Greven har köpt sig en hjälte, men det är ingen sån dära typ med kortkallisonger utanpå långkallisongerna och en köxhandduk på ryggen. Näpp, det är en tellifon. Och då menar jag inte en analvibrator utan en sån däringa modern tellifån som man kan sufra på nätet med och sånt dära. Man som drar runt allt med fingrarna och så blir det bra.
Den är lite som hanses Mac In Toosh. Den funkar direkt och han vet vad han ska göra. Han känner det som att själva datorn snart bara kommer att användas som skriverimaskin. Skriverimaskinens återkomms lixom. Bizarrt.
Fast man kan ha datorn som DVD och TV också. Och koppla den till gammTV:n och köra filmer (fast man behöver ju inga DVD-diskar då). Eller man kanske bara kör på TV-pogram och filmer som finns på netut. Super Duper.
Greven glädjes härvid.
Han skulle sitta hemma en söndag och kura. Det var ju fan november och mörkt och kallt och blött och otäckt och mesigt och allt det där. Sedan hade den nya tellifånen tankat hem en himla massa kontakter som han tänkte skapa ornung i. Men då han försiktigt lättade på gardinarrangemanget framåt tolvblecket var det strålande sol på himmlen.
Han for ut i svordomar och skuttade ut med kameran i band. Han var hemskans nära att stappla över Liljans Holmes bro för att taga bilder vid Årstavikens felande kant, men. Han. Hejdade. Sig. I. Sista. Sekunden. Eller i Grevens tid, skulle man kunna skriva. Aj då, Nu Gjorde Jag Ju Det. Sedan togde storkamerans batteri slut redan vid Den Höga Lidens Kapell så han fick begagna småkameran resten av dagen.
Istället förmedlade han sin lekamen över Den Västra Bron för att slippa passera en tull. Frånsett det oooootäcka med att beträda en FörOrt i onödan vet man ju aldrig vad trängselskattsmojängerna kan utstråla för otäcka strålar. Det kanske kommer partiklar... Nej, det var på Hornets Gata som The Dubbs framkallade The Farliga Partikles...
Nåväl. En liten bit in, eller upp, eller på väg över, brokonstruktionen sågde han en samlig blomster. Han tittade nyfiket närmre på dessa tingestar och sågde två pappirslappar. Den ena var som nerregnad med regn och bara smet men på den andra stod det "Jag hade bara träffat Adam en gång men..." och massa mer. När han bligade ner över brohänget sågde han en stor samling blomser utplacerade på en bergsklippa där nere.
Han fundiderade en stund över hur mycket livet kan bli värt när det har sugits bort från jordens sfär. Men när man går runt där kan man vara värd mindre än till ixempel vatten. Eller rutten lök. Han visste ju inte om Adam själv tagit ett steg eller fått hjälp, men han tyckte synd om Adam och framför allt om de som fickte vara kvar. Extra synd var det ju om Adam bara ville bada och missade vattnet, men han tror att så var icke fallet.
På andra sidan överfarten, på Kungens Holma, promminerade han på gångvägarna i Rolands Hofs Park. Där insåg han Den hemskast Sak han insett på länge. Alla cykelriddare haver icke gått i idé. De finns kvar och de har ynglat av sig. Man vet ju att barn med djur äro extra farliga, men detta äro dock intet mot en cykelriddare med medföljande dvärg.
Dvärgen vinglar runt såsom den hade förtärt minst en kvarting och Den Stora Cykelgubben ser icke till vart han framför sitt fordon. Ack nej, dessa äro farligare än de vanliga cykelriddarna som i alla fall försvinner fortare.
Vid strandkanten sågo han även en importerad fru som kastade smörgåsar på simmmande fåglar. Det är märkliga riter de håller sig med i fjärran länder. Han skådade förgäves efter Djurplågarn, men såg inte ens till en enda sopransax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar