Ögon i nacken

...Han såg sig oroligt omkring. Var hade han hamnat? Det var fullt av inhängnader överallt. Och olika djur. Verkade som minst en av varje art. Var det någon sorts ny Noaks Ark? Fast på marken. Noaks Mark?

Åh, nej, där kom isbjörnen igen. Den verkade verkligen inte särskilt vänlig. Han smög runt ett hörn och förundrades över att inhängnaderna inte var bättre byggda om de skulle hysa ilskna och kanske till och med hungriga isbjörnar.

Ibland klättrade han och de andra, som han inte alls kände, ut ut inhängnaderna och stängde försiktigt dörren av hönsnät så att inga djur skulle kunna smita. Men det stod inte på förrän de av någon anledning var tvungna att klättra in igen.

En gång blev han så överraskad av att isbjörnen sakta smet förbi honom att han utan att tänka sig för sträckte ut handen för att klappa isbjörnen. Han tänkte att kanske lite omtanke kunde göra gott. Men isbjörnen bara fräste...

...Han kunde inte förstå varför han hade gått med på att köpa det här huset. Eller rucklet kanske man skulle kalla det. Och mitt ute i ingenstans. Och fullt med disk i diskhon, som förresten också lämnade en del övrigt att önska. En ho.

Han suckade och röjde undan den nedsmutsade disken. Vad märkligt. Uttaget för diskpropp såg helt tokigt ut. Han såg sig omkring och insåg att det var avsett för att ställa en vanlig restaurangaskkopp i det för att hindra vattnet från att rinna ut. Och som tur var stod det en askkopp precis bredvid honom. Han satte den på plats och fyllde på med vatten.

Men han han aldrig börja diska för han fick besök. Madam Rantverb kom och hälsade på. Det visade sig att stugan låg så illa till att hon var tvungen att stanna över natten. Då det bara fanns en säng var de tvungna att dela och det kunde ju inte undgås att det blev en del kyssar och smek.

Men när nästa dag fröken Sevner Lyserobving också kom och hälsade på var han tvungen att installera ännu en bäddplats eftersom Madam Rantverb inte hade några som helst planer på att avlägsna sig.

Den följande natten spenderade han dock i Sevners bädd på det att ingen månde bli avundsjuk.

Följande morgon var dock de båda damerna som bortblåsta och han tänkte att han skulle utforska omgivningarna. Det var så mycket på landet det kunde bli. Lervägar och otäcka grön-gula fält med otäck säd på. Efter en bit kom han till slut fram till en asfalterad väg där det fanns en busshållplats. Där fann han både madamen och fröken som såg villrådiga ut.

De undrade om han månne var på väg mot "stan" och han undrade i sitt stilla sinne vilken stad de menade. Det kunde ju till exempel vara Örkleljunga, och dit ville han då rakt inte. De båda damerna förklarade att bussen som väntades vid busshållplatsen i alla fall inte gick till "stan" och han undrade var då busshållplatsen som väntade samma buss fast åt andra hållet kunde vara.

Han fann dock intet svar på detta utan vankade moloken tillbaka till sitt ruckel. Framåt kvällen knackade det på dörren och där utanför stod Brad Pretent. Han blev fasligt överraskad. De hade ju inte träffats på över tjugo år. De hade musicerat tillsammans i ungdomen och inte setts sedan bandet brutit upp.

Brad hälsade glatt och förklarade att han var oerhört nöjd med att de nu var grannar. Han tyckte att de omedelbums skulle gå hem till honom och lira.

Sagt och gjort, det stegade iväg. När de kom in hos Brad möttes de av en otäckt lättklädd tant som visade sig vara Brads mamma. De smet snabbt in musikrummet och alla utom han kopplade vant upp sina instrument.

Han hittade ett gitarrfodral som han öppnade, men gitarren där i hade bara tre strängar, så ha lade tillbaka den. Plötsligt stack någon till honom en Les paul och då pustade han lugnad ut.

När de precis skulle börja spela upptäckte han att klockan var fruktansvärt mycket och att han var tvungen att gå hem. Så typiskt.

Väl hemma hade han fått nya besökare. Han var utmattad och orkade inte bråka. Bödelns avkomma hade kommit på besök och de hade ingen som helst tanke på att sova. Han skrek åt dem att de var ju barn och att de måste sova, men hur han än lirkade, både med barnen och barnflickan, gav det inget resultat...