Då inget hände fortsatte han att gå. Sakta och försiktigt gick han genom gräset och fortsatte upp mot bergets högsta punkt. Syrsorna började försiktigt syrsa igen, men humlorna var fortfarande tysta. Han tänkte att det kanske inte finns några humlor här. Han hörde något som prasslade i gräset och såg sig förskräckt omkring, men han såg ingenting.
När han började närma sig toppen glömde han sin försiktighet och skyndade på stegen. Han var noga med att inte titta sig omkring innan han kom hela vägen upp utan fäste blicken på marken framför sig. Där låg plötsligt en liten visselpipa. Han stannade och tog upp den innan han gick de sista stegen mot sitt mål.
Han kunde knappt tro sina ögon och han undrade vad han hade förväntat sig. Lyxhotell med vackra uppasserskor som skulle ta hand om honom? Motorvägar fyllda med trafik? Flygplatser eller kanske till och med rymdstationer? Men allt han såg var savann, savann och åter savann.
Han satte sig besviket ner och lade huvudet i sina händer när fyra händer plötsligt greppade tag i honom och kastade honom raklång med ansiktet före ner på marken. Han hörde det vansinniga skrattet igen, denna gång följt av ett rätt fånigt tjatter. Händerna höll fast honom och hans huvud så han kunde inte se vad det var för några som hade attackerat honom. Han kände hur de slet och drog i väskan han hade fastlimmad på ryggen. Det gjorde ont och han stönade till. Som svar fick han ett hårt slag i bakhuvudet så att hans ansikte slogs i marken. Han kände smaken av blod och förstod att hans läpp hade börjat blöda.
Plötsligt verkade det som om hans angripare fått upp väskan. De tjoade glatt och började ösa ur saker ur väskan. De släppte hans armar och satte sig istället på honom. Han kunde inte röra sig, men nu när han hade armarna fria kunde han föra handen mot sitt ansikte. Han kände försiktigt på läppen som börjat svullna upp. Plötsligt insåg han att han fortfarande hade visselpipan i handen. Han förde den mot munnen och blåste allt vad han orkade.
Hans två angripare for upp och han var plötsligt fri. Med en vighet han själv förvånades över hoppade han upp på benen och intog vad han föreställde sig var någon sorts försvarsställning. Hans angripare var små, kanske bara knappt över metern höga, men de var vältränade. Deras gyllenbruna hy lyste i solskenet. De stod bara ett par meter ifrån honom. De var klädda i någon sorts höftskynke och hade fötterna inlindade i skinntrasor. Den ene av dem hade ett vasst spjut som han riktade mot mannen.
De stod så en stund och stirrade på varandra. Den ene kortväxta väste något som den andra bara besvarade med en huvudskakning. Han visste inte vad han skulle göra, men han satte visselpipan till munnen och drog ett djupt andetag. Innan han hann blåsa släppte hans fiende sitt spjut och de båda kortväxta männen satte sina händer för öronen och kved. Han gjorde ett utfall som visade att han tänkte blåsa varpå de båda männen vände på klacken och med en otrolig hastighet försvann de nedför berget.
Han plockade upp spjutet och vände sig om. Han var nyfiken på vad väskan han ofrivilligt burit omkring på hade innehållit. Han ställde sig på knä och tittade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar