Helt plötsligt bara rasade det in musiker. Mammor och Brittor. Nästan huller om buller. Han kände inte mammorna, men Brittorna var han sedan länge behagligt bekant med.
I och E kom ner och gladdes mycket över att han aldrig vände sig om. Han satte upp sin mest oförstående min. Jomen, han hade ju svarat "Vem är du? Vem vill du prata med?" på messet de skickat när de sett honom uppe inhandlandes dryckjom. Han försökte göra en ännu mer oförstående min, men det är inte säkert att han lyckades. Det kan bli fel när man messar fel nummer, men det finns en mycket stor chans att någon, för sällskapet helt okänd person, hastigt och med ett ryck vänt sig om, oviss och kanske i vredesmod.
Märkligt. Huvudbandet spelade först. Kanske inte så konstigt med tanke på att deras orkester bodde i en mycket liten ask som låg i ett hörn på scenen. De sjöng vackert på stämmorna och han blev faktiskt uppbjuden till en kortare dans med en av primadonnorna på scenen.
När akt två precis hade tagit sin början ser han i ögonvrån hur A stegar in i lokalen. Han beslutar sig för att ignorera detta och klarar sig mycket väl.
Mer skön stämsång och fint musicerande, denna gången från scenen. De är verkligen bra, även om GB spelade fel en gång. Det hade hon aldrig gjort förut när han tittade på. Kanske var hon avundsjuk för att hon inte fick dansa med honom. Det är ju svårt med gitarrer och munspelshållare och så.
Direkt efter spelningen gick han och fick sällskap med E. Sakta gå hem genom stan.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar