat att låta en expert på såväl sprit som knark köra den. Så till den milda grad påtänd och berusad att han eller hon knbappast lyckades peta ner gaspedalen ens en knivsudd mot golvet. Det gick så jävla sakta att han nästan somnade. Blä.

Han var på rolig underhållning på EM. A var lite spännig, men de andra var bra. Fast det var en del repriser. En adlig C var på honom flera gånger och påpekade att det var moms på öl, tixempel. Det visste han väl. Han fattar också att man eventuellt kan konsumera sig ur finangskriser, men inte bort från miljöhot. Han ska skicka en sten till Reinfeldt. På det att han må bli stenad, fast då icke som de otäcka sätten på medeltiden, utan på ett mer behagligt sätt. Och På Det Att Han Må Föra En Modig Och Aldrig Försvagande Kamp Mot KlimatHotet.

Mulle Nöh!

Elftiförsta kapitlet

i hwilket vi möter Ozzy, Mortricia och hon, den där knorrande tjejen, hon i Grudge...

Det var andra också. Många och gott om dom. Greven äger Ozzy. Först ägde han inte så mycket. Han hade inte rätt brickor på sig. Faktiskt. Till faktiskt slut satte han på sig De Riktiga Ozzy-Glasögonen och jehu. Förändring hwar fullbordad. J var helt uppspelt hela kvällningen utöfwer detta fakta.

Hon från Grudge var där. De kunde jämföra frisyrer. Greven slängde med håret som Kenny Starfighter så att alla häpnade. Han hade köpit en pumpatårta som hette Bloody Hell eller Dirty Pump. Han visste inte och vet fortfarande inte. Han var nästan den ende som inte var utgråad. Men det gjorde faktiskt inget.

Han funderade ett tag på vad folk pratar om. Han var hemma på visit hos Volvex. Han åkte som korselikors och tvärs över de södra förorterna med MetPetomobilen PEZ och när han väl hittade fram fanns där ingen parkelikeringsplats. Han våndades och yrade rundor. Och irrade. Sedan var han hux flux tillbaka i utgångsläget och flaxade med armarna. Då kommo Volvex moder och fader och förflyttade ett fordon på det att han fickte plats och tillåme biljett. Så han stogde där ett tag.

Alla pratade bara om sprit. Hemkört och nittisexprocentligt och somna i snön och blanda groggar för tie år sedan och hur man gör när man är full och att då kan man kissa i rännor och överallt utan att bry sig och sedan bara vara i fel rum och hjälp lixom. Å så.

Mortricia (som egentligen heter Något Helt Annat) hade som vanligt ställt till med en sagolikt (hoho) fantastisk brakfest. Det voro tokbra. Musikanläggning som hördes ända till Mariannelund. Var Det! Oj. Bra musik också. En zombie stod och Spotifyade som det var det enda han gjort i det Tirdigare Lifwet. Greven trasslade in sig i Ozzy-håret och krossade vinglaset på ett golv. Det var Dumt Gjort. Han visste det men faktiskt var det Ozzys fel. Han som har Parkinson. Eller parkeringsson. Eller...

På själva fredagsmyset fick han otroliga lektioner i rövarspråket. Men han är ingen språkbegåvning, den där. Han fattade inget. Inken Tinken, som det kan heta. Han fluktriserades av otäckt. Sedan gickte han och dinerade på MK och var kvar där till cykeln gick hem mittinatten. Och sovde.

Sedan var han otäck. Efter festen fickte han skjuts hem av Den Ena Regissören. Den Andre Regissören hade han talt med dagen innan. Han hade tillverkat Hammarbyhunden. Respekt. Greven har bara köpt en lite H-hund till Den Heliga. För Mycket Länge Sedan. Var det. Japp.

Och, ja just det, han dansade såklart i kisstofflor.

Snart börjar HjulKalendren...

Det är Kristophers fel

Just det. Allt. Är. Kristophers. Fel. Om cykeln går sönder medan man kör. Kristopher. Om andan faller på. Kristopher. Det är ju endast så det äro. Greven undfrar intensivt över vem denne Kristopher kan vara. Han har inte en susning.

Han har talat med MetPet om dubbar så när domen ska falla äro försvaret; "Kallar ni detdär för dubbar? Dubbskallar!" Lätt och Enkelt att Komma Ihåg. Stursk i korken, det kan man ändå säga att han är, på håll i alla fall.

Det kommer mer och mer höst i hanses närområde. Kalltet omringar honom som en dust av otäckt smegm. Eller liksom en filt utan fuktion. Eller med dålig kvalitet. Där kan man se att Mark är framme igen. Jävla Mark. Han vill be om ursäkt till Kristopher. Allt är fan e mej (eller honom då) Marks fel. Den otäcka otäcka Mark.

Han hävdar med en dåres envishet att Mark påstår att han vill att vi (alla) ska konsumera oss ur klimathot, finanskris, svininfluensahot och hemmoroider. Allt kan man köpa sig fri från. Men Greven undrar mycket över att konsumera sig ur saker. Kon, det är ju som en stjärngosses hatt, sum är ett ljud man hör fån Kollibrier (kolla KA på julen) och era är en jävla lång tid. Hur ska en superlångsam kollibri med stjärngossemössa kunna hjälpa mot hemmoroider. Han begriper det inte och ondgör sig även mer över Marks idioti. Om han ritar nidteckningar lovar jag att lägga ut dem här.

Han har också diskuterat måttenheter med Z. Han är ju typ adlig (tror han) och vill helst väga och mäta med gamla och beprövade mått. Som alnar och uns. Hans favoritmått är knivsudd, eftersom han ju bor på knivsöder.

"Ett uns gör ingen duns" hörs han ibland mässa. "Kan jag få en knivsudd ostbågar till, min gode man? Det vore rasande fint!" Eller "Kan man få en kanna Dry Martini, tack?" Han har som insett att en kanna är ganska mycket liters, men inte riktigt hajjat att det inte finns så stora Martiniglas. Än. Och så får man väl garnera med en pumpa. Med en sabel som drinkpinne. :)

Han skulle vilja svärdas. Det verkar ballt och man behöver visst inte springa. Alls. Nästan. Däremot stå i bizarra ställningar och vifta med armarna.

Det klarar han. Han måste bara få bestämma sig om han vill ha florett, sabel eller värja. Äschan Päschan.

Han vill ge sten till Reinfeldt också. Han har fåttit för sig att Reinfeldt blir stenad då, och han tycker att det förmodligen vore en "Rasande Förbättring i Hanses Framtoniong", som han har för vana att uttrycka det.

On the Edge

Han vill bli galaxhjälte när han blir stor. Jo, jag sa att han vill bli galaxhjälte när han blir stor. Han tror att det bara är att le och säga "Saru?" till alla hela tiden också blir man berömd, omtyckt och kanske till och med rik. Och övertar Runars hårsvall...

Han påstår att satanisternas största önskan i livet är att tillverka ljus av döda mördares öronvax. Jag frågade ödmjukt vad de skulle ha till veke och fick till svar att de skulle samla in håret som växer på mördarnas fotsulor och väva det till en veke. Jag låter honom hållas. Ja, vad fan ska man göra. När jag suckar börjar han bara tjata om att han bor på Krukmakargatan, så att det är mening med vad just han säger...

Han har varit sjuk några dagar. Det är kanske därför han har varit så obehagligt besvärlig. Men han är icke endast nyckfull och jobbig. Han besökte en innerstadsteater på Pipersgatan och såg en klimatpjäs. Den handlade bland annat om global uppvärmning. Det var så varmt i lokalen att han nästan svimmade av. Ävenså hanses sällskap. Det handlade om att allt snart går åt det hållet dit de döda-mördar-öronvax-samlarna så gärna vill att det ska gå. Åt hell-vite.

Han blev bestört och tyckte att det var rasande märkligt att ingen gjort något åt saken. Han blev lite extra bestört när han insåg att pruttande var ett miljöhot. Han med sin mage och allt. Men om han håller sig explosiderar han. Men han är helt klart på klimatets sida. Inga lingonben i lyktan här inte.

Någon har sagt att det går fetbort att köra med dubbade hjuldäck på Hornets Gata. Andra säger att bedubbade däck äro bra för framkomligheten. Greven har byttit däck i sitt anletes svett och vet icke huruvida han kommer att färdas på Hornets Aveny eller icke. Risken är dock rätt stor.

Nu får jag inte låna datorn längre för nu ska han mixa musik på den. Hej hej hej.

The Pig has Left the Building

Jag har sagt till så många gånger. Spriten som finns gratis på offentliga platser ska INTE användas invärtes. Greven brukar bara le och vifta upprört med fingrarna. Jag säger till honom att det INTE Går Att Dricka Den. Då ler han ännu mer. Han har till och med köpit hem en flaska att ha hemma. Han sover inte med den än, men snart. Tror jag.

