Med kommunala färdamedel mot stadsgränser

Han träffade likasinnade och smorde planer. Man kan tro att de hade dunkla planer för sig, där i köket hos A., men planerna var på långt när icke tillräckligt dunkla för att förmörka för den närmaste omgivningen. Istället har han tagit tag i ett stort bekymmer i närområdet. Gamla otäcka cyklar som står i vägen. Uter och inne och överallt. Han ska hjälpa till att forsla dem väck. Ända till Veskafors, om så skulle vara nödvänligt. Länge smorde de planen, och den blev bra. Mycket bra. Den sätts i verket om ett tag.

Han har yrat rundor på Lidingaön också. I förstone för att tågchauffören inte hade närvaro nog att öppna dörrarna vid avgångsplatsen. Han hittade senare M och tillsammans fick de stega långa steg för att nå målet.

Vid återfärden bad han om råd och fick höra hur enkelt det var. Jojomensan. Bara att gå rakt fram. Så han gjorde så och kände hur benen nästan maldes till benmjöl av ansträngningen. Till sist var han tvungen att ställa en förfrågan till ett par Arbetare som han fann på vägen. (Befolkningen på Lidingaön färdas i fordon och talar icke till pöbeln) De arbetande männen visade honom rätt, dock icke rakt. Nej, både hit och dit fick han svänga innan han komde till samma fel hållplats som han hamnat på tidigare. Han svalde ett bittert "Aaargh!" och väntade tålmodigt på den kommunala färdvagnen som skulle föra honom tillbaks innanför Stadsgränsen. Åh, en sådan utandning han utandades vid återinträdet.

Detta med kommunala färdmedel. Vadan är detta? Det verkar inte nyttigt att sammanföra flera hundra personer av olika härkomst och inkomst i en liten, liten låda av plåt. Särskilt nu som det är svininfluensa i luften. Han tycker nog att det borde finnas en luftmån emellan de som tydligen kallas passagerare. Så man kan andas och eventuellt klia sig på armbågen, om man kanske fått ett bett av en mygghona där. Det var en faslig massa människor som prackade sig in i plåtvagnarna och plötsligt insåg han varför så många prominerat från Den Södra Malmen mot Den Äldre Staden häromdagen.

Han sågde Gunhild på film. En tant dogde hela tiden. Gunhild dogde bara i singularis. Annars var det gott. Gunhild ynglade sig.

Han åt ingen riktig middagsmåltid, istället bjöd han en galant dam på ett glas vin på Papa RayRay.