Ja, inte frös han, i alla fall. Mannen var faktiskt helt naken förutom en axelremsväska som någon hade limmat fast på hans rygg med superlim. Han såg sig yrvaket omkring, förundrad över sakernas tillstånd. När han upptäckte väskan och dess belägenhet blev han ond. Han hade gärna vetat vad som fanns i väskan, men hur han än vände och vred sig eller sträckte armarna bakåt kom han inte ens åt att öppna den. Han kom också att tänka på att det kunde vara en sådan där reklamväska som gjorde reklam för något löjligt. Som till exempel Felix ketchup.Han slog dock dessa tankar ifrån sig och började sondera terrängen runt honom. Han befann sig på någon sorts savann. Det växte högt gräs runt honom och en bit bort gick en zebra och betade. Han noterade glatt att den var svart-vit. Direkt reagerade han över att det var ju normalt. Hade den däremot varit rosa och greddelin hade det varit något att höja ögonbrynen åt.
En bit bort såg han hur ett litet berg höjde sig mot himmelen. Det var inte så högt att det hade kommit snö på toppen så han beslutade sig för att försöka ta sig upp och se om han kunde hitta någon bebyggelse. Det var en bit att gå och solen var het så han blev snart törstig. Till och med en lättöl hade kunnat slinka ner.
Det var längre än han trott och när han kom fram till bergets rand (stället där berget börjar höja sig ur marken) var han rejält utmattad. På ett lågt växande träd hittade han någon sorts frukt som han plockade och smakade på. Det smakade som ananas, fast med hår på. Det hjälpte knappast mot hans törst, men gav honom i alla fall kraft att fortsätta. Han plockade med sig två extra frukter för säkerhets skull och gick vidare.
En bit upp på berget kom han förbi ett litet vattendrag där han kunde släcka törsten. Han satte sig i skuggan av en segelbåt och vilade en stund. Inte förrän nu hade han hunnit fundera över hur han hamnat i denna prekära situation. Det sista han mindes innan han vaknade på savannen var att han stått på Krukmakarens Gata på Stockholms Södraste Malm och betraktat en helt infrusen cykel. Han hade blivit som fascinerad av den och inte kunnat låta bli att röra vid sadeln. Sedan mindes han bara ett ljud som lät som när en ganska grov gren, eller kanske ett skelett-ben, knäcktes och ett ljusblått sken.
Han suckade djupt och reste sig. Han gick ner till vattendraget och drack sig otörstig. Han beslöt vidare att fortsätta följa vattendraget uppåt mot bergets högsta punkt. Han hade precis kommit så långt att han inte längre kunde se segelbåten när han hörde ett fasansfullt skratt bakom sig och...
Nu knackar Greven mig på axeln och undrar vad jag skriver för dynga i hanses blogg. Han har tydligen stått bakom mig en längre tid. "Visserligen", säger han myndigt, "är jag fasligt intresserad av hur det går för den där väskmänniskan som springer naken i djungeln, men emedan det är Dry Martinidags må betjänten omedelbums övergå till viktigare göromål! Och därmed basta."
Men vem vet inte, vi kanske får träffa vår man i Burkina Faso igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar