I Färdernas spår

eller Huru Grefven for mot norr

Han togde Äppelbomobilen och färdades på landsvägen norrut. Till Mestaäng. Där stannade han till för att förkovra sig. Med sig på färden hade han C, H, C och J och väl framme fanns det flera bokstäver. De hälsade glatt uppå varandra och talade gamla minnen. Greven tog H med sig och handlade förtäring under världens största Dalahäst som stod och vände aschlet till.

Det vimlar av animaliska medborgare i Mestaäng. En ska H ta med sig hem och Greven kände sig nödgad att förklara att denna lilla varelse med jämna mellanrum kunde bo hemma hos honom. Detta gladde H.

Även en annan liten - Lollo - som i späd ålder blivit misshandlad av barn och vuxna tydde sig till sist till Greven. Han är ju så förtjusande, om han sätter den sidan till. Det är icke så ofta han gör det, men då och då sker vissa infall i hanses uppträde.

De åto med förtjusning köttisar med makkisar och drack en god öl till. Alla talade dessutom bebisspråk med A, som förtjust for omkring i vild ysterhet. Och mera bebisspråk med de små djuren. De stora djuren bor å andra sidan en landsväg och talades icke med av Stockholmsresenärerna.

Sängar bäddades för att de yngre deltagarna skulle kunna vila sig, men de voro icke så förtjusta i idén. Det dracks försenad Cocktailtimme och språkades och musicerades. Mången gamman. De yngre somnade och allvarliga samtal om kriget vidtog. Sedan somnade alla utom M som tvättade lakan. Greven sovde på en kattkissad kudde som puffade ut katturinodör varje gång han rörde sig. Denna förpassades till en reningsanläggning tillsammans med örongottet som omslutit densamma.

På morgonen väcktes han av Lilja som var tämligen ointresserad, men sedan kom Sixten och gosade och knorrade samtidigt. Katter är märkliga animaliska varelser.

Det var en gång en farbror som hette "Gustaf Vasa?". Han hörde lite illa. Det var därför han fick namnet Vasa?. Han var också i Dalarna en gång, men han åkte skida. Ja, just det. Skida, inte skidor, för han hade bara en. Och en stav. För han var inte så bra på att stava. Sen stack de honom i benet så han blev kung. Ingen stack Greven i benet (om man undantar eventuella myggor), men det gör inget. Han vill i alla fall inte bli kung. Då skulle han ju bli buksvåger med den Boxerlike. Hu.

Märklig huvudbonad.

En hård dag. Han vaknade visserligen lite tidigt, men det var som inte meningen. Han fick SMS:a N och ställa in lunchen. Huga. Han somnade om och drömde faktiskt rätt härliga men ändock bizarra drömmar. Han fick frukost på sängen av H och gladde sig därvid. De såg på CSI.

E ringde och ville ha lite datahjälp så han masade sig upp och duschade. Det var tugnt men det gick bra.

Han och E fixade med datan och det gick också bra till sist. Fast sakta i huvud och hand.

Sedan gick han för att titta på cirkus i Tanto, men det var en hel massa folk som hade kommit dit i samma ärende så han kom långt bak. Det såg ut att vara typ samma konster som vanligt. Han tröttnade och vandrade hem. det roligast han sett var en farbror med vaskrensare på huvudet. Märklig man.

Väl hemma beordrades jag att packa inför en tur norrut. Många pinaler ska med. Finyl och med mera.

Greven avnjöt ett glas rödvin på balkongen och lyssnade till A Camp som spelade på Pridefestivalen ett stenkast med svag arm bort.

Öh - Day in the Life...

Han gick upp redan klockan nio denna dag. Trött som en jättetrött tröttis. Eller. Fan, ännu tröttare. Hanses ögon kunde knappt hålla sig öppna. Hanses lemmar ville icke följa hanses hjärnas avtrtubbade order. Avtrubblade. :) Vadan är detta för idé undrar du säkert nu. Jo, han hade bokat lunch med sin mentor på andra sidan Västerbron. En bra bit bort. Han drack sitt kaffe för att piggna till och vankade oroligt fram och tillbaka.

Äppelbo ringde och meddelade att Äpplebomobilen var ledig över helgen. Greven fröjdades därvid.

Han fann att det började regna så han var tvungen att ta den otäcka kommunala färdmedlen till Odenplanen. Han skakade och hoppade hela vägen, lyssnandes till Clawfinger. Folk skuffades och buffades. Han kunde väl aldrig tro att de kunde vara så ivriga att lämna Den Södra Malmen, men outgrundliga äro männskans vägar i den mörka passagen många av dem kravlar omkring på.

Han hade ett gott utbyte av mentorlunchen. manten var god om än dyr. Till råga på allt ingick inget kaffe, utan det kostade extra. Eller. De hade inget kaffe utan espressobaserad varm dryck. Själv valde han en cappuchino och beställde "en vanlig kaffe" berättade den snorkige kassören att de inte hade kaffe. Ville han möjligen beställa en espresso. Nä, sa han en kaffe, det vill säga en större kaffe i en kopp. Utan mjölk. Utan socker.
"Jaha", sa snorken, "då får du ta en Americano."
"Hvad äro det?", sporde Greven.
"Espresso med varmt vatten så att det inte blir så starkt", blidde svaret.
"Kaffe, alltså", muttrade Greven och nickade jakande.

På vägen hem såg han A:s moder stiga på bussen och kvickt sätta sig lite framför honom. Hon kanske inte vågade, tänkte han. När han gick av pickade han på axeln och hälsade artigt. Huvaligen.

Bikarbonat.

Sedan var det nästan omedelbums dags för soundcheck på Folkbaren. Det var många saker att bära men gick fort då de ju är en hel del folk i bandet. Ingen kan den nya PA-anläggningen, men med kloka huvuden sammanfogade komde det audiorelaterat väsen ur högtalarna. Det var en del jox, men till sist vart de nöjda. Middag skulle serveras klockan tjugu, så de flesta förpassade sig till sina hem. Greven också, där han softade och duschade och intog en delikat GT.

Mycket god fisksoppa-aioli serverades i bandmedlemmarnas munnar och sedan märkte han hur vännerna började droppa in. Grevens vänner också. Han inledde en tävling med T om vem som drog mest kompisar. Även kompisars kompisar som blev medtagna räknades. När Greven kom upp i femton gav T upp och sa att så många vänner hade han inte ens. Greven trodde honom inte då T:s min var långt ifrån purken. Man svidade om och äntrade det som skulle företälla scen.

Det hela gick som smort. Varför repa? Visst blev det ett par underliga versioner. En låt blev kort eftersom någon glömde att sjunga en vers. En låt blev ganska lång eftersom någon drog ut på versen i det nästan oändliga, men, och märk detta väl!!!, detta spelade föga roll. El publikum dansade, vaggade, diggade och dissade icke denna yppra form av musikutövande.

En tant som bodde uppepå hade vissa dubier mot Alley Pang, men sedan diggade visst hon loss hon med. Till the backbeat...

Efter gigget kom T fram och tyckte att de borde ses över en öl. Han höll med och lovade åtgärda detta.

E började tjata om efterfest och förberedelser vidtogs i lagom fart. Till sist fanns ett antal intressenter, men då bandet var tvugna att plocka ihop sig och varva ner hann en del bli upphunna av Den Otäcka Tiden och begav sig på andra, för Greven tämligen okända, äventyr. Den sista att banga var M som skulle med med en okänd vän till M, men de dök aldrig upp. Eventuellt hade ett typ utav tycke uppstått dem båda emellan, men detta vet, i alla fall ännu, Greven intet om.

Inte många men kul hade de efterfest till morgonljuset ramlade in genom Grevens paradrutor. Det blandades cocktails i långa banor. Popkornen poppades så mikron nästan sprack. Ett par cigaretter inhalerades uppå ballikongen, såsom numera är kutym i Den Stora Världen däruti vi bor.

