Krabbor i mitt öra

Han funderar förskräckt över vad han just kontemplerat på. Att taga sig fram på därför avsedd plats äro icke alltid samma såsom att färdas effektivt. I begynnelsen, eller i alla fall för ganska länge sedan, beslöto de visa (?) att de som icke färdades med fordon såsom vespa, automobil, velociped, moped eller Epa-traktor skola använda sina lägst belägna exkrementer, placera dessa på en upphöjd typ av platå som sig sträcka längstmed husens väggar och därmed och för egen kraft föra sig själva framåt mot önskat mål. Så, mina vänner, uppfanns trottoaren.

I många år gladdes människorna åt att kunna skutta, gå, hoppa och ja, till och med kravla för att komma dito de ville. De fröjdades så till den milda grad att en uppsluppen yngling vid namn Uffe myntade en idé om att man kunde sätta bord och stolar uppå en trottoar. Att sedan införskaffa flinka servitörer och servitriser som kunna springa fram med drinkar och åter med tomma glas voro en enkel grej. Han ville kalla detta för Uffe-servering, men andra, föga omtänksamma typer oroades över att han skulle få hybris och döpte uppfinningen till uteservering.

Nu fröjdades människorna ännu mer. Jo, för att utifall att de blevo trötta i fötterna, fingo skoskav, törstade eller av annan anledning (Cocktailtimmen) voro tvungna att taga en paus i promminerandet fanns här en ypperlig chans att göra just detta.

Men tro icke att denna fröjd och gamman skulle hålla i sig. Å nej! Isiga vindar började blåsa över landet. Luften fylldes med kalla och märkliga pyttesmå tingestar. De voro så små att de inte föllo rakt ner utan liksom singlade ner mot marken. Människorna döpte detta snö.

Och snön den föllo och föllo. Männskorna fortsatte sitt spatserande på trottoarerna varpå den fallna snön blevo uppluckrad och som blöt och trögflytande, lite som en slurpie. Om natten sovo männskan och den kalla vinden förvandlade gegget till ett hårt och halt underlag.

När människorna vaknade fann det det som omöjligt att taga sig fram på Malmen. De halkade och for som berömda snorloskor såväl hit som dit. Men en särskilt fiffig människa uppfann en ny gångstil för de saktmodiga. De som icke hava brått. De som hava tålamod som en salamander. De gingo sidledes på trottoirerna som en segelbåt i motvind. De övriga fotgängarna förfärades härvid då de hade viktiga saker att utföra Snart. Inte Senare.

När sedan snövallen uppfanns blev livet outhärdligt...