Jag samlar upp inför summeringen

Så sjungde och spelade Reeperbahn på åttiotalet, när han var ungtupp. Nu är det tvåtusental och han är som antikare, men ändock vid god vigör.

Året närmar sig sitt slut och det kan vara på sin plats att summera ihop det. Ja, vad har han haft för sig och gjort? Massa saker. Han har inte bara skilt sig och flyttat. Han har återinträtt i Det Ädla Levernets Skara.

Tänk er själva. När förra året ebbade ut bodde han på (brrr...) Landsbygden. Det togde eoner av tid att förflytta sig till till ixempel Den Södra Malmen där han ju trivs så bra. Och hur blev det då. Jo, det ska jag berätta.

För sällan.

För sällan for han dit och det kan ju inte annat än ha en negativ påverkan. Lalla runt ute i bondeland och smutsa ner myggjagarna med lera och annat bjäfs. Nej, fy för den höge. Farao. Kolla på grannarna (julgrannarna *LOL*) som sätter upp millioner meter med ljusslingor och blinkkrafs. Någon kanske gräver stora hål i trädgården som man kan ramla ner i. Det är ju till och med rent farligt. "Nej fy", sade han och togde pick och pack och färdades efter fem långa år i exil över Liljans Holmes Bro och landade strax öster om denna i Sitt Nya Residens. I Grevens Tid, som man brukar säga.

Han blev tirdigt utnämnd till stammis på Strand av Jonatan. Detta hade dock föga betydelse då Jonatan försvann lika snabbt som en snaps och damen som jobbade efter honom sågde misstänksamt på Greven då han beställde en Brooklyn i Staropramenglas och frågade om han månne jobbade där. "Nix, pix, jag är stammis", svarade han och fick givetvis stammispris. Sedan försvinnde även denna dam och ägarinnan började servera pilsnerna utan stammispris. Sedan hade de stängt ett tag och sedan serverade de inte Brooklyn Beer mer. Då tröttnade han.

På EM och MK är han dock alltid lika välkommen. De blir eventuellt även uppspelta och inte helt olyckliga när han begår avfärd, men det kan man väl ändock räkna med. Många goda och trevliga vänner har han där på Det Östraste av Söder.

Trots otäcka förutsättningar har han fortsatt att musicera med Skandalites. Detta äro trevligt, även om han inte har samma syn på repetionsbehovet längre. Han vill helst att i alla fall baklinjen ska vara på plats, annars känner han sig öfver flödig.

Han har avskilt sig från det tillstånd där man icke leva i synd. Han anser att det är roligare att leva i synd. Annat vore ju synd. Eller är det synd att synda. isåfall är det synd.....

Han har umgåtts extra med A, B och Z. Det har varit behagligt. Det har kanske inte slutat som han velat, men viljan och möjligheterna har funnits där. Det finner han extremt trevligt.

Hanses magmun har misskött sig, men han haver inga otäcka men av just detta sista misskötande. De tidigare besvären finns ju kvar men det äro icke munnen utan mera Nerven Vagus som spökar. Detta är ett kors att bära, men han gör det så gott han kan. det äro tröttsamt och så, men vafan.

Han har som nästan blivit med katt också. Den är dock lovad husrum vid de tillfällen hans leverne kräver hans närvaro på andra orter. Det är egentligen Dehås katt, men katten har inget tillträde till Dehås domäner. Hon sitter nedstämd utanför och tittar på dörren men går sedan till Greven och förnöjs därvid. De otäcka sidor med vandalism med mycket mera som i begynnelsen visade sig har avtagit och hon är nu på det hela taget en tämligen behaglig huskatt.

Många har promenaderna runt uppå Den Södra Malmen blivit. Ibland endast för nöjes skull och emellanåt med olika evenemang för blicken. Han har till ixempel stiftat bekantskap med Elise Ria Borderline och Svenska proggorkestern, två mycket emminenta musikantiska musikband. Han har givetvis sett L, A och M framföra egna visor i olika konstallationer.

Han haver även återupptagit bekantskapen med Dag Vag och Mr Soul. Även detta betydligt behagligare än att tugga på taggtråd.

