Pausbild

Trött!

Doften av tjära

Med risk för att bli misstagen för en ny Carl-Anton (som förövrigt en gång med berått mod kört rakt in i Grevens Volvo PV men ringt och bett om ursäkt) måste Greven erkänna att känslan när man cyklar ner på riktiga knivsöder och känner doften från nytjärade båtar i Långholmskanalen är mycket behaglig. Dessutom, kommer jag just på, skulle han aldrig i helvete hålla på att rensa bort maskrosor. Fast han skulle aldrig i helvete tjära en brygga själv. Nänä!

Han har roat sig i helgen, den gode Greven. I fredags var det fotbollskväll på EM efter att ha hedrat Rinkebo med en äkta Olloncocktail ("Apple in my eye", kallade de den för) under Cocktailtimmen. Han satt med Å, P, J, J och ett par till och skrek så att barna bad om öronproppar. Det fick de inga. Man fortsatte med pomm fritts och aioli inne på MK. Ölen rann till och han blev lite svajjig och cyklade hem i kringelikrokar framåt natten.

Denna något oplanerade sporthändelse och utdragna kvällsaktivitet försinkade honom en aning på lördagsmorgonen.

[Här tvingar han mig att skriva "morgon", fast det var förmiddag.

Dessutom var jag upptagen mad att rodda med internetuppkopplingen,

så då tog det ännu längre tid när han skulle fixa saker själv...]

Nåja, sent omsider kom han i alla fall iväg på utflykten till Haga som SKOM anordnar minst en gång varje år. Väl där, utskälld för sen ankomst, fick han i sig champange och blev som folk igen. Han spelade vackert på ukelelen tillsammans med AvT och umgicks med de andra. G hade köpt ett par asbizarra trumstockar som spelade utan trummor. Mulle-Nöh.

På vägen hem hjälpte han gentlemannamässigt tillsammans med M en tandlös tant att beställa SMS-biljett till bussen. När detta till sist var genomfört fick tanten syn på M:s knipsremsa och utbrast; En sånn har jag ju. Och så förklarade de att remsan funkade BÅDE på buss och tunnelbana. Tanten imiterade en fågelholk och insåg att hon slösat bort nitti spänn i onödan. Turister.

Lite tagen kom han sent omsider (trasiga bussar - limosinen på lagning, som vanligt...) hem till våningen för att pusta ut innan nästa begivenhet. Jag fick packa nästa matsäck medan han

pustade ut. Han kunde dock inte vila middag då schäslången var upptagen av H och J som kollade film.

Nu styrde han kosan söderut och besökte en högtrevlig grillfest i en av de Södra Förorterna. C hade bjudit in och många trevliga både gamla och nya bekantskaper var där. Delikata tillbehör serverades till det välgrillade köttet och vinet flödade. Det var en mycket trevlig kväll som avslutades med en taxifärd runt och kring, men till sist landades det i Hornstull igen.

På söndagen var han följdaktligen vid gott mod men en aning tagen. Han fick titta på film på förmiddagen och gick sedan ut för att njuta av det vackra vädret. Han satte sig på en sten vid Årstavikens strand och löste korsord. Solen gassade och han stoppade ner sina fötter i vattnet och njöt. Ett par ankor simmade förbi. Plötsligt måste det ha blivit en tsunami, för han översköljdes av vatten från topp till tå. Tidningen förvandlades i en blink till papier mache och han fick skutta hem och byta om.

Han noterar dock att valet av våning var ypperligt. Det är svalt och skönt på dessa varma sommardagar, men ändå god vintervärme när kylan hälsar på.

Rinkebo - In Memorial

Idag skriver Greven själv.

För ett par dagar sedan fick jag reda på att Rinkebo har gått bort. Det är ytterst beklagligt och vi är många som saknar honom. Vem minns inte Rinkemobilen, den vackra folkabussen som alltid gick sönder i Jönköping så att Skara-Jörgen var tvungen att åka och hämta Rinkebo med passagerare.

Rinkebo var en av de mest framträdande i Uppsalasektionen och jag tror att resten av Styrelsen håller med när jag skriver detta.

Det vore kanon att samla alla era minnen av Rinkebo i kommentarskedjan till detta inlägg som en hyllning till en stor bizarrist och en god kamrat.

//Greven

Shade

When the sun shines

They slip into the shade

And zip their lemonade

When the sun shines

When the sun shines

Greven har shoppat loss. Han flaxade omkring i olika butiker på Götgatsbacken och provade, diskuerade och donade. Till sist kom han ut med kassar och utan kamera. Det var en del otäckt, men en ärbar dam hade till sist lämnat in kameran i en kassa där vår hjälte utpustande kunde återta sin egendom.