Trött men nöjd somnade han in framåt femtiden.

Pillrigt med Bosse

Han har haft ont i mellangärdet. Denna byggnad kan vara platsen där detta initierades. Han fördes in i okända rum. Han sövdes med otäcka droger (och en del roliga faktiskt). Man satte honom i en sorts ställning och perforerade hanses mage. Man pillade i hanses inre. Pill-pill-pill-pill... oj ... pill-pill. Det oj:et var en scratch på hanses vagusnerv.

Han färdades till sin exilbostad i Äppelbomobilen och rekovrade i tre veckor. Sedan kom syndafloden. I tvåveckorspass. I ett halvår. Han försvann nästan. Han blev såsom en gast i sin likblekhet. Han skrämde små barn. På långt håll. Han var matt och otäckt bräcklig. Han drack äckliga drycker utan alkohol. Cocktailtimmar ställdes in. Hu...

Han färdades på mörka vägar på väg ut ur syndafloden. I sina exilbostäder flukturerade han runt och fram och tillbaka i ovisshet. I sällsam lek återvände han till livet och är nu nästan återställd. I hyfsad form, om inte annat. Back in buissness eller nått.

Han har förkortat sin frisyr inför ett framträdande. Han funderade på huruvida Gunhild skulle bli en bra Mikael Nyqvist. Han tror att så är fallet. Han funderade på eget medverkade i Kaj Pollacks förnedrande. Jojo.

Han hade lovat att upplåta sitt enkla käll till H och T som ville fira en stor händelse i T:s liv. Pånyttfödelse.

Han kände att han pånyttfötts. Han hade skrapat ihop sig och fört alla små delar över den otrygga bron. Han hade blivit en Bra Bo. En Söder-Bo.

Bosse.

Han tog sin velliociped och for österut för att förkovra sig. Han ville se vad Sam och Ivan hade gjort på sistone och han blev inte besviken. Det kan vara kul att glo på film på bio. Man kan studera de andra besökarnas reaktioner. Stora starka män som skruvar på sig, smackar med munnarna och fäller putslustiga kommentarer för att dölja sin förlägenhet. Unga damer som skriker och viftar med armar och ben.

Efter föreställningen for han med högburet huvud förbi Zinkadus och tänkte att han skulle återvända dit. I framtiden. Som ser ljus ut.

Bored of the Ring

Han trampade med lätt hjärta och bestämda tramp upp på Västerbron och tittade ut över vattnet. På ena sidan; Staden. På andra sidan; Landet*. Han stod på Landet-sidan med ringen i sin hand. Han lät så ringen segla ner i oändligheten. Och detta utan att till exempel Gollum bitit av ett finger på honom. Det kändes otroligt skönt. Han var faktiskt så lättad att han cyklade på Kungsholmssidan till Kungsträdgården. Dit han anlände en timme för tidigt, så det var bara att cykla tillbaka till Den Södra Malmen igen.

Han såg en tant med BH:n utanpå kjolen. Det hade han gärna sluppit.

Tillbaka i Kungsan hälsade han på K, L och M innan han satte sig att njuta av vissångarna. Mannen på bilden hade en del problem med gitarren och takten kändes det som, men det kan också ha varit meningen. Han anekdoterade om Kungsholmen på trettiotalet i alla fall och det var ju putslustigt. Efter L:s framträdande, som var bra som vanligt, kände han allt en sugande hunger i maggropen. En snabb flukt runt området visade att det brukades turistpriser å det grövsta på serveringarna omkring varför han gick en lång omväg för att köpa sig foder och dryck. När han kom tillbaka hade Brittakåren precis börjat spela så han satte sig, ouppmärksam på att han satte sig precis framför Å och J. Trevligt med sällskap.

De tre vännerna jonnade sedan ut på Skeppsholmen och fikade innan de jonnade ännu mer. Ut på Kastellholmen och slackade ett tag. Sedan blåste det upp en blåst så då cyklade de tillbaka. Å hade hamsterkollekt på programmet.

Greven förlorade sig i en mix av Nobodaddy från senaste Uppslagigget och kom som inte ut mer denna dag.

*) Inte restaurangen i Telefonplan, utan ska mer tolkas som landsbyggden. Där simpla bor.

Of course mama's gonna help build the wall...

Näe, vet inte om mammor har byggt så mycket väggar runt Greven, men han har varit och tittat på en. Det var ett rätt bra tag sedan han var på Långholmen som nu har blivit helt utsåld och kommersiell. han var där med M, N och M och de lyckades förståss hamna på det sämsta (antar de) fiket på hela ön.

Från början bodde det bara onda tanter på ön. De kallade det för "spinnhus" där de bodde. Det kan vara så att de spann där, fast inte som katter, men senare fick de bära bajs och muddra i Pålsundskanalen. Då blev Långholmen grön och kallades för "Den Gröna Ön", men den kallades tydligen också för "Söders Djurgården". Huga. Tur att inte Bajen kallas för Söders Djurgårn. Det hade varit så hemskt att änderna i Pålsundskanalen hade ruttnat inifrån. Och utifrån.

Men så kom det otäcka karlar också. De fick bo i "Rasphuset" för de var arbetslösa. De hade inte uppfunnit ordet arbetsbefriad ännu.

Sedan gjorde man fängelse och rastagårdar (för reggae-fans?) och Lasse Strömstedt rymde och åkte fast och skrivde bokar. Jojo, vad man kan lära sig på en eftermiddag.

Sedan han vinkat av sina kamrater som skulle färdas i sydlig riktning fyndade han i en butik (tesil bl a) på vägen hem och softade ett tag.

Han hörde ett barn som tjöt som en katt. Mycket märkligt i hanses öron.

Audi-----

Framåt aftonen dinerade han på Strand med E. En delikat rätt som bara förstördes av det sega köttet. Vinet var förtäffligt. När de skulle gå började ett lätt sommarregn skyla över Hornstull. De kollade Bio Rio, men de verkade inte ha några Starka drycker, så de gick och satte sig på Moldau.

Eftersom de redan hade ätit blev de anvisade till Moldaus bar där Greven fick syn på en flamingo. Han undrade om det var samma flamingo som han sett dagen innan, men så var faktiskt inte fallet (en under tecknad har kollat). Moldaus bakfickebar verkade inget bra så de vandrade vidare genom sommarkvällen och hamnade på Lasse i parken.

Lasse var fortfarande borta. Greven kände på sig att varit gåtans lösning rätt så nära tidiager under dagen, men kunde inte riktigt sätta fingret på spiken. och tur var väl det eftersom han inte hade plåster med sig.

På Lars parkteater var det en sommarquuiz med en austarlisk och en irisk gubbstruts. De flamsade och höll på och ställde konstiga frågor. E kunde två svar, men Greven satt med mulen min och muttrade att quizzar som man inte kan svaren på borde vara förbjudna.

Han hade också tidigare under aftonen, eller egentligen precis i början på den, gjort en rärtt otäck upptäckt. När han kom ut och började gå ner mot strand var han omgiven av... natur. På Lasse i parken var de omgivna av... natur. På Låmgholmen - ja, ja, den gröna ön - fanns det fullt av... natur. Den där Reimers Holme har också massa spenat. Han flyttade inte till stan, han flyttade till landet.

En senare promenad på Långholmsgatan med ett besök på Mickes skivor gjorde honom dock mycket bättre till mods.

Flamingokvintetten på besök?

Han vaknar tidigt. Redan vid sex. Fan! Kan inte somna om. Kollar klart på ett CSI-avsnitt. Inga nya klara ännu. Hmm. Får kolla på TV. Nyhetsmorgon. Hmm. En Gotlandsfärja har kört på en annan Gotlandsfärja. Vadfalls? P skulle ju dit igår. Nåja, eftersom man inte hörde något igår så var det väl kvällsbåtar som kolliderade med varandra på detta fasansfulla sätt. P skulle ju ta elvabåten.