Han kanske hinner piska mig att skriva mer under tjugehundranie, men man vet aldrig.

Ajm Driimin off a Vajjt Krissmass

Julafton. Han suger på ordet. "Fan, det är ju ljust ute mitt på kvällen, då", säger han eftertänksamt. Afton betyder ju kväll och om det är kväll hela dan; när i hela fridens frikadellers namn infaller Cocktailtimmen? Han undrar därvid medan han låter Tindras Glögg smeka hanses smaklökar. "Det är en bit av Italiens hufvudstad i den", säger han förnumstigt. "Det står det på flaskan; spetsad med Rom". Det kommer honom osökt att tänka på Vlad Dracul, han som spetsade folk på pålar medans han åt isterband och sedan blev vampyr och yr och flygde runt och hit och dit och åkte båt och så. Vad har Vlad med julen att göra? Inken-tinken.

Alla ankor börjar på A utom Paul och Karl. Kan man utav detta draga någon som helst sorts sammanband.

Han tittar sällan på Ankor. Han har många utav Karl Ankas bravader på DVD men kollar sällan. Att som sänka sig till att titta på den dära Anna Anka har inte ens fallit honom in. Paul kan väl sjunga och sådär, men det är inget han sökt på Spotify. Alltså, inte Paul Anka. Annat är det med Macca.

Han har sett Hatte Furuhagen IRL. :)

Han har rimmat på paket. "Smet" är ett bra rimord på paket.

Det hände lixom på den tiden, för alltså tvåtusentie år sen, en jävla lång tid faktiskt, om man tänker.... Nå, det hände som så att skatteministern sa till alla att de skulle adda sig i sina skattestäder, för han behövde mera deg till kokain. Så de fick frakta sig hit och dit bäst det gick, för alla hade glömt att uppfinna bilar och tåg och flygplan och sådana grejjer, utan istället gick de runt på fötterna (skavsåår?) eller åkte kamel.

Där fanns en cool typ som hette Yusuf som borde hetat Harley, för då hade han hetat Harley Davidsson, och det hade varit ännu coolare. Jo, men han va i alla fall en Davidsson och då skulle han forsla sig från Nazareth (där han bodde och spikade ihop till sitt levebröd) till Betlehem, en stad en ganska bra bit bort.

Efter som alla hade fått addar (de hade inte kommit på den briljanta idén att släppa addarna lite pö om pö) så fick han ta med sig sin brud. Hon hette Maria Bebådelsdag och hade på något märkligt* sätt blitt på smällen utan att knulla. Yusuf förundrades härvid.

När de kommo fram till staden skulle de ta in på hotell, men alla hotellvärdar hade gaddat ihop sig och sa att det inte fanns några rum. De hade fått order om det av en Anders, som de inte kände, men glatt lydde ändå.

De gingo hit, de gingo dit, sedan gingo de tillbaka hit och bröt sig in i ett stall. "Ja, va fan ska man göra", lär Yusuf uppgivet ha sagt. Marias vatten forsade iväg och hon födde en ganska snygg liten grabbhalva inne i en spilta. Hon la han i en krubba** så att hon kunde pusta ut efter födslovåndorna.

Helt plötsligt knackade det på dörren. Nej, det var en häst som stampade med klöven.. eller vad heter det? Eller? Nej, fan, det var nån på dörren.

Eftersom grabben var för liten för att lyda fick Yusuf öppna själv. Det stod tre russin utanför med en massa skrin*** i famnarna. De sade "Hej och hallå, vi är de tre vice mänen. De ordinarie fastnade i trafiken bortom Yerusalem. Men vi rycker in. Vi kommer från Manpower. Skriv på här..." också höll de fram ett typ av pergament (det är som papper, fast stelare) och Yusuf ritade en liten häst och en äggklocka på pappret eftersom han inte riktigt visste vad han skulle göra annars.

"Känner ni den där Anders?" undrade han men de tre vice männen skakde på huvudena så skäggen nästan lossnade. "Ni ska ha dom härna", sa dom och gav Yusuf alla skrina. "Schyrre!" sa Yusuf och bjöd in herrarna att kolla på hans (nästan i alla fall) nya son.

Han öppnade skrina och tittade nyfiket i dem. I ett låg det visst massa myror och i ett annat låg det lite matolja. I det tredje låg det i alla fall guld, och Yusuf gladdes härvid.

"Maria", sa han, "Nu kan vi ju åka till Egypten i alla fall. Jag har alltid velat se pyramiderna." Maria gladdes härvid.

Sedan lekte de namntävlig, för grabben måste ju heta något. Hur skulle man annars kunna få pli på honom. Barra ropa "Hurru" hela tiden? Näe, det gickte inte an, i alla fall inte på den tiden.

Yusuf tyckte han skulle heta Jösse, efter påskharen, men Maria tyckte att det var taskigt. Hon trodde att han skulle bli retad i plugget och så. De vice männen föreslog namn som Ingvar, Björken, Limpan, Fanér, Grolsch och Löksoppa, men Maria bara skakade på huvudet. Hon hade ju inget skägg, så hon behövde inte vara orolig för att det skulle trilla av. Hon tyckte synd om Yusuf som blivit så brutalt dissad och sade till allas förvåning:

"Han ska heta Yesus! Så, nu är det bestämt."

Och utanför kom det som en änglakör och ylade och då förstodo Yusuf och Maria att de hittat rätt namn.

-----------------------------------------------------------------

*) Märkligt och märkligt. Det var Den Helige Anders som satte påna och det är därför alla tjejjer måste ropa "Oh, God!" på alla porrfilmer hädanefter.

**) Nån sorts hink. Alltså inte att äta.

***) Små lådor. Inte "GAAAAH!" eller "AAAARRGGHHH!" då ra.

Nu så kommer julen, nu är julen här

Lite murk och kulen men ändå så kär.

Oh ja, just det. Kärva julen, brukar han säga och skrocka andlöst. Han har pulsat genom snön och sett på foronen som längst Hornets Gata stått - trots att de inte ens är inplogade - och snurrat på hjulen i oändlighet utan att komma ens någon vart. Han har då muttrat svagt för sig själv om dubbdäcksförbud å just denna gatstump, men sedan insett att alla (typ tre per kvarter) automobilarna som gör så säkert har slitna sommardäck.

Förvisso, brukar han harkla sig och säga, äro de flesta av dessa mojänger tämeligen nya och torde inte ens ha kunna slita ut sommardäcken Så Till Den Milda Grad, men det går kanske att köpa dem färdigslitna. Ett muttrande och ett huttrande är det dock, längst Hornets Gata.

Han är dock ganska överförtjust över att hans residens innehåller en torr och varm plats för MetPetomobilen, där den kan stå och gona sig i väntan på pittoreska utfärder. Han skjutsade Dehå en bit höromdagen. Det var en fin dag för en utflykt och Metopeten kunde behöva röra på sig lite. Han förhäpnades över det totala smutsskick Bödeln och en fd grevinna kunnat åsamka fordonet under endast 48 timmar. De må ha parkerat innuti en smutsig snödriva för att lyckas med detta. Han häpnades.

Det har varit lucka tjugutvå. Han var så fasansfullt skräckslagen att han knappt kunde dricka Dry Martini på flera timmar. Men sedan lugnade han sig och skrockade (han har börjat skrocka mycket på sistone) att han hade Gertfel. Ho Ho. Sade han vid gott mod. Han togde för säkerhets skull även ett stort glas Chablis med den äran.

Han har vilat sig med EM och MK och det har varit vackert. De finaste voro av det bästa slag och han funderar kraftigt på var han ska fira Det Nya Årets Afton. Det finns Alternativ. Etämligen jämbördiga Alternativ. Han slita kan sitt hår men veta icke huru göra med sin tid.

I den heliga rimfrostens tid är han för all del champangesäkrad. En butelj innehållande Det Bästa Moet & Changdong Kan Erbjuda ligger på kylning i det för det ändamålet avsedda skåpet. Han glädjes härvid och längtar efter tiden du han ska utse en hummer.