Han kände sig en aning degraderad till Simpel ett tag och trodde att det skulle gå över snabbt, men känslan övergick i totalt kaos när han, utan framgång, försökte övertala ComHems support om att hanses internetmodem inte mådde bra och behövdes bytas ut. Istället för ett gott bemötande och ett "Ja, min bäste herre. Hämta ett nytt modem på [en närma adress] fick han klicka och flytta datorer och koppla om och resetta in absurdum och givetvis utan framgång. Nu ska tydligen ComHem klicka själva i ett par dagar och sedan skicka en tekniker.

Han kommer att säga: "Oj, vi måste byta modem." och sedan kommer Greven att vara OnLine igen.

Efter denna tokahemska upplevelse var han som tvungen att svalka sig så han drog till EM där R deejayade. Han kom i samspråk med M om fildelning och kamerautrustning. Det visade sig att H:s val av kamera var exelent. Greven njöt.

Sedan dök J, Å, U och CJ upp och Greven flyttade ut ett tag. Mycken trevlig samvaro och fler och fler anslöt sig. Det var som fredagsmys redan på torsdagen.

Grus i maskineriet - eller?

I bomullsland har han gjort det igen. Krossat bordern och givit sig ut på... ja, hal is hade det faktiskt varit om det inte varit så varmt. Han färdades i alla fall över vattnet i en vit farkost och intog en delikat lunch på en blå port. Inte kanske direkt på dörren, men ändock.

Framåt eftermiddagen träffade han T, J och L på Debaser Medis. Eller egentligen på medborgarhusets trappa. Fast där hade Debaser Medis påpassligt placerat en bar. Sådant uppskattar vår hjälte så han tog plats. Han överlämnade ett par skivor till T och J och passade på att återlämna J:s liv. Det var på tiden. Framtida uppdrag diskuterades och det nickades en del förnöjt. Sedan vinglade han hemåt på cykeln och passade på att införskaffa ett par alldelles för torra kycklingfiléer på Vivo vid Södra Stationen.

Cykelriddarna

Greven cyklar. Vinden leker i hanses hår och han glider förnöjt omkring i sommarvärmen på Södra Malmen. Han har svårt att förstå dessa otäcka cykelriddare. Dessa, i dyr utrustning inlindade, fartdårar som verkar köra utan huvud. Det kan ju inte vara behagligt.

Och mycket riktigt bekände M att det enda negativa med sommarvärmen var att man blev svettig när man cyklade. Och han är nog, sin trevnad till trots, lite av en cykelriddare. Nu har han till sitt förvar att han inte jonnar (hoho!, skrev fel, skulle stå jobbar) kontorstider och därför inte deltar i dessa riddartåg som intar gatorna mellan sju och nio och fyra och sex på eftermiddagen.

Men åter till Greven. Han glider som sagt runt, i maklig fart, på den Södra Malmen och gottar sig åt omgivningarna. Stannar till för en Pink Gin eller annan lämplig pausdryck. Understundom och i lönndom cyklar han slalom över heldragna linjer. Han gör glada åttor under Slussens skyddande tak och jonnar glatt förbi en och annan raggarbil.

Sommarbomull

- De borde ha hetat Rabarber, sade han förnöjt för sig själv när han sakta promenerade hem från besöket i Uppland. Och det var ett gubband, även om C tycker hon är fasligt gammal. Greven åldras med behag, eller som DB sjunger: "... never ever gonna get old". P påpekade det femtioelva gånger dessutom, så det måste vara sant.

Det andra han sjunger om, han DB, tycker Greven stämmer också.

I sommarnatten är alla ljud inlindade i bomull. Varm och härlig bomull. Förortsgängen hukar sig vid huskropparna, men det bekommer honom inte.

Han känner att det var länge sedan han var i Sofo. Det blir snart ändring. EM har haft stängt under midsommardagarna. Ofint, men godset måste ju också besökas. Det är svårt att tänka sig att detta är samma Stockholm som det där regnet smattarade som kulsprutepistoler förra lördagen. Nu smattrar inget regn, utan den varma bomullen sprider sig över gator och torg och Greven föses med den in i ett vad man kan kalla för välmående.

Gårdagens TB var samma lika som bra igen. Och han njöt godmodigt sin GT efter att ha besiktigat flertalet cykelrum i trakten.

Do the Dog

Förryckt. Helt alldelles förryckt. Han är det och han vet det, men föga följer han instinkten. De illasinnade och illaluktande far som papperstrumpeter runt omkring honom där han drar fram, men ingen lyckholms för det. I den lilla biten följer en svag doft av koriander, men den är inte hans.

Följdaktligen har han inte koriander i fickorna.

Cocktailtimmar i spenaten

Greven firar midsommar på godset. Med familj och vänner. Och drinkar som nästan exploderar. I huruvarande lantluften gör honom sömnig är det bara lunchsnapsen som förmår honom att ta en tupplur å eftermiddagen. Givetvis vaknar han i god tid för Cocktailtimmen, som givetvis är högst flexibel i midsommartid. Eller, vem fan kollar klockan?