Inga döda i alla fall. Skönt. Tio-femton skadade. Båtarna krockade intill kajen. Ingen ny estonia. Himla skönt, faktiskt. Och tur att P slapp vara med om detta otäcka. Kolla DN.se. Vafan! Det var ju elvabåten. Hm, inte SMS:a ännu.

SMS:a senare och jo, mycket riktigt. P satt längst fram i den stora båten som körde på den lilla. En helvetes krasch, men P undkom utan skador. Skönt. P ska ju tälta på ön. :)

Han sköter sina affärer och sina inköp som en duktig samhällsmedborgare och magen smärtar honom lite. Inga kokosnötter i affären. Vah? Köper fotfodral. Kanske bra. Jorå. I nyttans töcken.

Flädersaft. Näh!

Grevens mittparti plågar honom fortfarande lite, men med en plågad min äntrar han sin stolta springare och färdas över och under vägarna till MK där det ropas "I Grevens Tid!" efter honom. Han stiger av velocipeden och slår sig ner och fredagsmyser. En härlig kväll. De leker en märklig lek om djur. Greven utlämnar omedelbums Glistrup som något som liknar ett öra med spindelben på. :)

Men vänta nu. Mat. Han blir hungrig. Magen har vaknat till igen. Yippie. Han skuttar glatt in på MK och meddelar denna glada händelse. De föreslår musslor. Obetänksamt accepterar han. Visst fan är det gott, men alldeles när han är klar börjar kistan göra sig påmind igen. Aargh. Han meddelar besviket att han ska ge sig av och far sålunda iväg.

Men när han kommit halvvägs hem messar N att de är på väg till Trädgården. Aha, tänker han. Det vore ju kul. Så han ändrar färdriktning och åker in under Skanstullsbron och möts av...värsta kön.

Nåja, skam den som ger sig. Han tänker sig att han kan stå och passa plats till N:s sällskap. Och - vips! - så är han inne. Skumt ställe. Flera hundra personer som står och hänger. Ingen verkar ha kul. Ingen dansar. Ingen stans att sitta. Tur att det inte regnar. Åbroöl! :( Måhända kommer Falmingokvintetten att spela senare, men han vill icke vänta en sekund till.

Bröl?

Han rullar försiktigt hemåt längst Årstavikens lugnande strand. "Buslivet" i Tanto är i full gång. Inte särskilt stökigt. Jupiter ligger säkert i zenit med Saturnus ringar och fiskenäven slår i vinden.

Det finns alltid en dålig film han inte sett.

Skild som fan!

Nu har han till och med papper på det. Lycka.

Alert som en stjärt var han på gång redan före tolv. Han kastade sig på sin blåa springare och trampade enträget ner till Kungsan för att lyssna på L som spelade på Stora Scenen. Den var verkligen stor, tyckte han. Jättestor. Och så var de två musiker på scenen. Skandalites - som ju är nio stycken - borde få plats där. På Engelen fick de ju stå på bardiskar och Greven fick inte plats att hoppa ner. Vadan!

Nå, detta kan få ett lösningsförslag längre fram. Musikintaget var mycket bra och efter L spelade en tjej som hette Annika Stigmark som bara spelar en gång vartannat år, för man få så bra energier då, sa hon. Greven kände sig tveksam till att detta var med Sanningen Överensstämmande ehuru hon skulle släppa ett nytt album snart. Nåväl, hon sålde det gamla för en femma styck och K köpte ett till Greven.

L hade håltimme. Manuset var på utvärdering och hon ville fira med att spela och dricka en öl, så de (Greven, L, K och A) begav sig til Rudolfino i Gamla Staden och beställde in en vinare. Redan kvart i två på dagen. Ska Cocktailtimmen aldrig fastna klockan sjudderton igen?

De hade i alla fall enormt trevligt och efter detta cyklade Greven och hämtade ett par hörlurar eftersom han genom D och K fått tillgång till ett musikredigeringsprogram från Propellerhead som verkar mycket, och då menar jag MYCKET bra.

För säkerhets skull parkerade han sin velociped aningen olagligt, så att inga ömma tummar skulle riktas mot honom senare.

Löksås.

Framåt kvällningen bytte han återigen södersida för att träffa N och M på Pet Sounds Bar. När han var som nästanpå framme hörde han N gasta "Greven!" från andra sidan gatan. Pet Sounds Bar hade den dåliga smaken att vara sommarstängd så det satt ett gäng på Baravi istället. N ville inte vara kvar där utan de gick relativt snart vidare till Snottys där bland andra de träffade Z som envist påstod att han träffat Greven tidigare.

Snottys var trångt så det blev till för N att med högt hållet huvud leda alla tillbaka till Baravi där kvällen fortsatte med öldrickning och intressanta samtal om musik, barn, förhållanden, sex, turnéliv, gager och inte alls om näsflöjter om någon nu trodde det.

På vägen hem slank Greven in på Tigern för att kolla läget. Karri-Åke på thailändska och svenska för fulla muggar. Lite kul men inget mycket folk. Eftersom han har valt att bli tigerfadder kan han ju gå tillbaka vid ett senare tillfälle.

Murker

All denna öl och all denna tid. Greven är en murkla. Han ligger dold för världen och vill inte gå upp. Som tur är finns det gott om avsnitt av CSI att hålla honom lugn med. Man kan tro att han skulle ha dill-irium och gaffla om att älgarna demonstrerar eller att fiskpinnarna anfaller, men han är lugn och tyst, bara jag byter avsnitt relativt kvickt och serverar Alvedon i kylda glas. Han muttrar ohörbart ibland, men som den murkla han är kräver han ingen direkt uppmärksamhet.

Fillijoxus.

Han bättrar sig dock på dagens yttersta och far iväg till SC och träffar P och E. De har intressanta diskussioner, bland annat om att göra en parodi på "Såsom i himmelen". Det skulle enligt P inte falla i god jord hos Kay Pollak, men om man kan få Gunhild att spela Mikael Nyqvist vore det ju helkul.

Gunhild.

Vidare diskuterades boende på Gotland. P hade vilda planer på att bo i tält på stranden, vilket gjorde E lite orolig att han skulle spolas bort. Detta vill ju ingen. Greven och P lugnade henne dock på den punkten. Greven glömde i och för sig att säga att om man har luftmadrass flyter man ju, men P skulle i alla fall inte ha luftmadrass. P var aningen missnöjd med sitt beslut att ta båten över fjärden. En åsikt som skulle komma att förstärkas ytterligare inom en kort framtid skulle det visa sig.

P vill filma Skandalites, men icke om tisdag. Då är han fortfarande på ö-världen.

Det svalnade på och S med en vän dök upp. Då avvek P och E. De kvarvarande satt och pratade en stund för att sedan vandra hemåt sakta skjutande sina cyklar. Förutsättningarna för ännu en murkeldag var små. :)

Gå i idé eller sova räv?

~ eller A Walk Down Memory Lane ~
Ankar måste tro att Greven har gått i idé, och det har han nästan. Aldrig har jag sett den mannen sova så mycket. Och dessutom har han snöat in på CSI och ska för den höge farao (vad rökte de på den tiden - i det landet?) se alla avsnitt. Hur kul är det att skriva om en gubbstrutt som ligger i bingen och kvartar eller glor på TV? Inte särskilt, ska jag berätta. Tur i alla fall att balkongdörren står på glänt så att det kommer in frisk luft.

Nåja, nu är det ju inte så illa. Framåt aftonen lever han upp. Han lyckades snoka reda på att M med barn och B med barn var i närheten av Den Södra Malmen och bad dem erfodrande om ett möte. Detta avslogs icke och som för att hedra De Äldre Tiderna när Greven var ung gick de till Kelly´s där Greven fordom var stammis. Numera icke, men han fick komma in i alla fall. B tog alla barnen och for hem och Greven och M forsatte och hamnade på Den Gröne Jägaren. Där hade tiden som stått stilla och de gick vidare tillbaka till Den Östra delen och besökte Bröderna Olsson.