No.: 124: Snöglopp inne, snöglopp ute

Det är tillochmed snöglopp inne i bussarna. Ja, han har fegat ur och tager sig med hjälp av buss runt på Den Södra Malmen emellanåt när vädret masar sig ner mot minus tio grader. Ja, det kan till ixempel snålblåsa och isa in i hanses panna så han får som tusen nålar i huvvet. Det är otäckt. Huvvet är otäckt för det mesta och då ärt det otäckt att ha det ute i snålblåsten.

Se så fint de små flingorna av snö förfaller falla mot jorden. Sakta sakta faller de nedåt av jordens dragningskraft. Många männsker utan insikt försäger sig såsom dagligen och mumlar om hur fint det är med snö och hur kul det är med jul och hur glad man blir av blad

och hur snäll man blir av karamell, men Greven är obeveklig. Snö är ond. Det är inte för inte som denne hemske herre som förväntas fälla snötäcket över landet kallas Kung Bore.

I ett annat land (Eng Land) betyder Bore Tråkig. Och vem eller vad kan vara större eller mera än en konung. Icke något, tänker han förnöjt och gottar sig åt att snötäcket är tråkigast av allt. Utom möjligen Kejsaren Bore, han som gör om snön till Snö Glopp. Vad Falls, kan man ilsket utropa. Ja, ety detta snöglopp sprider sig som en otäck pest över Den Södra Malmens Alla gator. Och Restauranggolv. Och i Bussar och annat oknytt. Fy phaen. Nej, låtom oss istället behandla behagligare betingelser.

Andledningen till att han var i en (brrr...) blå buss var att han och Dehå skulle handla julisar till sysrterdöttrarna. Sin vana trogen handlade han... nej, tänk om de läser. Intet kommer här att avslöjas.

De foro i alla fall på äfventyr i Mammons Tempel och svettades omkring där ett tag. Mitt på var de i Skrapans Vintage Marknad. Greven letade förgäves efter vinet medan han tänkte att Dehå skulle hitta Tage. Han blev dock besviken och köpte två chokiladbollar av högsta kvalitet av S och en ttröja åt Dehå av H innan de pallrade sig vidare.

Han var som matt efter att dagen innan ha ägnat sig åt Hård Rock på Snövits bar. En riktig rockklubb, så ombyggd den var. Nu var den blankare än tidigare, men ljudet var fortfarande som innuti en burk. Närapå allt som var uppskruvat och kunde användas till att ställa flaskor och glas på satt snett så dryckjommen forde ofta i golvet. En bra affärsidé, om man inte lägger för mycket på städdetaljen.

Det var som bra musik och han fröjdades. Det var T:s fel att han var där och T fick lova en kväll med både stenar och utgång. Inga som problem, men han ville slippa svågern en gång då och då. Greven tror att detta kan inordnas i planeringen.

Hvad har han mer gjort och tänkit? Slöpannan.

Jo, han var på efterfest med hjälmar. Han hade ingen hjälm, men andra for runt och hjälmrade sig. Det var bizarrt och en Högt Uppsatt beställde hundra hamburgare från Guldbågen. De fröjdade, men Greven gickte snarast hem till katten Lilja som nu flyttat in, nästan som på riktigt. Det är en mysig sak, som Greven säger, men denne lille måste snart lugna ner sig och icke hugga husse i fötterna med Sina Vassa Klor. Men det ordnar säkert upp sig.

Eftersom det snart är jul var han på ett extra AW daghern före det ordinarie AW:t. Detta hände sig högt ovan Jakobergsgatan med utsikt över fan hela stan utom Söderstadion. Mycken god förtäring intogs och sedan en snar hemfärd även denna dag för att inte utmana väggdemonen.

Till MetPet

Det är Lucia. Natten som gick tog med sig MetPet in i evigheten. Han sörjer detta. Han väcktes av Äppelbo med detta dystra besked. Han minns MetPet med glädje, kanske mest från hanses unga år, när de umgicks ute på sommarnöjet, men även på äldre dagar då de haft gott sällskap av varandra. MetPet var en favoritfarbror av sällan skådat slag.

Alla bekantskaper och kärestor och barn han presenterat för MetPet har alltid gillat honom. Vissa mer än andra, men alla dock. Alla föll för hans kanske något kantiga charm. Han var en man som visste vad han ville och ofta fick det också, även genom att envist hävda sin rätt om så tarvades.

