Han forde till A-Dokk på Den Östra Malmen, icke att förväxla med Den Ystra Malmen som är försvunnen, för att utforska sig. Han förundrades över det tåg av människor som behagade lämna Den Södra Malmen för att tåga (per fot) till Den Gamla Staden i denna arla otta. Det var ett fasligt promminerande. Rätt många cyklade också. Ett par Vanliga Människor och ett gäng cykelriddare. Han återvände genom Hummelgårtden. Däruti var det länge sedan han varde.
Någon har sagt att cykkelister och bilbelister är av Samma Skrot och Korn. Han håller icke med. Om så vore skulle var femte bilist ha någon sorts Ronnie Pettersson-komplex och spendera ofantliga summor på hjälmar och bjärta overaller. Sedan skulle de känna sig föranledda att gasa som galna och endast tuta för att framförvarande Hvad-Det-Hvara-Månde skola förflytta sig. Om så icke göres köres ändock i hög hastighet utan att se för sig. Ha. Huru skulle det se ut?
Han hade ju avlagt ett besök i De Stora Skogarna också. Och på huk förföljt en kantarellstig under mossan. Det blev som så fint en stor hög med gula svampar att förädla kommande gastronomiska höjdpunkter med. Lyckans han.
Under tiden hade tyrdligen någon brasiliansk jack-cirkus haft urpåremiär i hanses Stadsliga Närhet. Han vet icke vad de kan ha haft för fuffens för sig medan han cocktailtimmade och snokade svamp, men han anar att de har viftat med jackor. Eller gjort jack i något. Eller installerat telefonjack (varför någon nu skulle vilja se på det, men det är kanske en konst i utdöende...) eller bara hållt jacken öppna. Gluggarna alltså.
Nå, när han uppmärksammade denna händelse höll en massa ystra arbetare på att plocka ihop alla tälten och vagnarna. De hade visst olika animaliska medborgare också ety det osade djurbajs i hela Tanto. Dessa rullades ihop i fina rullar och packades försiktigt i lastbilar. Och en cykel.
Han förärade sig en biffstek med kantarellsås innan han pliktskyldigast sågade på en ny brittisk remake av en gammal brittisk serie. Det var sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar