Jag samlar upp inför summeringen

Så sjungde och spelade Reeperbahn på åttiotalet, när han var ungtupp. Nu är det tvåtusental och han är som antikare, men ändock vid god vigör.

Året närmar sig sitt slut och det kan vara på sin plats att summera ihop det. Ja, vad har han haft för sig och gjort? Massa saker. Han har inte bara skilt sig och flyttat. Han har återinträtt i Det Ädla Levernets Skara.

Tänk er själva. När förra året ebbade ut bodde han på (brrr...) Landsbygden. Det togde eoner av tid att förflytta sig till till ixempel Den Södra Malmen där han ju trivs så bra. Och hur blev det då. Jo, det ska jag berätta.

För sällan.

För sällan for han dit och det kan ju inte annat än ha en negativ påverkan. Lalla runt ute i bondeland och smutsa ner myggjagarna med lera och annat bjäfs. Nej, fy för den höge. Farao. Kolla på grannarna (julgrannarna *LOL*) som sätter upp millioner meter med ljusslingor och blinkkrafs. Någon kanske gräver stora hål i trädgården som man kan ramla ner i. Det är ju till och med rent farligt. "Nej fy", sade han och togde pick och pack och färdades efter fem långa år i exil över Liljans Holmes Bro och landade strax öster om denna i Sitt Nya Residens. I Grevens Tid, som man brukar säga.

Han blev tirdigt utnämnd till stammis på Strand av Jonatan. Detta hade dock föga betydelse då Jonatan försvann lika snabbt som en snaps och damen som jobbade efter honom sågde misstänksamt på Greven då han beställde en Brooklyn i Staropramenglas och frågade om han månne jobbade där. "Nix, pix, jag är stammis", svarade han och fick givetvis stammispris. Sedan försvinnde även denna dam och ägarinnan började servera pilsnerna utan stammispris. Sedan hade de stängt ett tag och sedan serverade de inte Brooklyn Beer mer. Då tröttnade han.

På EM och MK är han dock alltid lika välkommen. De blir eventuellt även uppspelta och inte helt olyckliga när han begår avfärd, men det kan man väl ändock räkna med. Många goda och trevliga vänner har han där på Det Östraste av Söder.

Trots otäcka förutsättningar har han fortsatt att musicera med Skandalites. Detta äro trevligt, även om han inte har samma syn på repetionsbehovet längre. Han vill helst att i alla fall baklinjen ska vara på plats, annars känner han sig öfver flödig.

Han har avskilt sig från det tillstånd där man icke leva i synd. Han anser att det är roligare att leva i synd. Annat vore ju synd. Eller är det synd att synda. isåfall är det synd.....

Han har umgåtts extra med A, B och Z. Det har varit behagligt. Det har kanske inte slutat som han velat, men viljan och möjligheterna har funnits där. Det finner han extremt trevligt.

Hanses magmun har misskött sig, men han haver inga otäcka men av just detta sista misskötande. De tidigare besvären finns ju kvar men det äro icke munnen utan mera Nerven Vagus som spökar. Detta är ett kors att bära, men han gör det så gott han kan. det äro tröttsamt och så, men vafan.

Han har som nästan blivit med katt också. Den är dock lovad husrum vid de tillfällen hans leverne kräver hans närvaro på andra orter. Det är egentligen Dehås katt, men katten har inget tillträde till Dehås domäner. Hon sitter nedstämd utanför och tittar på dörren men går sedan till Greven och förnöjs därvid. De otäcka sidor med vandalism med mycket mera som i begynnelsen visade sig har avtagit och hon är nu på det hela taget en tämligen behaglig huskatt.

Många har promenaderna runt uppå Den Södra Malmen blivit. Ibland endast för nöjes skull och emellanåt med olika evenemang för blicken. Han har till ixempel stiftat bekantskap med Elise Ria Borderline och Svenska proggorkestern, två mycket emminenta musikantiska musikband. Han har givetvis sett L, A och M framföra egna visor i olika konstallationer.

Han haver även återupptagit bekantskapen med Dag Vag och Mr Soul. Även detta betydligt behagligare än att tugga på taggtråd.

Han kanske hinner piska mig att skriva mer under tjugehundranie, men man vet aldrig.