MetPet har verkat i Norra Köpingen och där försett militären med väder. Han haver gjort detta så förtjänstfullt så man vet inte till sig i kommunen. Han hade också samlat på sig varenda ett av Svea Rikes fria märken som utgivits av det så kallade Postverket. Dessa alster förpassade han listigt nog till en av dessa små märken väldigt intresserad bekant. Så samlingen fortsätter. Greven gillar det.

Greven minns också MetPets bizarra 60-talsbil, som han icke kan påminna sig vilket märke den vara av. Den påminner en del om Borgmästarns gamla bullmerca, men det var nog mest för att den innehade samma färg och samma nybilsdoft. Den var i alla fall en stor glädje i hanses unga dagar, de få gånger han hade förmånen att fara i fordonet.

Ibland är det tröttsamt att Greva. Han har nog Grevat förskräckligt mycket på sistone, för han har varit så trött att han ställt in Roliga Saker och istället legat hemma och Glott Upp i Taket. Det är ju inte särskilt roligt emedan man kan betänka vad han kunnat roa sig med istället.

Härom dagen hade han till ixempel kumnnat gå på EM och kolla en hörna som hölls av en gammal sjungerska i KW. Tror han, men nu får han kanske aldrig veta.

Nåväl, först hade han sånna däringa griseländessjukdom och sedan bara gäspat och varit som yr utan yr-dryck. Av sig själv, lixom. Otäckt.

På fredagen togde han sig dock i kragen och fotvandrade till EM och begick fredagsmys. Osedvanligt behagligt. DH hade andra planer så han dinerade med två wackra damer på baren Bara Vi. Det voro mycket trivsamt, men födoämnena hade kryddats i fel ordning. Eller så hade kocken slut på peppraret och togde salt istället. Det var in mindre bra idé, enades de tre om och tog taxi till Zinkensdamm ety de kände en stor trötthet.

Dock skulle ju Greven vandra hemmåt och då han gickte längst den partikelbelamrade Hornets Gata - han vadade faktiskt i partiklar, ja, han fick fösa partiklarna åt sidan med själva kroppen för att komma fram - kände han ett trängande behov. För att slippa den skam och nesa det innebär att gå de sista trehundra metrarna hem med hopknutna ben beslöt han att gå in på restaurangen Tigern för att intaga en brygd och få hjälp med behovet.

Väl därinne fascinerades han av det asiatiska intresset för karaoke och de Slemmiga Gubbarnas intresse för unga söta asiatiska flickor. Det var såsom ett miniThailand. Litet otäckt tyckte han nog att det var, men han såg till sin glädje att de Slemmiga Gubbsen inte hade alltför stor framgång.

Om lördagen, som i skrivande stund var igår, hade han smitt lömska planer. Med hjälp av Tekniska Nymodigheter och en del intrigerande hade han lyckats lura större delen av Östersödrarna till den Wästra Delen. De voro högst uppspelta av detta äfwetyr. Några gick vilse ända till Kristinehovsgatan, då de trodde att Krukmakargatan fortsatte på andra sidan Hornets Gata. Några andra irrade i snömassor både hit och dit och somliga gick till och med vilse i själva trapphuset.

Det största intrigerandet var att bjuda på en sötsliskig dryck som de norra jordeborna benämner glögg. Det är vin och sprit och kryddor och en hel del socker som sammanröres och sedan försiktigt hettas upp till en temperatur strax under kokpunkten. Man Må Icke Koka Glöggen. Då försvinner det roliga ur den.

Han hade också förslösat sin tid med att baka ett och annat Lusse Bulle, som de artiga gästerna betygsatte gott. Han är aningen osäker på om det inte var så att de var alldeles artiga. Huga!

Det komde som många och de allra flesta verkade känna till Grevens besvärande oinnehav av muggar att förtära denna glögg i, så de hade med sig sådana som de bestämt glömde vid avfärden. Han har nu en brokig samling av sådana som i dessa breddgrader benämns glöggmuggar.