Bröderna Olsson har intet att göra med bröderna Fordverkstad i Borrby ("Gött-gött-i-gött-gött") utan är, för den som icke känner till detta, en restaurangbar på Södermalm. Denna brukar Greven då och då besöka och här intog stora kvantiteter öl.

När tiden började ta slut vacklade de tillbaka till kelly´s som bara råkade ha öppet till tre. Hmm. Läs mer om det imorgon. M lovade i alla fall släppa iväg J på Grevens gigg om tisdag.

För Greven i tiden

~ eller Ur tid är leden ~
~ eller helt enkelt I Grevens Tid ~

Han har blivit helt galun. Han Greven. Han flyttar cocktailtimmen både hit och dit. Man vet aldrig när och var den ska infalla. Hur lätt är det för en betjänt som har ett uns stolthet. Att hela tiden stå på helspänn med isade glas och nyblandade Martinisar. Hu. Men Greven skålar och skrålar.

Idag har han haft en pausdag och kollat ikapp på lite filmer och grejjer. Och flyttat cocktailtimmen hit och dit. Ett tag fick jag sitta på balkongen för att inte ramla omkull. Återkommer.

Någon Annans Misstag

Greven var på hemväg från systerns hus, där han återlämnat den avgrusade och renskrubbade Viola. Nu fick han snällt cykla hem. Så kan det gå när man inte har parkeringsplats i närheten. Eller bil.

Han småvisslade glatt medan han i lagom fart jonnade på och började så smått närma sig den Södra Malmen. När den var nästan inom synhåll insåg han Någon Annans Misstag.

Någon har byggt en buckel på vägen. Han befann sig, såvitt han kunde avgöra, i ungefär samma höjd som Södra Malmen, men emellan honom och denna nyss nämnda malm fanns en buckel. Först en nerförsbucklel och sedan en uppförsbuckel. "Hwadan detta", fnös han föraktfullt. Han fann detta Högst Onödigt. Till och med Riktigt Nära Bra Dumt. Det hade ju varit mycket enklare att cykla om buckeln icke funnits där. Plötsligt bleknade han.

Han insåg med fasa att detta var det enda stället i Den Stora Staden, ja, kanske i Hela Världen, där cykelriddarna faktiskt saktar in. Och något så inihelvete. För att förenkla färden är det lämpligt att ta så mycket fart man bara kan under nedfärden för att utnyttja de krafter Den Höga Farten ger för att få En Extra Skjuts i uppförslutet.

Men när cykelriddare med Extra Stora Pakethållare* totalbromsar i nedförslutet blir även vår hjälte tvungen att sakta in. En förtvivlad Greve fick sedan pusta och stånka för att förpassa sig och velocipeden i höjd med Södra malmen igen. Visst gick det rätt geschwindt, men icke utan ansträngning. Jämra cykleriddare.

* Pakethållare är här att jämföra med aschle. Detta kommer sig av att Verkmästarens aschle stack ut en ansenlig mängd från hanses ryggslut och därför blev han emellanåt kallad pakethållaren när han hade ludd i öronen.

Skogens gula guld, sjöns svartgröna silver och landets goda

Äppelbo och Äppelfru kom på besök och det dukades till sillunch. Sillunch är den mest delikata måltid man kan inta en solig sommardag på godset, tycker Greven. Med eller utan gräslök. Denna hade näppeligen inte haft för avsikt att växa till sigt, så man fick taga rödlök istället. Men snapsen bodde på sin vanliga plats och serverades i isade glas. Efter lunchen inspekterades närterrängen.

Greven har blivit en Skogs Man. Han känner igen många saker som finns i skogen. Kantareller. Karl-Johan-svamp. Älgar. Blåbär. Flugor. Pinnar. Det finns visst ett och annat träd därute också. En del saker i skogen tycker han är bra. Älgar. De kan man hacka sönder, steka och äta. Kantareller och Karl-Johan. De kan man plocka, förvälla och äta. Blåbär är också goda, men otroligt tråkigt att plocka. Pinnar är onödigt. De ligger som ivägen där man ska gå. Flugorna surrar och bonkar in i huvudet på ett otäckt sätt.

Kantarellerna är svåra att se. De sticker emellanvis upp mellan mosstuvor eller något av de miljontals trädstammar som någon sorts skogsvårdare vräkt omkull i skogarna i vredesmod. Men även blinda Grever kan finna en och annan kantarell ute i skogsbacken. Enochenhalvliter till exempel. och det med dålig syn till råga på allt.

Han besvärades dock av de av andra och otäcka svampälskare dresserade flugorna som bonkade in i hanses huvud hela tiden för att störa honom i hanses värv. Mjölner också. Det fläsklägget vill man inte ha i onödan. Han hälsade på hundarna D och S på vägen hem. De verkade glada att se honom och undrade var han varit så länge. "För bövelen", svarade han, "ni vet, åtaganden och föpliktelser".

Greven tog själv på sig förklädet och tillagade middagen denna kväll. Cocos- och kantarellkycklinggryta stod på menyn med jasminris och sallad. Det var helt delikat. Äppelmor blev uppspelt och frågade upprepade gånger efter receptet och greven försökte minnas hur han burit sig åt. Till dessert serverades delade jordgubbar och blåbär som Äppelmor plockat tillsammans med mjölk och socker. Inte dumt det heller. Äppelbo blev så till sig att ett glas rosévin förpassades till den nystrukna duken. Nå, så kan det gå.

Efter middagen begav sig skogsmannen på fisketur och fiskade upp en Mycket Liten Abborre. Den ska han äta till mellanmål en av de närmsta dagarna. Han hade smörjit in sig till den milda graden med myggmedel och såg inte ett enda mygg. Mygget märkligt. Det har väl aldrig funkat förr?

Abborrkänning och biltvätt.

Greven bjöd annexgästerna på lime-marinerat revbensspjäll till middagen. Detta var högst uppskattat. Han kunde efter ett par simturer glädja sig åt en äkta Screwdriver under Cocktailtimmen medan han skrotade kring i köket och marinerade och grillade. Supergott blev det. Efter detta tog han en fisketur med abborkänning. Det vill säga att den släppte precis vid båten/ytan. Han kan ha haft en gädda på också, men har inget egentligt belägg för detta, mer än de ryckanden han kände i spöet.

Efter detta åts det efterrätt. Jordgubbar och glass. Han underhöll gästerna med gamla slagdängor såsom "Balladen om den kaxiga myran", "Hönan Agda" och "Näktergal". Mycket uppskattat och de två gästerna var glada som få.

Vi fick till sist ordning på TV:n (nåja, ettan å tvåan) och såg slutet på K:s storverk och en usel amerikansk komedi innan Greven hoppade i sänghalmen. Pling plong.

I morse tvingade han ut mig att gräva ur och vaska av autemebilen han lånat över helgen. Pust och peez.

Bromsarnas betydelse för hemtrevnaden

"Bromsar hör ta mig tusan hemma i bilarnas hjul och ingen annan stans", erkände Greven med myndig stämma redan efter tjuge minuter på landsbygden.

Han gav fan i alla åtaganden och förpliktelser och gav sig ut på bystan. "Det är ju för höge Bövelen sommar", som han uttryckte det. Det är bra på landet. Han får lugna ner sig och bada i det mjuka sjövattnet. Han blir nästan som ny, även om det kan ta ett tag.

Men bromsarna tar lite för bra. Eller äter. Han viftar och svär, men inget hjälper. Om han hade bättre kontakt med herr Gud hade han inlett en djup diskussion med honom om att skapa två sorters bromsar och sedan övertalat honom att ta bort den onödigaste sorten. För om alla bilars bromsar hastigt och närapå lustigt försvann skulle det ju bli kaos på vägarna. Eller?