Den Heliga kunde ha haft grissnuvan. Febren var hög och kroppen våndades. Det var inget roligt för DH. De sågo på Barnen från Bahnhof Zoo och Den Enfaldige Mördaren. DH fröjdades i den utsträckning det var möjligt. Och svepte cola i stora mängder, utan att för den skull hava aptit. Det föll ner ett och annat popcorn. Greven åto med stor tillförsikt otaliga matvaror medan han tycktade synd om DH.

I förlängningen kan det ibland vara dumt att icke lystra till Greven. De finns de som icke lystrar. Greven våndas härvid. Vadan fråga när svaret ej beaktas. Nåväl. Så länge han själv inte hållles ansvarig är väl Ingen Skada Skedd. Men. Han bör kanske hava ett intyg.

Greven ska bli fru

Det har Z sagt. Fast bara på skoj. Greven kan frua både på skoj och på riktigt. Han är rasande bra på detta faktiskt. Han bor ju på Krukmakargatan, så det är mening med det han säger och gör. Herr Hilter bor inte och har aldrig bott på Krukmakargatan. Hur gick det för honom. Han gjorde Aldrig Någe Bra. En riktig ischko pischko var han. Ful Frisyr. Ful Mustasch. Bruna byxor så att inte avföringen som rann längst benen skulle synas. Joho, det är sant, för det har Latin-Pelle sagt. Han bodde på Grev Turegatan, och det var mening med vad han sade. Han är för övrigt Äppelbofadern. Det är det ingen annan som kan skryta med.

Det kommer för övrigt mycken fukt uppifrån för tillfället. Han känner att det är onödigt, ja rent av otäckt. I alla fall om han själv är det. Otäckt alltså. Han införskaffade sig ett sådant regnskydd med handtag och ett fladdermusvingeliknande tak. På en affär som heter Klippet köpte han det. Det var billigt men såg gediget ut. Det satt en Riktig Skruv i handtaget. Den skulle hålla fast pinnen så att pinnen inte lossnade från handtaget.

Det fiffiga med konstruktionen var att man, om man så önskade, kunde fälla ihop det fladdermusvingeliknande taket till bara ett uns av dess forna storlek. Och sedan när det börjar strila oppifrån trycker man på en knapp så öppnar sig taket och man kan hålla det ovanför sin huvudknopp för att skydda den från väta.

Greven var väldigt nöjd med sitt inköp. Han strålade i strilet.

Men den tredje gången han tryckte på knappen öppnade sig icke taket. Åh Nej! Hela pinnen och taket flygde iväg i en stor loop. Förbryllad stirrade han på resultatet av sin möda. "Vad falls! Det här gillar jag inte alls!" muttrade han, samlade ihop diverse lösa delar och stegade bestämt hemåt.

Nu har han limmat ihop alla grejjorna med superlim. Det har fått till följd att det inte går att öppna konstruktionen (som han förresten googlat fram kallas Para Ply) utan tvåhandsfattning. Men pinnen och handtaget är oskiljaktiga. Som Bönor med löksås, älgar med krimskrams eller Dry Martini med oliv.

Han saknar Ragnar. Ragnar kanska har blivit stor. Fast det vore ju Synd. En annan dag ska han presentera Bertil Booze Blooz.

SLask, SLuts, SLem, SLisk,

Greven har åkit tunnelbana. Brr... Två gånger på ett dygn. Första gången var det till att vänta i en kvart. En kvart. En hel kvart. Och då var det inte ens någe fel. Sedan när han skulle tillbaka fara stannade trickhellivetet i Midsommarkransen och sedan krypte de in till Den Södra Malmen i snigelfart. Det hade gåttit fortare att åla. Ska det vara Service, det? Dilettanter, är vad de är. Eller DilleTanter.

Den Heliga har haft en kämpig tid, men nu är den över. Ett par telefonsamtal har hjälpt till.

Och sedan har han ju haft Uppdrag i Cykelgruppen. De travade som cyklar på och i varandra utav bara helvitte. Och inte hann han ens komma hem innan den första ringde och hade märkt inte sin cykel och var förbryllad. Då var han så trött att han enbart sade till om återuppringning. Det har inte hänt, men en och annan har hört av sig sedan dess. Inte dock Sten Sture Den Äldre eller Lasse Åberg. De har varit såsom tyska möss.

