Inte!

Stopp! Nej! Lägg av!

Det finns så många inten. Inte! dricka. Inte! äta fel. Inte! äta heroin. Inte! ska väl jag. Inte! vet jag. Jag vill Inte! Jag får Inte! Jag kan Inte! Jag törs Inte! Vad är det med alla inten?

Det finns återvändsgränder också. Fast från de flesta återvändsgränderna har man i alla fall något med sig när man kommer ut igen. Ut i ljuset. Tillbaka till livet. Från Inte!-sikt till insikt. Om man har tur. Har man Inte! det har man otur. Eller Inte! tur.

Greven har intespekterat Stockholms kulturfestival. Han tog en rask cykeltur in till Den Inre Stadskärnan och besåg marknadsstånd och gyckel. Det var cirkustanter som Inte! hade balans och fina designsmycken på diss play. Äkta renhudar som glänste i sommarsolen. Han köpte Inte! något. Han köpte Inte! heller ukelelear eller ukeleletillbehör i ukelele- och munspelstältet. Han köpte Inte! munspel heller. Han är redan stolt innehavare till dessa mycket vackra ägodelar.

Det fanns karelisk mat och glass och mera designade saker som var utspridda över diskarna. Inte! något han ville ha. Det spelades friskt både här och där. Först en Rigmor som han nästan Inte! såg. Han såg sista visan. Alla klappade och var så glada.

Efter en typ utav väntan fick han då, som första männska i världen, bese M A Numminens klassiska reflektion över Svenskans Makt över båda sidorna av Bottenviken. Det var Inte! helt vackert. Det var Inte! helt dåligt. Det var Inte! helt inrepat. Kanske Inte!-repat. Men bizarrt och spännande var det. M A Numminen kan Inte! riktigt sjunga, men han gör det i alla fall. Han var barryton. Denna dag. Det var urpremiär för verket, som var lite längre än upphovsmannen förväntat sig, berättade han efter konserten strax innan han tackade männitjorna.

Greven susade hem innan han susade tillbaka för att möta Ankar von Tjätting på Pub Anchor. Undrar varför Ankar ville mötas där? Kan detta ha någe med hanses namn att göra?

De sög på varsin öl och inväntade Cocktailtimmen som de firade med öl och franska smörgåsar. Jojo, fint som snus ska det vara. Sedan splittrade de på sig för att återses på Restaurang Callisti där de också möttes upp med E som var tangosugen.

Jo, för tango var på menyn. Eller inte på Callisto, men på Brunkebergstorg som påpassligt hade placerats väldigt intill Callisto. När de passerade krogen intill hördes ett tyrdligt "BeBop!" och Lusen stod där i all sin prakt. De slog följe och stod i öl kö. Alla utom Lusen. Sedan drack de öl. Alla utom Lusen (för han kunde bli kissnödig om han drack öl, sade han med munter stämma). De lyssnade på M A Numminen som sjöng (?) tangovisor som varit bannlysta i hela karelen. Det handlade om M A och en tant i en park. De är lite känsliga, karelerna.

Sedan gick de tillbaka till Callisto. Alla utom Lusen. Och drack öl. E, som inte fått i sig någon Fransisk Smörgås, vräkte i sig biffkött och pomm frittar i stora lass. Med god banäs. Greven testade. De hade så in i hällvätte trevligt att de inte såg D förrän rätt sent.

D berättade om ett turkiskt ska-band som skulle spela på Gurra Adolfs torg och de begav sig sålunda ditåt. Greven tyckte att de var bra, men de lät lika hela tiden. Ankar tröttnade i och för Sig först, men Greven också och övertalade E att gå hemmåtöver.

De vandrade så fint genom staden som var trevlig nog att Inte! regna på dem.

En Annan Dag åt han lunch med N. N hade varit otroligt vänlig och fixat en extradator till Greven. De tuggade i sig delikat mat och diskuterade livets egendomligheter. Och Besvärliga Användare.

Sedan gick de att dricka kaffe. De gick förbi O:s nya ställe som är så nytt att det inte ens öppnat än. Men de fick en espresso och en cappucchino och till och med vara smakråd på bryggkaffet. Greven skådade även Eva Röse som också njöt av kaffet med sitt vältränade öga. Sedan gick han hem och installerade datorn och redigerade filmerna.

Denna blogg är Inte! sponsrad av CitiBank. Greven har Inte! sett en enda krona. Synd.