Men nu är de två ju kanske inte på bästa vänskapsbanan. Så han viftar och svär och herr Gud ler säkert i mjugg där han sitter och kollar. Mycket roligare än bröderna Mercks, eller vad de hette. Eller om de märks över huvud taget.

Det hade växt till vid residenset så han satt mig på att larva runt med gräsklippningsmaskinen. Varv på varv eller vad det heter. Den berömda svetten lackade, inte mot jul, men längst ryggen så det stod härliga till. Tur att det var dags att rapportera lite, så jag fick gå in i skuggan. Samma solsting vill man ju inte ha.

Patti Smith spelar och sjunger så vackert medan två undernärda panelhönor kvittrar i horisonten. Ack.

Clowner utan Beatles

Greven gick på lunchkonsert. A spelade och sjöng så vackert. Clowner utan gränser hade spärrat av halva Kungsan med olika snören som satt ivägen. Greven och J njöt av underhållning och sol. Strax innan konserten var slut dök P upp.

Greven har äntligen lyckats knåpa färdigt bandets nya hemsida. Det är väl en del kvar, men den är nu bytt och en hel del modernare än den gamla. Puh.

Framåt aftonen, efter att ha tillagat lövbiffsrullar cheese surprise till sig och H tog han en tur till ett närapå folktomt EM, men fick ett tervligt samtal med en musikerkompanjon från Skåne och Göteborg. Och Hornstull.

Stockholmsprogrammet och spretskägg

Han satt på HK tillsammans med AB och läppjade förnöjt på ett glas rosé. De hade just glatt sig åt att den religösa ivraren på Mariatorget hade packat ner sin gitarr och framför allt sin mikrofon och gett sig av. AB berättade att ett par A-lagare hade varit framme hos honom och berättat att de blev störda av hans otäcka oväsen, men inget kan stoppa en Guds Man. Guds Man, förresten, är de gifta?

Då blev det ett nytt oväsen och en hel hord med männsker kom spatserande. De ville icke ha något Stockholmsprogram, berättade de. Alla utom en som ville framföra åsikten "Civila poliser för kommunism".

Men åter till Stockholmprogrammet. Det verkar vara en fortsättning på Ipred- och FRA-lagarna, det vill säga mer övervakning och mindre integritet. Det kan Greven ställa upp på. Alltså inte mer övervakning och mindre integritet utan tvärt om. Det vill säga att han håller med demonstranterna. Det är inte för inte som vi har en stadsminister som är i det närmaste namne med karaktären i Dracula som äter flugor och maskar och skriker sig hes i förhoppning om att vinna sin herres gillande.

Vems gillande stadsministern skriker sig hes över vet Greven inte helt klart, men det kan inte vara Hitler, för han är visst död. Bohman? Fan, kan de inte göra om karln till strassminister, klistra honom full med små och falska ädelstenar och slänga honom i Strömmen för att se åt vilket håll han simmar. Då kan man kanske luska ut vem det är han trängtar så efter. Djungel-George? Idi Amin (nä, han är visst död han med)? Eller helt enkelt vems om helst ur familjen Dafgård. Det är nog så det är.

Greven mumsade i sig en delikat hamburgare innan han samlat cyklade hemåt med sina nya Converse-skor som han inhandlat dagen till ära. Snart påbörjar han sommartiden och det bör göras med stil.

Men jag glömde att berätta om spretskägget. Det stod en man med ett spretskägg (stod rakt ut, inte som O:s, men ändå) på Mariatorget, strax bredvid en man med lustig huvudbonad. Kan komma bild på de för de tålmodiga.......... (en himla massa punkter)

Begravelse och mycket musik

Grevens nya vita slips fick en sorglig premiär. Greven Bödeln och Volvex for upp till Uppsala för att deltaga vid jordfästningen av Rinkebo. Det var en fin ceremoni som inleddes med Tom Waits och fortsatte med minnestal och bra musik. Det kom många fler än väntat så besättningen på begravningskaffet fick bråda dagar. De tre resenärerna kunde dessvärre inte deltaga på det sent planerade gravölet med tillhörande grillfest. På vägen tillbaka till Stockholmen köpte Bödeln vattenlås att leka med på semestern. Greven spontanköpte en liten hammare som han tyckte kunde vara fin att ha.

Trots den tråkiga anledningen var det trevligt att träffa gamla bekanta såsom Bane B, Vaskman och Bunny B. Bödeln och Greven fick ett långt samtal med Bane där det beslöts att icke bli stofila och bara träffas på liknande tillställningar. Till exempel skulle Bane spela med ett dragspelsband (!) på Engelen i september och lovade höra av sig. Man diskuterade politik och politrucks. Man delade på smörgåstårteinnehåll som Riktiga Vänner. Man diskuterade mycket musik.

Om aftonen for Greven tillsammans med AB, Ankar von Tjätting och AM på båttur med underhållning. Fd Skoman musicerade med vackert slipsfilter och iförd en kroppsskada. Det var mycket behagfullt ändock. Greven talade en lång stunde med Skoman & co:s affärsansvarige och de diskuterade SS:s flytt och hanses dotter LL.

Greven hade flera långa samtal med en yngling från Blidö som tålmodigt förklarade att ångbåtar kallas båtar och inte skepp eller skutor. Greven ville helst kalla dem skulor, men det vill ynglingen icke höra talas om. Fast Blidöborna åkte helst bil numera, men när ynglingen varit yngligare hade han ofta åkit ångbåt fram och tillbaka över vattenridån.

Ankar handlade många bra-att-ha-saker, som till exempel vettex-trasor att torka bort smegma med. Det är alltid obehagligt att behöva torka bort smegman med ormfösarmössan. Ankar och AM försvann från skeppet i god tid innan landstigning. Fan vet hur det gick till.

Full fart med trimmad moped

Vad falls? Haver Greven farit utomlands? Detta ser ju ut som en italiensk eller grekisk vy. Fy faderullan. Å nej, sådan flärd har han inte kostat på sig. Dock har han farit i lånat fordon till utkanterna av Flen för att hälsa på J och P. Och där var även A, R och A.

På vägen lyssnade han kulturellt på P1 och hoppades på en politisk satir utav dess like som han hört talas om, men döm om hanses förvåning när det istället blev religös radio. Modern religös radio. Med religösa ungdomar som musicerar. Och sjunger "Halle-Lulija" i olika tonarter. Det var fan det värsta han hört.

Väl på plats lite söder om Flen dracks en kopp kaffe och sedan fors det på utflykt till en loppmarknad i Mellösa. Fan, vad skit de hade där. J köpte två elsaker och A köpte två serietidningar, men det var också allt. Typ.

Sedan fors det vidare till Hälleforsnäs för delikat lunch och tokshopping i den där belägna outletten. Greven fyndade en lammullströja och ett par kallisånger som icke var av papper.

Det fanns en hel del bizarra sevärdheter i denna by. Som en gammal arbetarbygd hade de sparat lite bruksmiljöer. Sällskapet gick storögt omkring och förvånades över hur illa de tagit hand om sin fina byggnader. Greven ville flytta in i disponentsvillan, men den var upptagen av en bekant till J som hjälpte bygden att uppföra "The Full Monty" eller "Allt eller inget" på Kolhusteatern som faktiskt var inhyst i ett gammalt kolhus. Det vill säga ett enormt hus som de tidigare hade kol i. Nu skulle här spelas teater, så Greven gick motvilligt med på att icke flytta in i villan. De fångades närapå av bygden, men undkom i sista sekunden. Eller i Grevens tid, som han själv föredrar att framställa det.

Efter ett snabbt inköp av lyxmat for de tillbaka till J:s och P:s residens och Greven provkörde en toktrimmad Zundapp. Han fick något vått i ögat och mindes sin forna ungdom. Men sedan gasade han på så att det stänkte grus över halva Flen och ett par hundägare hoppade oroligt in i skogen.

Han cyklade 1,1 mil för att noga studera J:s sprinterteknik. Mycket intressant med snor och pust och peez.

Han överlade med H om att ihuru han kunde övernatta i obygden, och det lät sig göras. Så han kunde intaga en något försenad cocktailtimme innan en delikat måltid intogs. De samtalade om ystra men ändock allvarliga saker tills det blev dags att knyta sig. A gjorde en kollektion under tiden.

Morgonen efter steg han upp, sparkade igång tuppen och åkte hemåt. På vägen funderade han en del över vad man ska med rutor på magen till.

Flaschkposcht

Efter den farliga utflykten till Bagarmossen (eller Bagarmössan?) vilade Greven ut på lördagen. Sedan for han via cykelhjul till Herrarnas Äng och hämtade ett fordon som han placerade utanför sin boning för senare användning. Efter detta ansträngande tvagade han sig och for österut. Långt österut. Österutare än han tidigare varit, kanske. Förbi Fåfängans land, över bron och landade slutligen på Neglinge Udde dit han var inviterad på en grillsammankomst.

Det var S som hade närapå tvingat C att ordna med grillpartaj, men då Greven satt på ett tveksamt samfärdsmedel fick han ett samtal från S som undrade om han ville färdas mer ståndsmässigt. Hade han bara vetat det tidigare hade han kunnat ta det lugnt, men nu var det likasom försent. Han fick stå ut i det blåa åbäket en liten stund till innan han kunde själpa av sig och vandra runt i naturen.

Han talade med E i telefonen angående måndagens mindre trevliga begivenheter innan han snokade reda på rätt residens. Här snackar vi verkligen residens. Stort hus med sjötomt. Ujuj. Stor grill också. Mycket blev gott och många var trevliga redan från start.

Det sparkades bollar i vattnet. och färdades på flottar i detsamma. För att inte tala om att det badades. Fast inte Greven. Nej, han satt värdigt på verandan och underhöll och lät sig underhållas. Mycket kul att träffa D igen.

LG visade upp en mystisk flaskpost som hanses avkomma upptäckt i det närliggande vattnet. På utsidan, snäcka, på insidan kånkelbär och skum rödfärgad vätska. Ingen vågade dricka. Ingen ville betala M tusen kronor för att dricka heller.

Greven gjorde en relativt tidig kväll och for hem med Mercedes via Hammarby Skökstad, eller vad det hette. Han skulle ju upp och framföra fordon kommande dag.

Spacade katter i Bagarmossen

Det var länge sedan han besökte denna Stockholmsförort. Bagarmossen. Där huserade han tillsammans med Borgmästaren, Verkmästaren och Grosshandlaren när den musicerade tillsammans i "Nikki Lauda Racers", detta emminenta musikband som spelade på BP-mackar och BP-macksföreståndarmöten typ land och rike runt. Han minns särskilt skybaren på hotellet i Västerås där BP-macksföreståndarna försökte förgifta musikerna med mjölkdrinkar. Det var förresten på samma hotell som de finurligt nog placerat honom i ett rum där marken befann sig cirka förti centimeter från fönstret. Ingen idé att slänga ut TV:n alltså. Det gick att ställa ut den...

En Bagarmossbo smygfotad av Greven i underjorden. Det är där de gömmer sig. De Ursprungliga Bagarmossborna. Med fara för livet färdades Greven i underjorden för att bibringa omvärlden denna viktiga information...

Nå, bjuden på tillställning i Bagarmossen som han var kunde han inte låta bli att utföra ett vetenskapligt experiment. Det är ju allmänt känt att de Ursprungliga Bagarmossborna är födda utan halsar. Ett naturens snedsteg som ingen kunnat förklara. Greven var fast beslutad att undersöka hur stor del av Bagarmossens innevånare som fortfarande tillhör detta utvalda släkte. Sagt och gjort utförde han en vetenskaplig folkräkning på sin väg mot begivenheten och konstaterade nyktert (ja, han hade varit på EM eller eftersom EM inte hade något FM var han faktiskt på MK, but WTF) att det fortfarande bor ca 7 % Ursprungliga Bagarmossbor i denna förort. Hur många som heter Bo vill han dock icke avslöja eller ens kommentera.

Hemma hos N och M som firade en stor bemärkelsedag bjöds det på El Viño och ypperligt delikat tilltugg. Och trevlig sällskap såväl av värdfolk och gäster som av parets två underbara sphinx-katter. Mycket nice.

Greven hade dock oavslutade affärer och var tvungen att bryta upp en hel del tidigare än N hade tänkt sig, men Greven avser att återvända.

Hängslen och livrem

Greven kollade väderprognoserna i morse. På dn.se och smhi.se. De har en liten kul ikon som innehåller sol, moln och regn. Lixom för att gardera sig kan man tänka. Att det ska bli snö i juli är lite dåliga odds på, så snöflingorna fick inte vara med. Blir det hagel kan det gå under kategorin regn. Hårt regn. A Hard Rain is a-Gonna Fall. The Fall. :) Nåja, när någon gnäller kan meteorologerna i alla fall säga; "Ja, vi sa ju det!" vare sig det regnar eller skiner. Rain or Shine! It's just a state of mind. Jojo.

Greven vill ha en fin bil. Men han vill inte parkera den. Men han vill ha den.

Han inventerade alkoholförrådet och fann att Whiskyn och Ginnen behövde fyllas på. Ack, att vara utan Gin. Huru då blanda Draj Martinisar?

Igår var han trött. Han somnade nästan när han kom hem. Eller han somnade och blev så förvånad att han vaknade. Sedan såg han på Watchmen. Märklig rulle. Ett gäng avdankade superhjältar varav en som ska rädda världen genom att ta kål på en stor del av mänskligheten. och lyckas. De andra hjältarna fjantar omkring och åker till Mars. Ibland är Richard Nixon (i dålig mask) och Henry Kiss-Inger med i handlingen. Ronald Reagan (han med gummihanden) nämns i slutet av filmen. Vankelmod i stora doser.

Han hade fiskdag igår. Sushi och lax. Jajamensan. Vitaminiserad hjärna. Tänker så det stänker. Joho.

Före skyfallet

Det var före skyfallet. De hade tappat bort Lasse. Lasse var försvunnen sedan fyra år och ingen visste riktigt vart han hade tagit vägen. Greven frågade alla han kom åt och undrade om han möjligtvis hade försvunnit åt sydöst till, men ingen vill bekräfta.

Trots misstankarna slog han en lov runt ägorna för att leta, men icke. Inte ens bakom Texas gamla vårdkasar hade de gömt honom. Som en gunstig Horatio for han omkring och vaskade efter bevis och ledtrådar. Nu hittade han över huvud taget inga trådar. Hade han gjort det hade han senare kunnat förfärdiga en tröja, för det hade behövts (se nedan).

Han fick dock reda på att Texas hette Texas eftersom han i sin ungdom varit en lovande boxrare och åkt över Atlanten för att puckla på någon annan boxrare. Det hade visst gått sådär så han hade paddlat sig hemåt igen och slagit sig i slang med bland annat Nils Ferlin med vilken han rymt från hyrestanter genom att knyta ihop lakan. Detta hände sig på den tiden innan IKEA och Hemtex stod för lakanstillverkningen och sådana upptåg kunde vara tillrådiga. Idag är lakanen av mycket sämre kvalitet och har en benägenhet att brista just när man är som högst från marken. Fasansfullt, tycker Greven.

Men Lasse, denne Lasse. Skulle han bli som en legend från den Östra Södra Malmen. Eller ett spöke som aldrig återfinnas skulle? Landsförvisad eller bara lurad över en av broarna? Gå i fängelse? Bortjagad av onda kolonisatörer eller andra förvrängda lucidorer? Kanske kommer han att i evinnerliga tider hemsöka de Onda Frotsbor som förskansat sig inom hanses gamla område. Vem vet inte?