Men Greven har fått veta att det finns hällristningar av personer med Musse Pigg-mössa. Kan Lars vara blandad in i detta. Eller i Lyckholms garage. På efter medeltiden förbjöd de kvinnor att vara soldater. Det var konstigt, för man ser inte så många kvinnliga soldater i historiska skildringar.

Någon indiot har beslutat att det ska vara förbud mot dubbardäck På Hornsgatan. Bara På Hornsgatan. På Krukmakargatan kan man åka fram och tillbaka med dubbardäck hela dagarna. Hur jävla fåntrattig kan man bli? Älgarna demonstrerar till och med.

Visst är det bra att ha inte dubbardäck, men i så fall på hela stan. Fast Greven vill hellre förbjuda vintern. Utan vinter - inga dubbardäck. Inga vinterdäck. Inga frusna näsor. Inga varma jackor och bylsiga trödjor. Så mycket enklare det skulle kunna bli. Och förbjud Reinfelt samtidigt. Och Regnfält.

Lyckholms garage.

Ronja Rövardahl, han skuttar med ett skratt över daggstänkta berg, fallera

(sjunget eller mässat med en liten härmning av M. A. Numminens ömma stämma)

Så torde det vara bevisat. Tricken går sällan. 135 min. Det är länge. Länge. Länge att vänta. Han stod som en stod i väntan, men fick till sist fara med tunnebanenätet i nattens mörka timme. Huga.

Andra foro åt andra håll. Han kan ju icke hålla koll på alla dem i farten. Hanses otäcka betjänt (det är ju jag...) har underlåtit sig att nedteckna öden och äfventyr under mer en en hel veckotid. "Vadfalls!" gapade han högtirdligt och gjorde det såsom glasklart att min anställning nu äro i faslig fara. Jag bävar och skriver så att fingrarna blöder. Tangenterna blir röda och kliiiiiibbiga. Ajajajajajajajajaj. Men han gormar vidare: "Skrif, för böfvelen, din ruttna alligator!" Och jag skriver och skriver och om jag slutar att beskriva hanses onda skrik kanske jag kan få något berättat.

Han var på EM. Han hade sjukt hemma. Han gick som försiktigt omkring och tassade runt för att icke störa. Det var lite skönt, tyckte han, för han fick Data-Saker utförda. I stor utsträckning.

Han forde till MetPet i Norrköping och hämtade MetPetomobilen. Som den for. Som en skottspole ända upp till Stockens Holme och närapå Den Södra Malmen. Fast där fick den icke stå till en början, men nu finns där tak och värme (nåja) åt den. Han talte med MetPet. MetPet:s lever äro icke som bra och MetPet själv är smal. Men vid gott mod. Greven blevo vid lite mindre gott mod, men vad är annars att förvänta? Det var också vad han frågade sig och erbjöd MetPetinnan att ringa vid varje liten situation av behov. Hon lovade göra så.

På måndagen musicerades det otäckt på Kolingen i Den Gamla Staden. Icke många hade hörsammat inbjudan, och tur var väl det. De som lyckats masa sig dit var i alla fall nöjda. En Ung Tupp närmade sig Greven och ville kompisa och ha spelningar till rockabillybandet Rockabilly Queen som han spelade i. Greven var föga intresserad, men visade icke detta med en min. Den Unge Hannen uttryckte sin beundran och berättade glatt att han hette Billy och tyckte att det var oerhört skojsamt att heta Billy och sprla rockabilly. Greven avförde honom som gravt berusad och fick skjuts hem med Rainer istället.

Han besiktigade MetPetomobilen utan anmärkning, men anmärkte direkt på sig själv och gick i däck ett tag. Han blev pysslad om av Z, tack och lov, så han levde över. Själv var jag upptagen med att inte blogga, så Greven var sin egen lata dräng... Hehe.

Han var på EM igen och på MK och dinerade i damers sällskap. Mycken trevnad innan han for vidare. Och sedan cykelrensade han Hela Omgivningen. Och körde Stor Hyrd Bil. Och manövrerade Bult Sax. Det var roligt men hanses ben blev som tröttiga. Nu ska han snart färdas i röd limousin till MK där J mojsar med CD:sarna. Jag blir kvar och stärdar. Vah?

