Ack! Torpet var ett träsk.

Han var och utforskade sommarnöjet. Visserligen var det bara april, men han tänkte liksom så att när det ändå var påsk kunde man ju ta an koll. Vädret verkade också sköta sig och värma kalla hudar som exponerades för solljus.

Sagt och gjort. Han laddade kylväskan med sprit, pilsner och vin och packade ett lakan och en tröja samt några extra papperskallisånger och hivade in allt i MetPetomobilen och for iväg. Solen sken och mummlorna hurrade. Han visslade glatt på sin färd.

Han togde av vid Åkers Styckebruk och for som en pil på den lilla vägen till femtifemman. Och sedan efter IP:n och Canaxa; vänster in i skogen. Han häpnade över att det var så vitt. Massa, massa snö som bara liggde där. Hade den inte fattat att den skulle smälta? Märkligt, på hanses ära.

Han morsade glatt på jagaregubben och fasade när han såg den sista snutten vägs belägenhet. Lera. Han körde så försiktigt, så försiktigt på det att han icke skulle köra fast. Och gårdsplanen. "Icke längre kallar jag detta torp, detta är ju för bövelen ett träsk!" sade han ömt till sig själv.

Sedan träffade han andra inhibitanter och de umgicks och fixade sillamat. Det var dock en aning ledsamt att vara där - första gången med vetskapen att MetPet icke mer skola komma dit.

Stärkt av sill, öl och nubbe skulle han sedan modernisera MetPetomobilen genom att avlägsna kassettbandspelaren och peta i en CD dito. Dock hade de små japaneserna byggit hela bilen runt nämnda kassettmojäng så en stor demontering vidtog. Efter mycken om och men komde så joxet loss, men icke hade samma kontitakt applicerats på den gamla som den nya behövde. Sura miner och grums.

Han forde hem dagen efter, för att handhava Lilja som vaktat stadsresidenset med den äran. Hon var dock aningen förbryllad över Grevens långa frånvaro, men hade därvid icke bajsat på kudden. Heder åt Lilja!

På en helt annan dag förkovrar han sig i åttitalsdisco medan han förbannar vädergudarna som låter den snöa på marken igen. Ohövligt, om inte annat.