Efter stoj och gamman for de så med buss - som man ju gjorde i skolåldern - ja, de satt längst bak och läto nog en hel del - till EM där Greven förmodligen spenderade för mycket tid och prat på en gammal hona när det fanns nyare exemplar att sätta tänderna i. Oöverlagt, min käre Greve, men du kan nog skylla på att allt sockret i glöggblasket gjort dig aningen oförmögen att förstå detta. Han ångrar sig i alla fall något idag.

Twentynine years ago today

...gick en galen otäck människa (?) och pangade på John Lennon utanför The Dakota Building i Det Stora Äppelboet. Han tycker det var dumt. Och onödigt. Och dumt. Dumma. Dumma. Dumma. Dumma Mark. Må han ruttna i fängelset medans hanses skägg växer inåt och stix som en hel hög av nålar. Det är vad han ska ha. Och stryk och förakt. Blä!

Greven har sett på en bio. Från insidan. Han sågde filmen om en tant som lekte med en eld. Fast det var ingen tant som lekte med någon eld, men det var en Paolo Roberto som nästan brinnde upp i en lada. Fast han är väl ingen tant. En Riktig Kärring, kanske, men ingen tant. Han var med Den Heliga och AB och H och sågde filmen. Sedan skulle de vanka av och an hela vägen till Akkur@ för att beskåda Dag vag, men se på självaste Phan, det var kö ut på gatan, så de valde en något lugnare tillflyktsort. Hämpa hämpa.

Han sågde en lång, lång kö också. Med massa folk i. De vill inhandla fotbekädnader. För en spottstyver, men. Emedan fotfodralen inte riktigt uppnådde den typ utav visuell kvalitet man kan förvänta sig av en äkta Greve så inhandlade han föga. Eller egentligen intet. Han gick aldrig ens in i butiken emedan han tidigare bevistat den och inhandlat de Doctor Martens Boots han så väl förtjänar att skvimpa runt i då Snögloppet slår till. Man vet som sagt aldrig när detta kan hända. Dock brukar det oftast inträffa under den årstid han föredrar att kalla vinter. Men. Ibland kan det förekomma snöglopp (och värre saker) även under den tid då Den Härliga Våren borde ha gjort sitt intåg med värmande sol och uppspelta fjäderfän. Oh lycka och harmoni när detta infinner sig.

Greven vet till sin stora fasa att han står inför ännu en prövning. Icke är det Endast De Hårda och Obevekliga Partiklarna som kommer att bombardera honom under årets mörkaste tid. Med en hel del oflyt kan han även få uppleva snöglopp (ja, det är ett jävla tjat), snövallar, isgator och kall kall luft. Fy för den tusan som kommer i hanses väg.

Han är jävlar ingen vän med Kung Bore. Det är förresten ingen tillfällighet att Kung Bore heter just Bore. För på engelska språket betyder det tråkig, och tråkigt är just vad snöglopp, snövallar, isgator och kall kall luft är. Inget att ha helt enkelt.

Han har även utökat sin kulinarist konstnärliga ådra genom att för Den Allra Första Gången i Hela Sitt Liv baka lussebullar. Han stönade och stånkade och rullade och bullade och se på fan till sist låg där ypperligt välmående lussekatter på hanses spis. Dessa ska förtäras med dignitet inom en snar framtid. I ljusets tid. Den Heliga hade i och för sig ett (litet) finger med i spelet, men Han Kunde Själv Också. Han är glad härvid.

Han vägrar envist att öppna luckor i kalendrarna. "Ety", säger han myndigt, "man kan se vad som finnes under luckan på SVT-Play".

Men lucka 22, den ska han öppna. På den 22:onde. Klockan 07:14. :)

"Du vågar icke äta den rääliga groudan"

Äta på en groda, är icke detta äckeligt. Nej för den hög farao. Icke om Grodan ligger på Sveas Väg och äro en Reastaurang af Högsta Kvalitet. Han var bjuden på denna stjärnmåltid av ett företag som senare förärade honom en keramikkniv. Han är som populär.

Han har deltagit i innebandylek. Det var icke så plågsamt som det kunnat vara, men han kämpade på ändock. Några gubbs och gumms som tänkte dansa i hallen fick snällt förflytta sig ut i snålblåsten och äta medhavd massäck.

Han har äfven blitt med iPhone. Den är ungefär som hanses Androidlur, men också olik.

Den Swartha Wikingen kan bli hanses näst bästa vän. Den är otroligt trevlig att musicera på och han gläds mången.

Han ska baka lussibullar.

Superhjältejul och en annan typ av hjälte

Greven har köpt sig en hjälte, men det är ingen sån dära typ med kortkallisonger utanpå långkallisongerna och en köxhandduk på ryggen. Näpp, det är en tellifon. Och då menar jag inte en analvibrator utan en sån däringa modern tellifån som man kan sufra på nätet med och sånt dära. Man som drar runt allt med fingrarna och så blir det bra.

Den är lite som hanses Mac In Toosh. Den funkar direkt och han vet vad han ska göra. Han känner det som att själva datorn snart bara kommer att användas som skriverimaskin. Skriverimaskinens återkomms lixom. Bizarrt.

Fast man kan ha datorn som DVD och TV också. Och koppla den till gammTV:n och köra filmer (fast man behöver ju inga DVD-diskar då). Eller man kanske bara kör på TV-pogram och filmer som finns på netut. Super Duper.

Greven glädjes härvid.

Han skulle sitta hemma en söndag och kura. Det var ju fan november och mörkt och kallt och blött och otäckt och mesigt och allt det där. Sedan hade den nya tellifånen tankat hem en himla massa kontakter som han tänkte skapa ornung i. Men då han försiktigt lättade på gardinarrangemanget framåt tolvblecket var det strålande sol på himmlen.

Han for ut i svordomar och skuttade ut med kameran i band. Han var hemskans nära att stappla över Liljans Holmes bro för att taga bilder vid Årstavikens felande kant, men. Han. Hejdade. Sig. I. Sista. Sekunden. Eller i Grevens tid, skulle man kunna skriva. Aj då, Nu Gjorde Jag Ju Det. Sedan togde storkamerans batteri slut redan vid Den Höga Lidens Kapell så han fick begagna småkameran resten av dagen.

Istället förmedlade han sin lekamen över Den Västra Bron för att slippa passera en tull. Frånsett det oooootäcka med att beträda en FörOrt i onödan vet man ju aldrig vad trängselskattsmojängerna kan utstråla för otäcka strålar. Det kanske kommer partiklar... Nej, det var på Hornets Gata som The Dubbs framkallade The Farliga Partikles...

Nåväl. En liten bit in, eller upp, eller på väg över, brokonstruktionen sågde han en samlig blomster. Han tittade nyfiket närmre på dessa tingestar och sågde två pappirslappar. Den ena var som nerregnad med regn och bara smet men på den andra stod det "Jag hade bara träffat Adam en gång men..." och massa mer. När han bligade ner över brohänget sågde han en stor samling blomser utplacerade på en bergsklippa där nere.

Han fundiderade en stund över hur mycket livet kan bli värt när det har sugits bort från jordens sfär. Men när man går runt där kan man vara värd mindre än till ixempel vatten. Eller rutten lök. Han visste ju inte om Adam själv tagit ett steg eller fått hjälp, men han tyckte synd om Adam och framför allt om de som fickte vara kvar. Extra synd var det ju om Adam bara ville bada och missade vattnet, men han tror att så var icke fallet.

På andra sidan överfarten, på Kungens Holma, promminerade han på gångvägarna i Rolands Hofs Park. Där insåg han Den hemskast Sak han insett på länge. Alla cykelriddare haver icke gått i idé. De finns kvar och de har ynglat av sig. Man vet ju att barn med djur äro extra farliga, men detta äro dock intet mot en cykelriddare med medföljande dvärg.

Dvärgen vinglar runt såsom den hade förtärt minst en kvarting och Den Stora Cykelgubben ser icke till vart han framför sitt fordon. Ack nej, dessa äro farligare än de vanliga cykelriddarna som i alla fall försvinner fortare.

Vid strandkanten sågo han även en importerad fru som kastade smörgåsar på simmmande fåglar. Det är märkliga riter de håller sig med i fjärran länder. Han skådade förgäves efter Djurplågarn, men såg inte ens till en enda sopransax.