Greven gjorde en film om Lasse i tidernas begynnelse och ville gärna överlämna ett exemplar till Den Gode Lars, men ack, detta lät sig icke göras denna kväll. Melankoliskt, tyckte Greven.

Han skrattade gott åt E:s påpekande att trummisen i bandet som musicerade på scenen var otroligt lik Yvonne Lombard. och så var det ju. Sedan var det stört närapå omöjligt att njuta av musiken utan att sitta och småle. De satt dock där och avnjöt den vackra musiken, Greven, E, Å och P. Det blev en aning kallt framåt aftonen och långväga färder för besök på EM blev nerröstat. Istället blev det en så kallad promenix med E på södra sidan av Högalidsparken, på grund av grävarna, och en lugn kvällssoaré i residenset.

Greven lämnar inte scenen

Photo: Ingemar Olsson
Han dansade en sommar
Dancing the Night Away
He´s in a swinging mood

...även om det ser ut så på bilden. Han är fortfarande med i leken. Bandet blomstrar och spelningarna rinner in i en stridande ström. Festinbjudningarna också. Jag påpekar att han försummar godset, men han viftar bara avvärjande med händeran och säger att detta... är inget jag ska interagera i. Tur att han inte sa "Vafalls!" i alla fall. Han erkänner dock att det suger lite i fisketarmen. Sedan vill han hälsa på J också, men tiden... tiden... Den räcker inte till.

Han kom inte upp i luften igår heller. Han och H stod i hällande regn i Saltsjöö-Dufnäs och inväntade en ballongstart som givetvis blev avblåst i sista sekund. Som tur var fick de skjuts tillbaka till Södra Malmen av ett homosexuellt par som gladde sig åt att hinna se All Sång På Skansen. Greven ville inte se all sång alls så han skrev faktiskt en melodi istället.

Han är fortfarande helt bestämd att icke viga sitt liv åt att bli relationscoach. I alla fall inte utan en rejäl ersättning. Eller nej, inte alls.

Han är numera ytterligare avaddad. Detta är en löpeld som spridit sig, men nu har den nog nått sin kulmen. Nåja, mister man en står det tusen åter. Han blev påaddad av två stycken i SK samtidigt. :)

Ikväll har österutjazzen förflyttats västerut och förvandlas förmodligen till knivjazz, men detta bör Greven bevaka.

Utstängd?

Ibland kan han känna sig utstängd och utanför. Särskilt när det som på bilden sitter en skylt att han inte får komma in. För det mesta är detta dock en illusion som han snabbt trasar sönder med sitt starka intellekt.

Han kan ibland bli lite irriterad på vissa attemptioner att ställa till med olika fritidsaktiviteter för bandet. Dessa känns så påklistrat och uppmärksamhetssökande. Som om det är en tävling. Eller att den som bjuder på minst tillställningar får sparken.

Och dessutom är det otäckt oärligt eftersom föresatsen inte stämmer med verkligheten.

Nu är ju tingen ordnade så vist så att så icke är fallet. Skulle så vara fallet skulle han utan vidare betänkligheter lämna bandet, men då de allra flesta har använder sig av sådana lömska baktankar så han får leva och låta leva.

Han ordnade med krans till R:s begravning igår. Det är väl att han låtit sanera sina kostymer så att han en en ren sådan till ceremonin. Han och Bödeln far upp i Bödelns Mercedes.

Igår fick jag, betjänten, i alla fall lite ledigt när Greven lagade till en delikat ugnsbakad basilikamarinerad fläskfilé med färskpotatis, svampsås och en lätt grönsallad. Jag fick visserligen inte smaka eftersom han och H dinerade, men en liten vilopaus blev det allt. Enligt uppgift var måltiden av ypperlig kvalitet och de båda njöt oerhört.

Stor Städning

Gårdagen spenderade Greven med att förnöjsamt sitta och betrakta sin betjänt när denne städade och fejade i hela våningen. Han funderade en del över människans litenhet och vad denna kan vara i stånd till för att döva sitt samvete eller i vissa fall försöka höja sitt förväntade värde. Mycken mystik uppenbarade sig i Grevens tankar. Kan man verkligen vara så simpel? Att försöka ta så billiga poäng utan att förstå att det dels inte hjälper och att om det skulle ha funnits en chans att det hjälpte skulle det inte fungera i alla fall.

Ett kärt återseende. H kom äntligen hem och de dinerade stillsamt samtalande i Stora Matsalen Rimini. Delikat. Framåt kvällen avnjöt Greven filmen Parfymen i sällskap med L. En lite märklig film och en sniffande parfymmakare som gjorde parfym av unga damor. Mest märkligt var att filmen visade sig vara engelskspråkig. Greven hade hoppats på en större touch av Frankrike, men fick nöja sig med Englés. Vankelmod.

En helevetes kväll

Greven har ännu en gång förtjänstfullt cyklat över en bro. Denna gång för att inhalera en aning rockmusik. Satans kadaver (på bilden grimscherar Holger) hade releaseparty för sin nya skiva på Sjätte Tunnan i Den Antika Staden. Som en framåtlutande jehu for han i nedförsbacken och landade på Kornhamnstorg där han kedjade fast sitt fordon och annekterade sig i en sorts vindsbastu högst upp i tunnans bakficka.

Där mötte han E och J och G, men där gick inte att stanna kvar länge. Svetten dröp som vattenfall längst ryggrader och näsryggar (har näsryggen ryggrad?). Alltså ut på gatan och mingla. Där mötte han Holger, gitarrist i bandet, och de talade goda gitarrminnewn en stund tills de blev infösta av en vakt som tyckte att det var för kallt ute.

Han träffade på B och sedan berättade E att BB var där. Spännande. De hade inte träffats på femton år och kände knappt igen sig själva eller varandra. Men det gjorde inget.

Precis som med Grevens gitarrer slutade bandets gitarrer att fungera om de drack för många öl vilket föranledde gig-start redan vid elvablecket.

Skitbra band. Tight och roligt och svettigt och så. Japp!

Han hängde kvar ett tag och smakade mjöd. Nja. Han smakade mera öl istället. Han fick förslag om en tidsresa senare i sommar. Han är inte helt obenägen att haka på.

Att färdas...

I hettan far han, Greven, runt på sin ovita cykel. Far omkring och hit och dit. Inte riktigt som att vanka av och an, men mer som att fara hit och dit. Han far i vissa cykler med cykeln långt bort, men oftast stannar han på Den Södra Malmen, där han känner sig hemma och van att vara. De illaluktande förotterna klarar han sig för det mesta gott utan.

Denna dag färdades han från Slussen och runt på den östra delen av malmen. Åsögator. Södermannagator. Skånegator och andra gator. Lojt rullande finner han störst njutning. Han stannar till på Nytorget och intar en dryck på Gildas. Fan far vidare och landar till sist på EM fast de inte har öppnat än. Han sitter där i lugn och ro tills L och J kommer. Då sätter de sig vid MK och undrar hur det blir med myset.

Fler kommer till och de förflyttare sig vid öppning till EM där de sitter och njuter av sommarkvällen. Sedan drar han och J och H hem till P för en mycket delikat fransk supé.

Dagen efter är hans huvud lite tungt. Han har dock en uppgift. En otäck uppgift som måste utföras på fel sida om Långholmsbron. Han tar cykeln för att inte drabbas av några otäcka tunnelbanevirus.

Han byter hjul på ett fordon. Mitt i hettan. Svettan rinnar och han svimmar nästan. Men det går fort. Mycket fort. Han kan sina saker, den där Greven. Han far i farkosten till luftgivarna där han kan svalka sig med en dryck. Ha. Och sedan tillbaka och byter fordonet mot den icke vita cykeln.

På vägen hem inser han att de har gjort ett stort misstag. De har gjort som en dal precis innan Långholmsbron. Klantigt. Det är därför han ogillar för orten.