Han noterar att omgivningarna i Södermanland är högst gröna. Många träd och buskar som kantar hanses stig i denna spenatgröda. I förjämmerns tid hade han grämt sig över detta, men i sinoms tid har han vant sig och lallar glatt runt i buskagen och spelar badminton med nära och kära.

Icke har han förglömt sina plikter som godsherre. Bryggan ligger på sin plats (ja, i vattnet då) och båten guppar förnöjt förtöjd intill densamma. Ett snabbt verk för G och H som i spyregnet ihystade dessa våtattiraljer under föga vedermödor, bortsett från vissa träbitar som hade den dåliga smaken att flyta omkring. Men de näpsades snart av de bägge herrarna som satte hela mojanemanget på plats. Grillvante.

Han deltog dock icke i någon som helst midsommardans runt stången. Sådant finner han en aning infantilt och skyller bestämt på att hans hårväxt mitt på benen är så dålig, ja, rent av usel, att knätofsarna ännu inte vuxit ut varför något bensprattel inte kan komma på fråga. Istället citerar han SS och ylar ikapp med ulvarna mot månen, i den utstäckning denna gör sig känd.

I skrivande stund är han tillbaka i sitt stadsresidens och läppjar förnöjt på ett glas rödvin.

Förhandsinfo med sordin

Greven sitter inne med förhandsinformation. Senare, när O flyttat runt hörnet och en annan aktör öppnat kommer Mariatorget att bli Södermalms nya kaffecenter. Det finns ju redan ett annat kaffehak på Wollmar Yxkullsgatan så det är inte helt omöjligt. Att sedan Rivals kaffe är ett av de mindre godare har han fått bekräftat av en anställd på just Rival. Jojo, man kan snappa upp saker på olika lokeler.

Annars har hans förkylning satt lite sordin på hans stämmning. Han hoppas innerligt att förkylningen dock inte hade något att göra med H:s beröm av hans sångröst under ett Who-race som han genomförde på kvällningen.

Han glömde köpa smör. Han glömde att sälja pengarna och han tappade farten. Olyckligt, men livet är inte alltid så lätt för en man i sina bästa år.

Skum bar

Han såg sig försiktigt omkring. Kunde han verkligen ha kommit rätt? Var detta lokalen där två band alldeles strax skulle spela. Bara han och tre, i och för sig vackra men få, damer. Han gick fram och frågade. Jo, det stämde. och det skulle vara två band också. Nå, då så. Han väntade. Han såg sig omkring igen. Skum bar! Den är ju stängd. Fråga damerna igen. Aha, man får handla uppe. På den andra krogen. Skum bar! Han stegade upp för trappan och inhandlade något njutbart.

Helt plötsligt bara rasade det in musiker. Mammor och Brittor. Nästan huller om buller. Han kände inte mammorna, men Brittorna var han sedan länge behagligt bekant med.

I och E kom ner och gladdes mycket över att han aldrig vände sig om. Han satte upp sin mest oförstående min. Jomen, han hade ju svarat "Vem är du? Vem vill du prata med?" på messet de skickat när de sett honom uppe inhandlandes dryckjom. Han försökte göra en ännu mer oförstående min, men det är inte säkert att han lyckades. Det kan bli fel när man messar fel nummer, men det finns en mycket stor chans att någon, för sällskapet helt okänd person, hastigt och med ett ryck vänt sig om, oviss och kanske i vredesmod.

Märkligt. Huvudbandet spelade först. Kanske inte så konstigt med tanke på att deras orkester bodde i en mycket liten ask som låg i ett hörn på scenen. De sjöng vackert på stämmorna och han blev faktiskt uppbjuden till en kortare dans med en av primadonnorna på scenen.

När akt två precis hade tagit sin början ser han i ögonvrån hur A stegar in i lokalen. Han beslutar sig för att ignorera detta och klarar sig mycket väl.

Mer skön stämsång och fint musicerande, denna gången från scenen. De är verkligen bra, även om GB spelade fel en gång. Det hade hon aldrig gjort förut när han tittade på. Kanske var hon avundsjuk för att hon inte fick dansa med honom. Det är ju svårt med gitarrer och munspelshållare och så.

Direkt efter spelningen gick han och fick sällskap med E. Sakta gå hem genom stan.

En annan del av dagen

I en annan del av dagen var Greven fullt upptagen med att försöka avlusa sig den nya otäcka förkylningen han ådragit sig på grund av en tidigare svärmoder. Med huvudvärk och snor i kran for han som en tätting runt och vimsade. Han köpte saker åt H och förplägade sig själv och henne med pizza från den lokale pizzabagarens ugn. Inte ens en whisky eller två räckte för att jaga bassiluskerna på flykt.

