Att vara säker

Är det inte märkligt hur vissa människor kan vara fullständigt säkra på sin sak - och ha fel. En del är så säkra att de övertygar en om att de har rätt, fast det brukar kännas fel. Och som den sårbara människa man är tror man då att det är man själv som har fel.

Kan det vara så att det bottnar i en vrång självbild som de personerna är experter på att pådyvla andra? Jag tror att i de flesta fall är de inte ens medvetna om att bilden de har av sig själva är fel, utan de vill så väldigt gärna vara något de inte är. Men att tro är inte att bli.

Tänk så väldigt långt från den bilden vissa kan vara.

Och hur är man då själv? Är jag den jag tror att jag är? Förmodligen inte. Ofta ser jag mig som lite mindre än jag är. Jag fattar inte själv varför det är så, men så är det. Fast en sak att i så fall vara orolig för är att andra tycker att jag passar in på beskrivningen ovan. Att jag är en dryg och otrevlig besserwisser... Nej, nu tog jag i, det tror jag ingen tycker, men det kanske är bra att reflektera över då och då.

Var på trevlig fest igår. C fyllde 40. Trevlig, men inte så välbesökt. Jag undrade lite varför det var på lånad lokal, för det hade funkat bra hemmavid. Utom den höga musiken, då, men det var inte mycket dans. Och eftersom jag, K och L fyller jämnt nästa år lovade de båda (nästan) att boka oss för spelning. :)