Fingland Fantasies

Han tillbringar som tid i Fingland. Då blir det uppåtstigning redan Före Ottan (Ottan vart trött och gnällde ynkligt när Greven Glatt stapplade upp och muttrade). Det blev Tunnelbanefärd. Därav uttrycket "Fara å färde". Fy fan! Otäckt. Han svettades ymningt innan han kom till Arens Landa.

Männskor som Myllrar. Som helt tokiga. Myllrar utan urskillning. Så kan det bli om man alltid går upp för tirdigt. Otäckt. Hade han velat leka myra hade han bosatt sig i Centralens Mörka Grotto.

Frukost på flygplats. Kostar som en riktigt lyxans måltid. För ostmacka, juice och en skruttig latte. Ofabulöst. Men flyga i luften gick bra. Upp och ner på andra sidan Bottniska Viken som MA så glatt musicerade om tidigare under året. Inget bastubad dock, men prommis i Helsinki Härad. Icke att förkasta.

En god middag förlänger livet. Länge satt de till bords och inmundigade förträffliga aromer från Det Finska Köket. Mums! Och helt innan, en Laphroig i hotellbaren. Mera Mums! Lång taxiresa dock. Virrvarr i Helsinki. Men vah faen. Taski Taksi.

Sedan. Haha. Världens Bästa Cocktailbar. Fy faen va ballt. De inmundigade så goda cocktails så klockorna gick en hel timme efter. Och kul hade de som bara den. Och vandra i Helsinki. MariMekki. MakkiDonnaldsi. Fina husi. Fiskemarknadi med aktrar i kajji. Så bara finti. Sedan sovi i hotelli sängi.

Sedan dag 2. Grevens mage bubblade. Många hade som föresats att gå en promminad för frukost för att riktigt kunna njuta av hotellets buffé. Han ansåg att detta var en mucket god idé och anmälde sitt stora intresse.

Men bubbler i magen.

Han åt en försiktig frukost och softade istället. Typiskt. Under förmiddagen och på eftermiddagens prominad i staden insöps många intryck. Han tittade närmare på ett Manga-café där han ivrigt försökte köpa Mangagubbar till sig själv och Z, men damen i kassan tordes inte sälja för sin man. Han ägde gubbsen. Greven och kassadamen var överens om att hon var lite feg, i glada vänners lag.

Han färdades med kamrater genom Helsingforsens gator, som förresten kallas katur, och de sprang förbi ett finskt Café Opera, en staty på Runeberg som dagen till ära var fågelbesatt, alla de små båtaktrarna som sålde fiskar och grejjer, salutorget med finska hantverkskonster och han och A var till och med inne i en skuta som byggts om till lönnkrog. Mycket händer i Helsinki.

Sedan gick de och fikade, men kaffet var inget gott. Då åkte de hem.

Trött som en utmattad örn velocipedade han i alla fall till Daisys för att fika godare kaffe med Z. Hemvägen var hård. Och kall. Men gick bra. Sen sovde han istället för att titta på Jack.

Another sunny day in paradise

Han är missnöjd med att spindelbettet inte varit tillräckligt radioaktivt. När han vaknade upp på morgonen efter Den Smärtsamma Söndagen var han fortfarande tvungen att Glutta Genom Glasögon. Och inte hade hanses kropp mirakulöst musklat till sig. och inte kunde han klättra på väggar. Inte bokstavligt alltså, bara som vanligt. Dålig Kvalitet på spindlarna nuförtiden. Han är missnöjd.

Andra saker är radioaktiva. Gamla svampar och gamla getter från Tjernobyltiden kan vara det. och gammalt gräs i samma årgång. Dag Vag och andra musikalartister kan också vara detta. Fast han lyssnar mest på Spotify numer. Han är modern. Han gillar moderna, lättbegripliga och användarvänliga grejjer. Fan, vilka ärthjärner det finns ibland. De som skuttar runt utan huvud. Hur skulle Greven se ut utan huvud? Kortare, javisst, men på vilket sätt skulle det vara positivt.

Han hade varit hos en helare för att tala om sin dagsform. Den var sådär och de tömde honom på blod. Han är nästan säker på att någon ljusskygg typ fick festa på det framåt kvällningen, men det må vara. Själv promminerade han förnöjsamt i solskenet. Det kunde ju vara det sista av detta för årstiden. Eller året. Eller hela jävla säsongen. Han mörsade fram bland danskar och fransoser som en sky av stämmning. Så nöjd.

