Han har varit på möte med godsägarna. Det var en hel del formalia, men även en del tjafs. En motionär hade sprungit bort men ville ha kvar alla jävla träd. Greven ville inte visa sig otålig men tänkte i sitt stilla sinne att om man vill bo bland alla jävla träd får man väl bosätta sig i en skog. Där bor det träd. I Den Stora Staden bor det Asfalt och Per Tiklar. Fast det är färre Per Tiklar per snutt uppå Hornets Gata nu än tidigare då de Dubbade Däcken har farit åt fanders. Han tänker dock skriva en motion till nästa möte och be om avskjutning av de otäcka fåglar som piper i Arla Morgonstund då han plägar slagga. Snusa. Sova. Snarka. Och icke lyss till erbarmeligt fågelkvitter. Han bor ju I Stan!
De övriga dubbade, nämmerligen cykelriddarna, har dock uppståttit åter. De far med sina insmilande hjälmar och de fåniga kläderna runt som yra barrikadryttare och viftar med öronen hit och dit. Och pinglar. Pinglar som fan. Han har tinnitus och uppskattar icke detta.
Han känner frihetens vindar flaxa runt det som en gång var hans hår och numera bara är små och korta strån som sticker ut från svålen. Men frihetens vindar. De känns.
Hornets Gata, förresten, har gåttit sönder. Den är full av stora hål, prexis som en sån där Schweitsisk ost. De blå ormbussarna far som skållade illrar och har svårt att komma fram. Sammartidigt har en idog kommunalarbetare monterat olika avspärrningar på ett fiffigt sätt, nästan som labyrinter längs hålen och groparna. En dag såg han huru en cykelriddare förirrade sig in bland labyrinterna och komde bort. Han log överlägset när han vischlande jonnade förbi den förvirrade.
Han har hört att Borgmästarn metar med en klarinett. Eller fiskar efter klarinetter. Han stödjer detta helhjärtat. Eller med en imaginär pacemaker i alla fall. Särkilt skepparkransen i det blå. Fast själv vårdar han sina sidobrännare. De passar som bättre uppå hanses rosiga kinder.
Han nynnar förnumstigt på en visa om en stulen kyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar