Bara en liten jävel...

De kommer upp från underjorden och springer omkull Söderprofiler och Grevar och andra bizarra personer. Han tittar förundrat på dem och undrar vad de springer efter. Det kan vara de blåa bussarna som far fram och åter längst Hornets Gata. Fast de får aldrig tag i dem. Och varför bor de Under Marken? De är nog inte kloka. Eller från För Orten. Det är väl de däringa Aspuddabonnarna som löper amok i stadsbilden. Föga likar han detta.

Det är som ett kompakt blött ischlo pischlo, hela November. Tycker han. Vattnet är icke i form av regn utan det hänger som i luften så att man går in i det och får fukt på glajjorna. Och sedan ser man inget. Det är obra. Man kan hamna med fossingarna i hundbajs. Usch och Huga!

En dag fann han att ett kolapapper oförsiktigt slängits på marken och han fruktade jordens undergång. Han insåg genast att detta var tio resor värre än Grisarnas Sjuka. Sjuka grisar har det alltid funnits gott om.

Han var på proggkonsert. I stället för DV blev det Svenska Proggorkestern. Huga, vad bra. Och E var också där. Han togde milljoners bilder till bandets stora glädje. Och någon i publiken var också glad. Det var bra och han sjungde med i De Gamla Slagdängorna.

På dagen efter detta färdades han via SU@EM till Nada där Z firade födelsedag. Greven bjussade på en öl och de diskuterade förhållanden och vidden av att spela in skivor ännu en gång. I högan sky, var deras samstämmiga svar, men får man med Rammstein på skivan kan den höga skyn bli en riktigt trevlig sås. Framtiden får utvisa huruvida skyn blir sås eller ej. Nik och Grepen spelade vacker musik. Han gladdes härvid men färdades hemåt för rekreation.

Fortfarande svag efter Grisens Slemmiga Attack som han var. Festen hos S i lördags blev aningen kort. Han besökte den nyaste östermalmska träffpunkten på Nytorget också. UD. Tillsammans med P och J diskuterades kulinariska höjdpunkter och Förut Fattade Meningar.