Stelbent skojgubbe

En antik ståuppare. Han var ju så gammal att han nästan inte kunde stå upp, men Greven log förnöjt åt hans skämt om sin åldersskröpplighet och hur damerna ogillade honom. Han gjorde en rolig rap på slutet i alla fall.

Det var en annan rätt rolig typ som hade turnerat med den dära Özz Nudjen. Det roligast var att han (inte Özz alltså) trodde att kurderna visst hade ett land. De hade bara inte talat om det för Özz, bara.

Greven flanerade. Insåg att han saknade Café Tjoget som bodde på Långholmsgatan förut. Där de Kokowerkande besökte kaféet för att föreviga sig. Där det fanns Ölsoppa. Mums. Och där gubbarna saknade gaddar och sluddrade som strutsar i en å. Ja, jävlar, det var tider det. Innan de hade uppfunnit de långa och korta lattarna.

Han flanerar och beskådar det förflyttade apoteket och undrar om det finns något av knarkkaraktär därinne. Förmodligen.

Hettan är inte outhärdlig, men väl försvettande om man är ovan. Vår Greve är lite ovan. Han bor ju i ett vanligtvis svalt land och sandalerna slits inte ut per säsong. Snarare per dekad. Om de inte kommer bort.

Han hinner inte se TB0203 denna dag heller. Den som spar han har. Det gotta kvar. Snart kommer nästa episod. Men natten är förhållandevis sval och vår Greve sussar som ett barn. Kan man tro. Dock drömmer han otäcka mardrömmar om HS.

Stängt för semester?

Greven skrattade gott åt hanses betjänts berättelse om huru betjäntens lönearbete utvecklade sig under ett par dagar i juli.

Det började med att IT-supporten hörde av sig och frågade om han hört något från Verisign, ett företag som säljer webbsäkerhetslösningar. "Jo", svarade betjänten, han hade fått ett par besynnerliga e-postbrev från nämnda firma. Det gick inte riktigt att uttyda vad de ville, så han hade spart dem.

Det gällde i alla fall en uppdatering, och chefen på IT-supporten hade varit i kontakt med Verisign ett antal gånger, men nu behövde Verisign få bekräftat av betjäntens "manager" (det vill säga chef, men det uttryckte sig så) att betjänten var betrodd att godkänna uppdateringen.

Vidare vill de att betjäntens företags "HR" (det vill säga personalavdelning, men det uttryckte sig så) skulle bekräfta att betjänten verkligen jobbade på sin arbetsplats.

Betjänten ringde upp den ansvarige försäljaren och hötte med näven genom luren. "Vadfalls!", sade han. "Fattar ni inte hur krångligt detta är. Har ni hål i hela huvvet?" Försäljaren stoppade in lite ludd genom ett av hålen och sa att detta bara var rutin. Han var obevekbar och betjänten fick ge sig.

Han hade inte mer än lagt på luren innan en annan person från Verisign ringde. Denna gång ville de kolla att företaget som betjänten förärar sin dyrbara tid fanns på riktigt och undrade i vilken databas de skulle kolla. Betjänten svarade att det visste han inte, eftersom det var svårt att avgöra vilka data de litade på. Förmodligen inga, trodde han. Han kände dock att förvärvsarbetet var ganska bortkastat om arbetsplatsen inte existerade. Han lämnade dock ut organisationsnumret vilket förmodligen lätt kunnat erhållas från någon betrodd (?) myndighet.

Nästa dag hörde IT-supporten av sig igen och undrade hur det hade gått. Betjänten besvarade spörmålet med att han var osäker på utgången av gårdagens aktiviteter och om han och firman fanns på riktigt. Nu började även förste IT-samordnaren tappa humöret och ringde upprepade gånger till Verisign.

Mitt på dagen erhöll betjänten så ett nytt e-postbrev där han ombads att länka sig till en sida där han skulle ange en hemlig kod som skulle ha skickats i ett annat e-postbrev. Ett e-postbrev han icke erhållit. Diskussioner med IT-supporten vidtog.

Frampå eftermiddagen kom IT-samordnaren med ett bistert uttryck till betjäntens rum och en lur i örat. Han sade att det var bara att ringa till växeln och begära betjäntens anknytning för att få tag på honom.

Efter två och en halv timme ringer så försäljaren för att kolla om det stämde. Jo, det gjorde det. Om man ringde växeln och begärde betjäntens anknytning fick man tala med betjänten. "Bra", sade försäljaren, "då kan jag be supporten hos oss ringa dig. De ringer inom fem minuter".

Efter en timme till ringde det en dam och talade med betjänten på engelska. När han berättade att det efterfrågade e-postbrevet med koden inte kommit berättade hon att hon tänkte berätta koden direkt i telefonen. Sedan gick allt fort och affären gen omfördes.

Borde de inte veta att det alltid är betjänten som gör det? Amatörer!

Österutjazz och bossanova

Han for på österutjazz. Kvällsjazz och bossa på Fåfängan i sommarsolen. Mycket behagligt. Fullt av russin. Russin som diggade. Russin som pimplade vin. Russin som diskuterade Michael Jackson. Ett par russin dansade till och med. Det var behagfullt.

Alla pratar om Michael Jackson. Inte Greven. He is not amused. Visst tycker han att karln var bra, men det finns och fanns andra större "Kings of pop" eller har världen glömt bort Lennon-McCartney? Utan dem hade inte Jackson blivit vad han blev. Musikaliskt alltså. Han hade möjligen velat byta kön-personlighet-färg-skostorlek och vad han nu mer böt utan deras inblandning. Eller "Kings" kanske måste vara USA:nska. Vi små europeer kan bara nynna lite i bakgrunden. Bah!

Sedan en sväng till EM för att möta J. Kul. Han hade flyttplaner och målade golv. Inte på EM, men ändock. Aftonen avslutades på MK i sällskap med J och A och med en förnöjsam cykeltur.

På morgonen efter insåg han cykelriddarnas otrevliga inflytande på trafiken. Tveksamma bilister som får väntande (normala) cyklister att nästan falla omkull beror på dessa gatuterrorister som kastar sig ut (och ibland in i förbipasserande taxibilar...) handlöst i trafiken utan en tanke på trafikregler och dyrligt. Bad Craziness!

Solen storknar och Greven njuter i fulla drag, trots en liten baksmälla. Den går nog över.

Att färdas genom morgonens dimma

Tweedle Di Tweedle Dum. Imorse när Greven vaknade hade det kommit fukt på hans förgård. Han förvånades också något av det icke så väl tilltagna ljusflödet som flödade (eller inte) in genom dödskallerutan. Han trodde det var natt när klockan var 07:15. Ack, tid att gacka upp.

Det gick som smort att färdas genom morgondimman. Han mindes gårdagens försmädliga ursäktssamtal till C efter ett antal bryska kommentarer, men det var inget problem. C var van, sade han i telefonen. Annars var gårdagen en aning inhöljd i dimma efter dålig sömn. Det blev som en pausdag för vår adlige vän. Han lät i och försig förkorta frisyren. Han mojsade även lite med pappersarbetet han låg efter i och hade ett par andra husliga uppdrag att sköta. Annars blev det mest film och vila.

Han blev tillfrågad om han spelar golf, men det gör han inte. I alla fall inte i Göteborgstrakten.

Under morgondimmacykelfärden stötte han ihop med ännu en cykelriddare. Det är nu inte så ovanligt. Under gårdagens hemfärd utbrast han "Har'u problem!" till en ringklockegalning som ignorerade honom och cyklade vidare i sin CP-mössa. Det som var anmärkningsvärt med denna riddare var att han såg ut att ha insett att hanses rustning förvandlade honom till en grötläpp och att han skämdes. det var nära på att han hade vänt bort ansiktet när Greven triumferande cyklade förbi.

Snart färdas Greven igen, men ingen vet om han färdas hem eller fåfängt beger sig på öden och äventyr österut. Han kanske till och med lyssnar på jazz.