Han har lyktat cykelen också. den lyser som en lampa framåt och som en annan lampa med rött i bakåt. Det är så snyggt att förbipasserande ibland får tårar i ögona. Nu är det ju oftast rätt mörkt när han begagnar sig av lysmaskarna, så det är svårt att se tårarna. Lika svårt som att se tårar och svettdroppar i regnet. Men han vet. Allt. Så det så.

Han cykliade till EM för att förära A en present när det var Stå-Upp-Komedi på den populära baren. Han var lite sen för att E skulle hämta hem sina kattedjur. De hade som bott i Grevens lokaler eftersom E skulle förevisa kvarten och sälja den. Kattdjuren var de stillsammaste han sett. Många större än Lilja, men tystare. En var jättetyst och lågde inkrupen under badkaret hela tiden. Den andra spankulilerade i alla fall omkring. Kollade in Den Heligas rum och så. Käkade lite. Pinkade. Fast på natten var det ett liv och ett kiv. Hu.

Att inte sitta längst fram på Stående Uppåt Underhållning kan vara förnöjsamt. Att däremot sitta längst fram kan vara obehagligt. Det fick de två uppspacklade damerna längst fram erfara. Alla framträdande häcklade dem som ... jättemycket. De fnittrade, men kände sig utsatta. Den galnaste stpåuppmannen hade gåbortskuken på sig och kunde inte stå still.

A var hemma och lagade barnen, så han fickte ingen present denna gång, men det lär kanske gå fler tåg. En av skojgubbarna hade missat sitt tåg fast det inte hade gått. SJ kan ha börjat med en kvot av missade tåg att fylla upp.

- Min herre kan icke fara med detta tåg!

- Evadan detta? Jag har ju biljett!

- Må så vara, men ni har just missat denna avgång.

- Men tåget står ju där. Titta, jag tar på det...

- Skiter väl jag i. Jag är anställd på SJ. :)

Ja så kan det gå till i Västerås eller Härryda Häckte.

...och blir mörkt mitt på eftermiddagen

Han hinner ju inte avsluta AW:n och fredagsmyset innan mörkret sprider ut sig. Denna fredag fick han med sig Z till EM. En treverlig utflykt. Sedan for de hem och åt en delikat men ändock helt toknyttig måltid. Och massa nötter. Och massa gaaaz. :)

Han har blitt biten. Kanske av en Spindel. Eller ett annat Giftigt Djur. Otäckat, men bizarrt. Han är som förgiftad, fast utan knark. Och hanses lillfinger är svullet såsom en stock. Han säger ofta "Aj!". Och "Oj!". Och så. Han tycker att det är ofint av De Giftiga Djuren att inte framhäva sig så han åtminstone kan hänvisa till vad som hänt honom. Bara "Yr i Mössan" funkar välan inget vidare.

Det har kommit vatten ifrån skyn. Massor med vatten. Han har behandlat sig mestadels inne, men fick trotsa elementen för att hjälpa Äppelbo med hanses (Windows)dator. Huga. Det var brandaväggar och virusprogram för hela slanten, men till sistens nöjdes Äppelbodatorn och visade bara gröna ljus. Han blev bjuden på god mat och vin som tack för hjälpen.

Sedan åkte han till MK, fast han visste att han skulle sitta ensam och puta med läppen. Så det gjorde han. Fast T och J jobbade glatt, och sedan kom en kock som var ihop med en annan kock (kockkock) och de språkade. Sedan gick han och hälsade på grabbarn på EM, denna sena timme. Han försökte sig på ett studieutbyte med en främling från Den Östra Malmen, men denne fattade inte. Han muttrade mest något om att de inte drack öl på Östra Sidan. "Jamen", sade Greven, "det var ju det jag menade." Sånt studiesyfte. Fast de kanske bara dricker Wischywatten där. De skulle ha Wiskey, men stavade fel. Och fick bara wischywatten. Stackarna.

Så kan det gå när man bor fel.

Greven bor rätt och lyckades vanka hem även denna sena kvällning.

Det kommer rök ur munnen...

Han fick en snyting mitt i natten. Bara för att han var en otäck dam som gjorde löjliga ljud med munnen? Oförtjänt? Ja, han anser det. Även om han kanske snarkade lite. Det kan ju vara Den Grisliga Gräsinfluensan som slår till.

