Borderline och koppning

Tänk att en katt kan vara så trevlig. Att han kan fästa sig vid den på bara två dagar. Mig har han inte fäst sig vid fast han har haft ett helt liv på sig. Han beter sig som en baby. Jollrar och joxar. Kryper runt på alla fyra. Fjantigt. Och gullar och gosar.

Men säg den glädje som varar för evigt. En Diva klarar sig inte utan sin Lilja, så Lilja måste forslas hem. Men innan dess hade nog kissen visat sig nog så hjälpsam på databordet.

Och så regnade det. Emellanåt som bara forsade det ner. Han tvättade mattor åt Äppelmor. Som ersättning blev han och H forslade till Den Elaka Möbeljätten för att införskaffa en gabberob åt H. H har massa saker och kläder som måste få plats någon typ utav stans, och detta var ju ett bra tillfälle. Tyckte Greven. Men Ingvars Onda Medhjälpare gottade sig något otroligt åt detta och smugglade undan innehåll. Han hade det i armvecket eller armhålan när han gick hem och skrattade ett diaboliskt skratt. Den Jäveln. Men Greven kommer att återvända med Äpplomobilen och Sätta Skräck i Fåntrattarna. De ska icke komma enkelt undan, de fäaktiga skatorna.

Det fanns musik även denna kväll. På Bar122 spelade hanses bekant F med bandet Elise Ria Borderline. Ett väldigt vackert sorts musik, tyckte faktiskt den ärade Greven. Han hade sett dem tidigare, men då lite som av misstag. På Mosebacke när D skulle överraskas. Då stod de på en hörnscen och spelade och Greven spottade F bakom trummorna. Greven mindes att det varit sevärt, men inte hur det lät, så han beslöt sig att lyssna.

En mycket vacker sort utav musik. Som jag tidigare sagt (hör upp - eller - läs upp...). Det var besynnerligt hur E kunde använda rösten som instrument och gitarren som ... ja, nästan röst. Det kom som känsla ur båda på samtidigt. Och bakom spelade D basviolin och F trummor så det stod härliga till. Först trodde han att det var balkan-inspirerat, men det var som mer än det. Obeskrivbart. Han måste gå nästa gång också.

Sedan en tur till Mosebacke för att överraska D. Nä vänta, var inte det förut? Jo, men nu också. Det var lugnt på Mosebacke denna kväll. Höstens engagemang hade ännu inte startat. D hade DJ-båset på scenen och bakom båset ett VIP-bord som Greven bjöds in till, så snart han löst in sin ölbiljett. Där satt det trevliga personer och det diskuterades studjosar, sovtider och nocturna äventyr, ja allt mellan himmel och jord. Till och med Peter Jöback diskuterades. En hemlig sakt från en kommande platta yppades. Författaren tar här sitt ansvar och låter inte sanningen yppas. Hehe.

Dagen efter var det Wackert Wäder. Han sow till ett halvtwå och wåndades över kattens awfärd. Sedan for han ut å sin welociped. (Han tvingar mig att använda Det Dubbla W:et, eftersom han säger att det används allt för lite och borde ha högre status.) Det war icke så Warmt som han föreställt sig, så turen gick fortare än planerat. Fast runt hela Södra Malmen for han.

När han kom hem hade N låtit meddela att det var grejjs på gång. Koppning. Greven hade aldrig koppat förut. Han wisste nog egentligen inte vad det war, men låtsades som inget, såklart. Det var i alla fall Drop Coffee Café som bjöd in på koppning. Han for dit och talade med de wskickliga barristorna. De wisade charmant upp kaffesorter och berättade huru allt tillwägagick. Greven hickade till wid (borde det inte så hvid?) två tillfällen.

Det första war när barristan berättade att de skulle dricka bryggkaffe och den andra war när de bryggde kaffet. De malde detta först och stoppade så det i olika koppar. Olika koppar för olika kaffesorter. Och sedan hällde de på watten. Greven tyckte att det påminde om NesCaffe, men höll god min.

Så demonstrerades själwa koppningen. Wärdarna bad om ursäkt för att de talade en aning i öwerkant, men wem brydde sig? När kaffet fått brygga i exakt fyra minuter kunde koppningen börja. Var och en fick en skopa att koppa med. Ett sörpel för att blanda in syre och wips uppstod sagolika aromer.

Gewalia? TwiWalia!