Tidigare hade han förundrats över människans litenhet och offrat sig för mänsklighetens, om inte bästa så iallafall näst-näst bästa. Eller han hade i alla fall varit lite snäll.

Han hade också förundrats över hur människans törst efter samhörighet kan tysta hennes misstro och motvilja. Är de flesta andra för kan väl inte jag vara emot. Tyst förblir den lilla människan. Tyst och ganska liten.

I skenet av ett par levande ljus avnjöt han sedan - väldigt förnöjd - den nya säsongspremiären av True Blood.

Att vara säker

Är det inte märkligt hur vissa människor kan vara fullständigt säkra på sin sak - och ha fel. En del är så säkra att de övertygar en om att de har rätt, fast det brukar kännas fel. Och som den sårbara människa man är tror man då att det är man själv som har fel.

Kan det vara så att det bottnar i en vrång självbild som de personerna är experter på att pådyvla andra? Jag tror att i de flesta fall är de inte ens medvetna om att bilden de har av sig själva är fel, utan de vill så väldigt gärna vara något de inte är. Men att tro är inte att bli.

Tänk så väldigt långt från den bilden vissa kan vara.

Och hur är man då själv? Är jag den jag tror att jag är? Förmodligen inte. Ofta ser jag mig som lite mindre än jag är. Jag fattar inte själv varför det är så, men så är det. Fast en sak att i så fall vara orolig för är att andra tycker att jag passar in på beskrivningen ovan. Att jag är en dryg och otrevlig besserwisser... Nej, nu tog jag i, det tror jag ingen tycker, men det kanske är bra att reflektera över då och då.

Var på trevlig fest igår. C fyllde 40. Trevlig, men inte så välbesökt. Jag undrade lite varför det var på lånad lokal, för det hade funkat bra hemmavid. Utom den höga musiken, då, men det var inte mycket dans. Och eftersom jag, K och L fyller jämnt nästa år lovade de båda (nästan) att boka oss för spelning. :)

Eyesight for the blind

En dag hade Greven förirrat sig till en för honom okänd del av staden där alla hade clownbyxor och analvibratorer i öronen. Där skådade han en skylt.

Där stod:

Z Y

K P T

STURE

GHYFRD

OPTIKERN

ARGHTOKBABEL

"Fy, tusan" sade han och lade pannan i djupa veck. Inte kan de synsvaga hitta till denna optiker. Men det skulle visa sig att de synsvaga i denna del av staden hade så många penningar att de kunde ledas av välbetalda ledsagare.

Dagen innan hade han, efter en välblandad drink, dinerat på Texas Longhorn - belägen på en mycket välkänd del av staden och förplägats i det godaste. Hanses avkomma langade i och för sig en majskolv på golvet, men inga sura miner för det.

Samtidigt vann Sverige en landskamp i fotboll mot Malta utan att vår hjälte rörde en min. He was unawere.

Jätteväder

Han ville bjuda H på en kontinental middag vid Hornstulls strand. Dels hade han tidigare sett en liten kvarterskrog under promenaden under loppisdagen och dels var han sugen på att testa bryggresturangen.

De började med bryggresturangen, men när en Hamnburgare (haha) med pommes frittes kostade hundrasjuttifem spänn vände de på de berömda klackarna och letade rätt på kvarterskrogen. Som givetvis var stängd. Så det fick bli en pizzeria, men ändock; sjöutsikt och varm sol men lagom med skugga. Precis som vid Medelhavet.

Det är konstigt att tänka att det är samma land vi bor i idag när det regnar och är kallt. Och man blir alltid lika överraskad (i alla fall han) när det plötsligt blir varmt och bra väder och sedan tycker man (i alla fall han) att det är snabba växlingar när det blir kallt igen.

Oväder, förresten, varför heter det så. Oväder betyder ju "inget väder". Det är ju en helvetes massa väder när det är oväder. Det låter (blåst, regn, hagel, vind) och känns (blåst, regn, hagel, vind) jättemycket. Jätteväder, borde de ha kallat det.

På söndag är det val. Bortsett från P1:s morgonintervjuer, en del test ("Vad ska du rösta på?") i webbtidningarna och sladdriga valaffischer hade han inte hört mycket. Testerna är tokigt förutsägbara (det är klart att man blir miljöpartist om man sätter miljön som viktigast). De sladdriga valaffischerna säger inte mycket och morgonintervjuerna har inte heller skickat ner några 25-öringar på rätt väg.

Ser alltså fortfarande med spänning fram emot vilken röstsedel han stoppar i kuvertet och om han kryssar något kryss. Han funderar på att blindrösta, dvs blunda, dra en lapp (han tänker samla alla utom SD och KD), sätta ett kryss och stoppa i kuvertet.