Kallt ute. Farbröder på tolfte våningen eldar allt vad de orkar. En Liten, men Naggande God eld. Fast den värmde inte så mycket, tror han. Den syns i alla fall som en liten prick på bilden om du tittar Noga Noga Noga.

Det kommer rök ur munnen. Vah. Utan cegar eller rak pipa. Oerhört opassande, må han säga.

Han bjöd Den Heliga på Fin Middag och Film också. Hon behövde som det tyckte han. Uppmuntras lite. Det blev lite bättre också. Tror han. Fast hon somnade mitt under filmen. Det gjorde nu inget eftersom den saknade slut. Hon har en tokig vän som tokar sig.

Han fick också lite uppmuntran. Eller Beröm. Av FW. Det kändes bra.

Behooved...

"Ge han en hundring..."

Alltså. Det är konstigt hur man kan tycka olika. Jag menar att ibland blir han så hetsad av cykelriddare och sedan kan han bli som tokig på cyklister som växlat fel. Jag menar att benen går som proppiellrar på dem, men de kommer som ingen vart. Han blir helt galun och måste cykla i vägbanan tillsammans med Audisar och BMWsar och annat oknytt. Han kan ju få tuppar i halsen. Eller blemmor på knäna. Fy hundan!

Den allra fursta kalla dagen på hösten sykklar han runt i Aspaudden på morgonkvisten. Det är sååå tirdigt. Och sååå kallt. Vår hjälte skulle aldrig drömma om att ha långa papperskallisånger på sig. Lika lite som strumpabyxer. Han biter hellre ihop än att ha sådana tingestar mot sin ömtåliga hud.

Aspauddabonnarna är uppe tirdigt och svärmar runt buschållplatsen. Flitiga som små små myrkamrater. I morgonsolen. De svärmar på cykelbanan också, och fastän han muttrar lite förstår han ju så väl att de inte begriper bättre. Åker man matarbuss till Liljans Holme och jobbar som pelikan hela dan måste det ju bli så.

Han fångar en morgontirdig vy på Liljeholmarnas brospann innan han lojt rullar in på Den Södra Malmen och berikar sig med kaffe och macka hos O, som oroligt undrar över framtiden. Nu när det är kallt vill ingen begagna hanses uteservering. Måhända får N försova sig för att frukostera framöver.

Lättmjölken är förresten inte alls lättare än mellanmjölken. Bluff och mygel...

Han repetiterar och blir åthutad att sänka volymen på LP:n. Det är otäckt. Han skakar som av frossta och hör inte en ton förräns på slutet när han i lönndom vrider upp på knappen igen. Ofröjd! Usch! Nästa gång ska han bemöta klagomålen med ett barskt "Stå då för fasen i nått annat ställe!" istället för att vika sig. Går inte det bra blir han över flödig. Eller något, och det vill han inte.

Den Heliga ligger i fejd. Han deltar lite från sidan, eftersom Den Heliga tycker att det räcker så. Han tellifånerar litet. Och pratar en del. Men Den Heliga ska för hugande mej tuffra till sig och också begära förflyttning. Gärna till en liten kartong. Med snören om. I en mörk garderob. Utan handatag. Ja.

Fan, han som spelade Lillebror i "Lillebror och storebror" har dött. Det var ovanligt, tycker Greven. Det var hanses största roll, fast den andra var roligare...

"Om vi ger han en hundring gör det inget om vi förstör hanses åker", lär Byggmästarn förnöjt ha utropat från sin Grållesadel. Om B nöjde sig med hundra spänn förtäljde dock icke historien. Eller Byggmästarn själv.

Goda Initiativ

På andra sidan vattnet - en plats för Mark Nadeen

Han gillar Goda Initiativ. Folk som är Framåt. Och som hittar på Bra Saker. En fiffig idé, tycker han, är att underlätta spritintaget. Någon påhittig person har kommit på att det går förträffligt bra att placera ut sprit på offentliga platser. Överallt ser man sprit nu. Fri Sprit och Ingen Hemkörning. Det misstänker han i alla fall, eftersom den smakar så vedervärdigt. Kan det vara köpesprit månntro?

Han guppar omkring med tuppar i halsen. Kukeliku.

Han har saniterat saker. Sitt finger först och främst, sedan han karvat ett djupt sår i det. Det blodade som om självaste Dracula var på besök. Solen sken i och för sig så Herren Dracula kunde icke taga fördel av situationen. Han fickte först laga med enna pappersnäsduk och sedan efter ett par timmar funkade Tjeckiska Plåster. Från Prag. I Tjeckien, sa jag ju.

Han saniterade på badrumsväggen också. Så himla mycket som han gnuggade. Hit och dit, väggen blev vit. I sinom tid saniterade han lite på Leonard Cohen också. Jämmers. Han lagade Riktig Söndagsmiddag åt Den Heliga som motvilligt komde hem för att smörja kråset. Sedan försvinnde hon och dök upp igen. Irr.

Det var visst en massa bibliotekarier på Bok och Biblioteksmässan. De ljugde visst i radion. Radion. Radon. De ska bebygga Hornets Tull med en extra Mammongalleria. Han fattar inte varför. För ett tag sedan höjdes röster mot detta och Mark Nadeen svarade att om man ville ha strumpebyxer fickte man åka Ända Till Ringen. Om man nu bodde i Hornets Tull eller närområdet. Mark Nadeen tyckte det var förfärligt.

Greven tycker nog att man visst ska få åka till Ringen, om man vill. Själv vill han i och för sig icke på något sätt ikläda sig trikåer med påsydda strumpor. Men Han Vet. Han vet att det finns sådana att inhandla i Hornets Tull. Mitt i till och med. Alltså behövs inte någon galleria. Mark Nadeen har fel. Fel. Fel. Han kanske borde åka ända till Tjofsi-Klafsi och sätta strumpbyxor på händerna, gnida in sig i citronpulver och göra Löjliga Ljud. Annars kan han ju åka till Ringens Centrum och Galleriarera.

Fast allra bäst är ju att förpassa Mark till utanför Den Södra Malmen. Där kan han sitta och begråta sitt otvugna öde och skaffa ödém och kondylom hela dagarna. Japp!

B-fezed

Det äro snart oktober och träden äro gröna som jättegröna träd. Han njuter i fulla drag av sol och indiansommarhösten. Det är såsom det bästa han vet med sådan väderlek.

Han har åter en röd huvudbonad i sin ägo. Han har saknat detta ett tag. Det kan finnas en kvar i det Västraste Torpet, men han vill inte leta där. Nu är det en nyanländ som följt med E ända från Det Äkta Turkiet. En Istanbullisk fez, sanna mina ord.

Han tackade E genom att bjuda på en middag på Zinkens Krog, där han trodde att det skulle sitta fyrahundrasjuttiotre bandyfans, men det gjorde det inte. Han beslutade att kolla läget inför en bandymatch i framtiden. Maten var mycket väl tillagad.

När de senare framkommo till MK var J där och jätteglad över att få träffa Greven ytterligare en gång denna dag. "Vi har ju setts tidigare", sade han med ett stort leende. Även T var där. Honom hade Greven inte träffat på många långa år. Nu talte de glatt om fotograferingsutrustning och Vikingagitarrer. T hade en Sunburst och Greven längtar tokmycket på sin Swarta.

Många andra var där, de kan inte alla nämnas med namn. Då tar alfarabetet slut. Men trevligt var det. J uppmanade J att slåss med E på politiska grunder, men därav blidde det inken tinken. Tur det. Någon hade visst illvilligt låsit fast P:s cykel utanför restaurangen, så han fick masa hem sig på gåpinnarna.

Det hade ju varit releasepartaj tidigare på dagen. Det voro där han och J hade setts. Och flera till. Det var Lilith-Eve som släppte en jätteplatta med 28 artister på flera må

nga ställen på Den Södra Malmen. Greven och J med flera besåg L:s framfrädande på SoFo Café på Den Skånska Gatan. Mumsig.

Han träffade också Den Vite Verkmästaren där. Eller träffade. Han fick knacka på hanses huvudkalott, för han sågde intet. Men sedan pratade de om döttrar och skolgång (inte stolgång) så öronen fladdrade.

Kinakalott.

Han försöker hitta ummagänge på Den Västra Delen av Den Södra Malmen också. Så han var på bostadspub. Han togde med H och T och gav dem mat. Det var thai-tema och Greven fick den sista kycklingbiten. Sedan serverades det öl och vin och godisregn. Och de talte om barnasaker och om cyklasaker och om pubbasaker och om trubadurasaker och så. Det var

gemytligt.

Z är i Örebro och mojsar med sitt sommarslott. Han saknar henne. De sågos som snabbast innan hon forde på sin färde, men snart skall hon hemkomma.

För första gången i livet har han delat hiss med en Granne. På min ära.